Kategoriarkiv: cykel

cykel

Glömska

2 kommentarer

Dagens träningspas till till Taxinge kakslott som tydligen ska ha Sveriges största kakbord. Det räknas nog inte i antalet meter, utan isåfall i antalet kakor. De stod så tätt så tätt kakorna, att i kön till kassan var det svårt att få en överblick över sortimentet. Nöjde mig med en kanelbulle och ett wienerbröd, när jag fick höra att det var 30 minuters väntan på en smörgås. Logistik var inte caféets bästa sida, det var virrvarr av folk hit och ditt kors och tvärs, och att gå i cykelskor på halt parkettgolv var ingen dans.

Tempot var tyvärr lite för högt för mig, så jag fick tacksamt påskljut flera gånger. Fjorton mil har jag aldrig cyklat på en dag, vilket var nytt rekord, likaså snitthastigheten på 31 km/h. Det tar sig. Men på Glömstavägen tog krafterna helt slut, och gruppen glömde bort mig. Fick sträva hemåt själv, vilket var skönt i ett behagligare tempo. Vilade på Ågestavägen och en annan kvarglömd cyklist kom ikapp, så vi hjälptes åt hem. Ännu en trevlig cykeltur i fint väder lagt till handlingarna.

cykel, fôlk

Storleken har betydelse

2 kommentarer

Längden har betydelse. Mycket stor betydelse. Skulle linda om styret på räcern, och hur jag än kämpade och slet och lindade om minst fem gånger, tog lindan slut en decimeter för tidigt. Alla lindor jag tidigare använt har varit för långa så jag fått klippa av en bit. Men inte denna inte! Jämförde den gamla lindan som jag precis lindat av, med den nya, och den nya var två decimeter kortare än den gamla. Hur tänkte det italienska företag fi’zi:k nu? Italienare är direkt inte kända för sin längd, men det här är ju löjligt!

För några år sen hade jag deras populära sadel Arione, som alla höjde till skyarna. Den var den mest obekväma sadel jag någonsin ägt. Rena pinoredskapet. Nu slipper dom mig som kund, jag vill inte ha deras skitprodukter. De borde byta namn till fi’ttski:t.

cykel, fôlk

Plus 26

6 kommentarer

Värmen verkar gå hårt åt folks omdöme. Idag vinglade fler än vanligt omkring på cykelbanorna, de flesta låg av någon outgrundlig anledning mitt i cykelbanan. Cykelbanorna är så smala, så det är ändå knappt två cyklar kan mötas, och ligger då någon mitt i blir det tvärstopp åt alla håll.

Trots fläktar och AC i dagens moderna bilar, så finns där ändå ”den mänskliga faktorn”. Faktorn som gör att bilisterna kör mot rött. Inte sådär då de bara dundrar rakt ut i korsningen. Utan de stannar först mot rött, och sen av någon outgrundlig anledning får för sig att det är grönt, trots att signalen fortfarande är röd, och kör rakt ut i korsningen med all trafik.

Tur jag har en välventilerad hjälm, så jag höll mitt huvud kallt och insåg faran och kunde skrika rakt in i den öppna sidorutan: ”du kör för helvete mot rött och håller på och köra ihjäl oss”. Hon såg något förvirrad ut när alla cyklister kryssade runt henne. Tydligen får vilka virrpannor som helst körkort nuförtiden.

Vad gör polisen då? Tja, det stod tre polisbilar parkerade på cykelbanan längre upp på Götgatan, så det var väl inte väntat att de skulle kunna trafikreglerna de heller. Sen har polisen mage att klaga på cyklister som helt lagenligt cyklar i gatan istället för på cykelbanorna. Hur tänkte poliserna. Egentligen? Ska vi flyga över de parkerade polisbilarna då eller? Jag bara undrar hur dom tänkte. Om de överhuvudtaget tänkte. Men det kanske de inte behöver göra när de väl har tagit sin polisexamen och det är plus 26 grader i skuggan.

cykel, känslan, kärlek, livet

Våga känna mjölksyran

5 kommentarer

Vi måste våga känna smärta för att kunna uppleva njutningen. Om livets olika skeenden saknade motstånd och smärta, skulle inte upplevelsen av njutning få samma behållning.

Risken finns alltid att ens hjärta blir krossat av obesvarad kärlek. Men det ska inte få vara ett hinder för att våga känna kärlek. Smärtan av längtan och saknad hör till leken som heter kärlek. Ingen smärta, ingen kärlek.

Som att cykla i uppförsbackar. När benen skriker av smärta och det sprutar mjölksyra genom öronen i uppförsbacken, blir den efterkommande nedförsbacken desto skönare. Då riktigt njuter jag av fartvinden och den vila som erbjuds. Ingen smärta, ingen fartvind.

Ju mer smärta som upplevs, desto skönare är kärleken och nedförsbackarna!

cykel, livet

Leverpastej

2 kommentarer

Vissa saker äter jag bara vid vissa tillfällen. Som julskinka, som jag bara äter på julen. Eller semla som jag bara äter på fettisdagen. Eller födelsedagstårta på min födelsedag. Eller leverpastejsmörgås på fiket i Rosenhill efter exakt 6 mils cykling. Sen går de efterkommande sex milen som på en räkmacka. Fast det kan jag tyvärr inte äta. Men ändå. Leverpastejmacka duger gott.

cykel, livet

Manlighet

2 kommentarer

Bara riktiga män vågar bära rosa. Nu menar jag inte dom som bär rosa skjorta under sin kostym, utan Riktiga Män. Riktiga Män som vågar bejaka sin kvinnliga sida. I Italien får bara Riktiga Män bära rosa cykeltröja. Det är grymt manligt att cykla runt Italien snabbast. I Frankrike får samma Riktiga Män bära gul tröja. Inte lika Manligt som en rosa tröja. Men förty väldigt Manligt att cykla snabbast runt hela Frankrike. Det gör inte vilken kärring som helst, oavsett kön.

Så manlig är tyvärr inte jag, att jag cyklar snabbast runt Frankrike och får bära en gul tröja eller är snabbast runt Italien och får bära en rosa tröja. Min manlighet sträcker sig till att bejaka min kvinnliga sida genom att dricka rosévin. Särskilt om den är riktigt kall. Som nu. Tjillevippen vad manlig jag är som dricker rosévin en lördagskväll.

cykel, känslan, livet

Motigt

4 kommentarer

Det finns kläder för alla väder, utom mot motvind. Mot motvind hjälper bara att trampa mer och hårdare, så med tiden blir mina ben starkare. Därmed borde jag klara motvindarna bättre med åren, men det verkar nästan som tvärtom. Ju starkare ben jag får, ju tyngre upplever jag motvinden. Charlotta var inne på det, det känns som det blåser mer och hårdare numera, jämfört med barndomens ljumma sommarvindar. Men det är knappast som jag som bidrar till de hårda vindarna, som är ett resultat av miljöförstöringen, jag cyklar!