Om jag blev statsminister eller president skulle jag omedelbums förbjuda influensan. Särskilt den som drabbar det kvinnliga könet en fredagskväll på Kvarnen. Hon började frysa och såg riktigt blek ut.
Etikettarkiv: kvinnor
Smaksensation
Pannakotta och Retsina kanske inte är den bästa kombinationen ur smaksynpunkt. Men vi tyckte en söt efterrätt skulle sitta fint efter den myckna turkiska maten vi åt igår kväll. Sen ville hon introducera mig i detta grekiska vin med en mycket karaktäristisk smak, för något liknande har jag aldrig smakat. Retsina smakar både kåda och jordkällare, och det är inte så konstigt, då det lagrats i kådiga fat i en jordkällare. Mina smaksinnen jublade och slog volter av alla smaker. Inte bara av vinets säregna smak, utan av den otroligt goda pannakotan. Till detta förvirrades mina sinnen av hennes jordgubbsmakande läppstift som jag fortfarande känner smak av.
Bedriva otukt
Hela kontoret skulle umgås och vara tillsammans ikväll. Läste lite slarvigt i mäjlet, tyckte det stod att vi skulle bola och leka med kulorna för att därefter gå och käka. Jippii tänkte jag! Laddad med nyrakad pung och rena kalsonger insåg jag att det var spela boule vi skulle göra. Det gör inget, boule är roligt det med. Och imorgon är det fredag, så inga förberedelser var förjäves.
T9 och jag
Det som kan sägas vackert i en enda mening, kan ta mig flera minuter att ens försöka få ihop i ett sms. Jag och sms går helt enkelt inte ihop. För det första är tangenterna på min mobil så små, att jag måste använda tumnagelns spets för att kunna trycka på dom. För det andra klarar inte T9 av ihopskrivna svenska ord, och jag bara vägrar att sär skriva ord bara för att T9 är rena stenåldern. Det tar mig alltså evigheter att skriva ett enda meddelande, för ungefär vart fjärde ord måste jag manuellt redigera och föra in i T9 för att den inte kan korrekt svenska. Jag har helt enkelt svårt att uttrycka mig på ett språk jag inte behärskar. T9 och sms är sådana språk jag inte behärskar.
När jag inte kan skriva lika fort som jag tänker eller talar, då hinner jag glömma bort vad jag skulle skriva. Skriva för hand eller på ett tangentbord fungerar, då kan jag nästan skriva lika fort som jag tänker, så jag hinner inte glömma vad det var jag skulle skriva. Men ett ”tangentbord” som bara består av tio knappar går inte ihop med min hjärnhastighet. Den är klart underdimensionerad.
När hon igår kväll ville veta om jag ville träffa henne på onsdag igen, fick jag efter svår vånda ihop ett korthugget svar att vår dejt var trevlig och att jag vill träffa henne igen. Då ifrågasatte hon min entusiasm och om det var någon idé att vi träffades igen. Ringde upp istället och förklarade verbalt vad jag tyckte om vår dejt, varvid hennes tvivel försvann. Samtidigt passade jag på att förklara mitt sjukdomstillstånd, T9-dyslexi. Och det är inget att skratta åt! Det är en hemsk åkomma det inte finns bot mot. Jo, det gör det; äkta riktiga verbala samtal mellan två personer i realtid. Jodå, telefonen kan användas till det också.
Reklamera julklappen
Borde anat oråd redan från början, att allt inte stod rätt till. Att äga två cyklar men ändå inte vara en cyklist, det borde jag förstått redan med en gång att det inte skulle hålla. Synd, hon är snygg, snäll, lugn och trevlig. Och så sov vi bra ihop. Rackarns. Trodde ett tag att tomten hade hörsammat min önskan. Jävla tomte!
Vindflöjel
Än har inte chocken lagt sig. Förvisso var jag beredd på det värsta, tidigare indikationer pekade på det, men inte att det skulle ta en sån här vändning så fort. Pang! så slog fällan igen med ett kabrak och på bara några sekunder var allt förbytt från framåtanda till tvärstopp. Oförklarligt hade vinden vänt och kvar stod jag naken i snålblåsten. Kylan blåste rakt igenom mig, jag hade blivit förklarad persona non grata.
Saknad
Hon spände ögonen i mig och frågade med sträng stämma: ”varför kommer du inte till mig längre, det var länge sen”. Stammande försökte jag mig på diverse ursäkter som foten, tiden, axeln. Men hon köpte inte alls mina bortförklaringar, utan spände bara blicken hårdare i mig. Nu är ju inte jag den som inte tillfredsställer trånande kvinnor. Sålunda bokade jag in mig på hennes nästa spinningklass.
Trasig
Det hände när jag stod och diskade. Mobilen vibrerade av ett sms, och i blotta överraskningen tappade jag mig helt varvid den gick i tusen bitar. Minst. Funderar nu som bäst på vilket lim som är bäst ämnat för ändamålet. Kanhända är det superlim, epoxylim, trälim eller rent av plastic padding? Den blir nog sig aldrig lik igen, oavsett vilket lim jag använder. I och försig har den varit kantstött ett bra tag nu, så det var bara fråga om tid innan den krasserade totalt. Tror nog kontaktlim blir bäst.
Klart slut
Allt har en ände, allt har ett slut. Visa saker kommer som en överraskning, andra kommer smygande sakta så jag först efter ett tag förstår vad som ialla fall är i görningen, och andra saker kommer inte alls som en överraskning. Göra slut kan alltså göras på så många olika sätt, det kan förtigas på ett raffinerat sätt så det uppenbaras av sig självt efter ett tag vad som gäller. Det tycker jag inte alls om, när det förtigs i flera dagar. Utan jag gillar raka rör, när det kommuniceras öppet och sägs klart och tydligt vad som gäller. Varför gå omkring och vänta och må dåligt i flera dagar på det som ändå är så oundvikligt?
Helt sonika gjorde Klonen och jag slut med julen igår. Vi klädde av granen naken, och symboliskt kastade ut den från balkongen. Sen intog vi en middag på några mezérätter vi hade köpt i Hötorgshallen tidigare på dagen. Det blev ett fint slut på julen.
Bristvara
Trodde jag skulle få börja sova med kvalitet nu igen när jag börjat motionera. Men senaste veckans sovande har varit uruselt. Förvisso var två nätter självförvållade och riktigt trevliga, men resten… Inatt var det riktigt illa, inte många minuters sömn, bara en massa oroliga tankar som for omkring. Vet inte vad det är för fel, ska jag träna ännu mer, eller umgås mindre? Eller bara helt enkelt sluta vara en sån jävla klant?