Etikettarkiv: kvinnor

Mitt och inte ditt, ditt jävla as!

Det var nog för att dagen var för perfekt, som den även skulle sluta så. Solen sken, det var över 20 grader och jag slutade tidigt. Åkte förbi Hattbaren och köpte en ny sommarkeps i linne, beställde ett nytt bakhjul till Klonens nya fixie, träningen gick bra och dejten på Medborgarplatsen var både söt och trevlig. Vi satt och snackade i fem timmar och drack vin och tiden bara rann iväg. Vi pratade om dit och datt, allt mellan himmel och jord. När vi skiljdes åt spikade vi tiden för söndagens cykeldejt, då vi ska cykla sex mil tillsammans inför hennes Vätternrunda. Då kändes det bra, att det här kan bli nåt. Men den braiga känslan försvann illa kvickt när jag upptäckte att min Peugeot var borta! Nån jävel hade stulit min sköna fixie! Chockad irrade jag omkring planlöst på Medborgarplatsen för att se var tjuven eventuellt kan dumpa en fixie med bara frambroms och som saknar vanliga pedaler som det är svårt att cykla på med vanliga skor och utan erfarenheter.

Det är inte en cykel som jag blivit stulen på, det är min älskade! Det är en del av min själ. Jag har lagt ned massor av tid och kärlek för att fullända cykeln med olika delar och egenskaper. Visst, det mesta går att ersätta, men inte själva stålramen från 1980. När jag sitter här känns det tungt, det känns tomt. Det är inte en cykel som jag blivit bestulen på, det är samma känsla som när en flickvän gjort slut efter ett långt och kärleksfullt förhållande. Det är bara tomt, fullständigt tomt. Samtidigt är skallen är full av tankar som ”tänk om jag ställt cykeln där istället” eller ”tänk om jag tagit det andra låset istället” och så vidare. Det snurrar.

Livet är ironiskt, här försöker jag träffa en kvinna att leva med. Men istället blev jag av med min älskade cykel. Vad är värst, rida en gudomlig cykel och vara singel, eller behöva åka tunnelbana med en livskamrat?

Queen of the Slakmota

Sextio cyklister med varierande skick på cyklar stod förväntansfullt nedanför backen vid Haga norra. Det var finräcers, mountainbikes, fixies, pendlarhojar, det var barn i barnstolar, ja alla dess varianter på temat cykel. Det var backtävling som gällde, och de 30 första som kom upp, skulle gå vidare till nästa heat, där hälften åkte ut Och så vidare tills två var kvar i sista heatet. Den halvan i varje heat som kom sist, fick stanna på toppen och grilla, dricka öl och umgås. Så frågan var, hur många gånger orkar jag cykla uppför, eller vill jag grilla istället?

Vädret var strålande, sommaren hade redan kommit i grönskan och så gick starten. Redan efter några hundra meter märkte jag vad jag redan befarat. En fixie med utväxlingen 42/16 och 28 millimeters slicks var inte det optimalaste för en brant grusväg, där underlaget var allt mellan lösgrus och grov makadam. De som tog sig upp utan att behöva gå, körde med växlade mountainbikes med grovmönstrade däck. Så får det bli nästa år. Men det är inte att vinna som är huvudsaken. Det är att tävla och ha kul. Och det hade jag. Många gamla bekanta att språkas med, och en del nya bekantskaper. Riktigt trevlig tillställning.

Var jag trött i benen i tisdags är jag inte ett dugg piggare nu när jag kommit hem. Det blev lite rejsigt genom stan uppför Götgatsbacken påväghem. Med några öl i kroppen, blev vi lite som korna i hagen första vårdagen. Lite spattiga i benen. Det ska bli intressant att se hur helgens planerade cykelturer avlöper. Särskilt på söndag då jag har en cykeldejt på sex mil. Undrar om hon blir imponerad när mina vader krampar?

Filmen är kreerad av kollegan Micke

Lugnet efter stormen

Just nu är det vapenvila på fronten. Det var lite hektiskt ett tag i vårvintras, med många dejter på kort tid. Det blev intensivt men samtidigt härligt. Några varade bara någon timme, andra resulterade i att vi träffades flera gånger under trevliga former. Men nu är det helt åt andra hållet. Total tystnad, total frånvaro. Får passa på att ladda om och komma tillbaka med förnyade krafter och göra en attack. För mänsklighetens fortlevnads skull.

Mycket att välja på

Populära namn bland cyklande tjejer är Marie, Mari, Maria och Elin. Namnlikheten kan rör till det hela lite granna. Som idag när vi efter fikat vid Hellasgården skulle ta en extra liten omväg hemåt. Glatt hakade jag på Maria, men det visade sig att det var fel Maria jag följde efter. Snopet fick jag vända om för att följa med den andra rätta Maria. Maria som Maria liksom, tyckte jag. Tyckte inte dom.

Solig insida

Det var trängsel på Medborgarplatsen, alla ville ta något att dricka i vårvärmen. Sålunda gjorde även Pär och jag. Där stod vi och drack, och samtalade om livets väsentligheter; kvinnor och cykling. Några världsproblem löste vi inte, vi försökte inte ens. Men vi var ense om att 42/16 är en bra utväxling på fixie, som skulle klara vilken Götgatsbackecertifiering som helst. Hemresan blev dock inte så rak som den hade blivit om jag cyklat hem utan att passera Gå. Förty var det vårvärme även på insidan.

Måste ju prova, andra försöket

Med tiden har jag blivit långsam, funderar för mycket och handlar för lite. Tar det varligt och bidar min tid. Tar sån tid på mig att det hinner glida ifrån mig, rinner som sanden mellan fingrarna. I fredags provade jag därför motsatt strategi. Provade att vara på hugget, visa framfötterna och ta initiativ. Det blev inte bra det heller, blev nog lite för ivrigt. Jag gjorde bort mig å det grövsta. Men å andra sidan, förlorade jag inget jag inte hade. Bara sumpade en bra chans. Men nu har jag iallafall provat. Gäller bara att hitta ett bra mellanläge.

Utmana ödet

Ett bra sätt att be om regn, är väl att göra som indianerna, dansa en regndans. Vill man att det ska bli vinter och börja snöa, ska man ta av dubbdäcken. Fröken Elin var hos mig i fredags för lite mekhjälp, då passade vi på att svida om hennes pendlarhoj till sommarsulor. Och det hjälpte! Det har snöat i flera dagar nu, men bara så det blivit vitt på gräsmattorna. Men inatt har det snöat så mycket att även cykelbanorna har blivit snöbeklädda. Det fungerar alltid, det där knepet med att ta av dubbdäcken.

* Nej, ni kan vara lugna, det här är en annan Elin

Oerfaren erfarenhet

Med åldern skaffar man sig vissa erfarenheter från livet, sådant jag (tyvärr) lärt mig den hårda vägen. Men vissa saker lär jag mig aldrig. Och det är att komma till skott! Att våga säga vad jag känner till någon jag är förtjust i. Har annars aldrig problem att svara för mig, men när det är allvar får jag tunghäfta, blir blyg och vågar inte ens möta kvinnan i fråga med blicken. Så patetiskt! Varför ska det vara så förbaskat svårt?

Byxmyndig

Idag fyller Klonen 15 år. Grattis! Det är en magisk ålder, nu får han köra moppe, idka samlag, se barnförbjudna filmer och blir straffmyndig. Det är stort, mycket stort att fylla femton. Minns själv hur det var. Min dåvarande flickvän frågade och jag svarade att jag nu hade några vissa ”rättigheter”. Det blev en katastrof. Vad kan det annars bli när två femtonåringar som båda var oskulder skulle försöka ta varandras oskulder? Det gick, men det var knappast någon himlastorm, basuner eller flaxande änglar i närheten. Det bara var. Hoppas Klonen får en bättre start. Lycka till grabben!

Vätskekontroll

Misstog mig på tunnelbanans turtäthet, trodde den gick varje kvart efter ett, men tågen gick bara varje halvtimme. Missade ett tåg med två minuter när jag skulle hem från ännu en kväll på Pelikan, så istället för att stå och frysa, gick jag hem. Väl vid Hammarbyhöjden var det bara några minuter kvar tills tåget skulle komma så jag äntrade stationen. Där satt fyra unga grabbar på väg in till stan med en dissekerad rödvinsbox och fyllde en flaska med innehållet. Minns inte riktigt hur det gick till, men där stod jag och drack rödvin direkt ur kranen klockan halv två mitt i natten, påhejad av fyra unga killar.