Etikettarkiv: tanken

Kabelbrott

Hur ska jag kunna veta att jag inte får,
när ingen sagt att det inte är tillåtet?
Hur ska jag kunna vet att jag får,
när ingen sagt att det är tillåtet?

Hur ska jag kunna höra vad du vill,
när du inte säger något?
Hur ska jag kunna förstå vad du vill,
när du inte menar något?

Hur fan ska begripa det osagda,
hur i helvete ska jag förstå det obegripliga?
Jag har letat och sökt överallt,
men det finns inga kurser i telepati!

Vill ha mer

Ganska snabbt sjönk jag ned några decimeter genom bänken och försvann. Allt bara flöt iväg, tankar, kroppsdelar samt uppfattningen om tid och rum. Det var inget som irrade runt, inget som klämde, inget som oroade. En total upplevelse av att bara vara. Tyvärr varade det bara en halvtimme och nu vill jag ha mer. Mer av närhet, mer av stillhet, mer av kroppskontakt. Får dock hålla mig i några dagar tills Lisa kommer hem och vi ska gå på chokladmässan. Det ska bli müsli.

Hemska tanke

Brukar aldrig komma ihåg mina drömmar, men imorse när jag vaknade kom jag ihåg den, och jag gör det fortfarande. Det var en mardröm. En hemsk mardröm. Inte så konstigt kanske, de senaste dagarna har jag inte sovit så bra. Vaknat oroligt mitt i natten med tankar som far omkring på högvarv inne i skallen. Vem kan sova lugnt då?

I mardrömmen var jag i en liten stad och skulle besöka den lilla chokladbutiken. Inte så konstigt kanske, det är chokladmässa snart, och man brukar drömma om saker som varit eller om saker som kommer. Men det var inte det hemska, choklad är alltid trevligt. Det hemska i drömmen var att de över gatorna i den lilla staden redan hängt upp julbelysningen. Ni vet sådanadär stora lysande stjärnor. Och det är hela tre månader före jul! Inte konstigt att jag vaknade, det är ju bara den förste oktober idag.

Önskan om nya OS-grenar

Det borde införas två nya grenar i OS tycker jag, med tanke på deras popularitet. Den ena grenen heter Fly från sig själv, där det går ut på att rusa genom livet så jävla fort och försöka undvika att ens egna tankar och känslor hinner kapp en. Den andra grenen heter Jaga ikapp sig själv (vilken är raka motsatsen, men ganska lika ändå), vilken går ut på att försöka fånga sig själv och sina egna tankar och känslor som försvinner iväg okontrollerat. Själv utövar jag sporten Här & Nu, där man står stilla och lugnt bara är sig själv med sina egna tankar och känslor.

Smygstart

Inledde semestern ambitiöst med gummibandsträning varje dag. Andra veckan köpte jag en sån där ab roller och körde med den tre gånger. Men tredje veckan tog lättjan helt över. Tänkte att de där bråkande musklerna i skuldran skulle få en hel veckas vila, utan det minsta medvetna träning. Bara vardagsrörelser. Om jag inte fått mindre ont på ett halvår av diverse rörelser, borde ju det motsatta funka, tänkte jag. Och inte har jag haft ont iallafall de här veckorna. Så det borde ju vara bra.

Gick och tränade efter att jag vinkat av Klonen vid bussen. Första aktiva styrketräningen på mer än tre veckor. Det var inte bara för att jag tappat styrka som jag fick ta det lätt, ville inte chocka kroppen, utan smyga igång en vecka. Men jag saknade både motivation och koncentration. Mina tankar var någon helt annanstans. Även de behöver tränas upp efter semestern.

Illegal utförsel

Birka är ett av världens Världsarv, och jag fick för mig på besöket i fredags, att man inte fick ta något med sig därifrån. Upptäckte imorse på väg till tvättstugan att mina svarta gympaskor är gråa av damm från Birka. Undrar om RAÄ kommer och jagar mig nu?

Svarta moln på klar himmel

På något sätt lovade jag att bli fröken E:s (populär initial det där) tränare inför hennes Vätternrunda. Vi började redan i fredags med att känna på varandra över några glas vin. Känslan när vi skiljdes åt på krönet av Götgatsbacken var skön. Det här var en trevlig, söt och verbal kvinna. Tyvärr blev den efterföljande nattens känsla ambivalent pga cykelstölden. Det var svårt att inte låta de negativa tankarna över stölden ta överhanden, så de positiva tankarna av dejten drunknade. Det var en orolig natt med mörka moln.

Vi möttes vid Karlberg och trampade utåt Ekerö och tog en längre paus vid det vackra Ekebyhovs slott. Vädret var perfekt, hyffsat vindstilla, över tjugo grader varmt och solen sken från en klar himmel. Vidare med Slagstafärjan och tråcklandet genom söderförort till Nyfiken gul. Där käkade vi och samtalade och hade hur trevligt som helst i vårsolen. När vi kollade cykelpolon vid Mariatorget satt vi och småpratade samtidigt som jag var lite avis att jag inte hade någon fixie och kunde vara med. Återigen ambivalenta känslor: glädje och sorg på en gång.

Det är en söt trevlig snäll tjej, allt verkar perfekt. När vi skiljdes åt vid Slussen kramades vi mitt ute i gatan och hon ville cykla med mig igen! Det är ju för bra för att vara sant! Eller hur? Men allt förmörkas av min irritation över cykelstölden i fredags. Jävla dret att det ska ske samtidigt. De mörka hotfulla molnen förmörker effektivt mitt sinne och hindrar den leende och skinande solen att tränga in. Finns det någon omvänd regndans för att skingra molnen eller är det whisky som hjälper?