Det är ärftligt, jag vet. Min mor har inte gratulerat mig på min födelsedag de senaste åren. Hon har helt glömt bort att jag finns. Blev påmind om det mitt på Götgatan då jag insåg att jag hade glömt hjälmen! Första gången någonsin, cyklar aldrig en meter utan hjälm. Det var iallafall inte värre än igår, då jag först i trapphuset kom på att jag hade glömt cykeln. Funderade ett tag, om jag skulle vända och hämta hjälmen, eller fortsätta och köra med huvudet så inget händer. Jag fortsatte.

På hemvägen hade det blåst upp till halv storm. Jag överdriver inte, det var vindbyar på över 12 m/s. Då insåg jag ännu en sak. Att förutom det där med att ta det lugnt så inget händer, existerade inte längre. Det var att min ursnygga cykelkeps från Rapha satt kvar på huvudet, trots fartvinden och den halva stormen. Snacka om god passform!