Klonen tyckte det var coolt att skidda med fixie. På snö. När det sen blev vår och torrt tyckte han inte det var roligt på torr asfalt. Det är liksom högre friktion då. Men när han förra påsken skiddade runt i Årsta på Smiras gamla Crescent, så syntes det att han ville ha en fixie. Så det var bara att köpa den och ta hem den. Och vad gör man när man jämt cyklar? Tar den på ryggen förstås! Scand och jag utnyttjade alla remmar som fanns på Bagabooväskan. Det gick fint att cykla hem bred som lagårdsväg, fick ta det försiktigt i trånga passager. Vad ska jag med bil till, när det går att cykla hem grejerna?
Kategoriarkiv: cykel
Skogsrået
Skogsrået är klurig, gör allt för att locka män i fördärvet. Idag stod hon med sitt blonda hår vid cykelbanan utmed Glömstavägen och påstod sig ha problem med att få på bakhjulet efter en punktering. Som tack för hjälpen lurade hon mig uppför den långa och sega backen till Tullingeberg, jag som redan hade sju mil i benen. Men jag lyckades slita mig från hennes magi och kom hem tryggt med alla sinnen i behåll. Lycka till med SM:et om några veckor Lena!
Nakenschock!
Den nakna sanningen är att jag helt glömt bort hur det känns. Det känns som en smutsig dammpippa med vassa hullingar rakt upp i näsan och ögonen. Har de senaste tio åren klarat mig helt ifrån allergiska besvär, tack vare hyposensbehandlingen, men nu börjar verkan ta slut. Det började redan i söndags med klåda i ögonen och nysningar. och det fortsatte idag, men först när jag kom till jobbet. Vilket sänkte min livsfart rejält. Gör allt i halvfart, pratar i halvfart och cyklar i halvfart. Usch, jag beter ju mig som alla andra vanliga sega långsamma människor. Hoppas det går över så jag blir mitt kvicka jag igen.
Hurra, det regnar!
Hurra, det regnar! Inte för att jag såg fram emot det, egentligen vill jag ha +23 grader och sol. Varför jag jublar över det miserabla vädret, är att jag valde rätt utstyrsel och cykel imorse. Hade det istället varit varmt och soligt, skulle räcern med tajt outfit vara rätt klädsel för en långtur ute på Ekerö. Men nu är det baggy och fixedgear som gäller för en snabb pendling hem. Norska www.yr.no kan man alltid lita på.
Yehu!
Tjohoo, Yehuda är tillbaka i sin dagliga seriestrip. En ljuspunkt i en cyklists vardag.
Missade vi nåt?
I början av maj, runt Valborg när vi var i Malmköping och grävde makadam och grus var det kanonvarmt, jobbade helt utan tröja. Sen kom det en regnig höst i början på juni. Och nu är det redan vinter. Ute på Ekerö har de redan börjat sanda cykelbanorna, som de sopade rent så sent som för två tre månader sen. Samt att en del bilister redan slängt på dubbdäcken på sina bilar. Jaha, det var den sommaren det. Tack, du var lika kort och intensiv som en flickvän vid fullmåne.
Abstinensen stillad
Det var ett år sen sist och nu blev abstinensen för stor. Åkte till till min langare i Årsta och köpte ett paket på 2170 gram. Denna gång var det blått, förra gången var det brandgult. Se hur länge det räcker den här gången. Risken finns att behovet av en cyclocross infaller lagomt till vinterpendlingen börjar.
Antiklimax
Idag gäller det. Idag är den stora dagen. Dagen jag gör min debut runt pölen. Not.
Att inte cykla överhuvudtaget på två veckor och därefter bara cykelpendla, och dessutom vara drabbad av någon luftrörsinfektion som inte riktigt vill ge sig, är ingen bra formtoppning inför Vätternrundan. Därför beslöt jag mig redan för en vecka sedan att stå över. Dels måste jag bli frisk, hostar fortfarande efter tre veckor, dels måste jag ha hunnit toppa formen två veckor innan.
Det är bara den eventuella stoltheten som får sig en kläm, startavgiften får jag tillbaka via en försökring. Fördelen är att nu kan jag träna desto mer, och bli starkare, snabbare, uthålligare, snyggare och bättre till nästa års debut! Jag börjar på måndag när det slutat regna.
Omtvärt
Stockholm måste vara omvända världen, där alla gör omtvärt. Folk går mitt i gatan, bilar kör på trottarer, cyklister kör mot rött – ingen är på rätt ställe. Sen har de mage att bli förbanade för att de är på fel ställe och blir tillsagda att de gör fel och utsätter andra för fara. Självupptagna egon, kan vi inte vara överens om att vi följer de regler som finns, istället för att hitta på egna?
Orutinerat
Efter två veckors hemmavarande kom jag helt ur rutinerna. Packade inte väskan kvällen före som brukligt, utan gjorde det imorse. Och så blev det som det blev. Det märktes dock inte förrän jag kom till gymmet. Gymkortet har jag tidigare tappat bort, så jag fick stå där vid receptionen med skammen och rabbla personnummer. När jag skulle låsa skåpet saknade jag hänglåset, ut igen till receptionen för en ny skamomgång och låna ett hänglås. Tio kronor ville de ha för lånet, och då upptäckte jag att jag glömt plånkan hemma. Så jag fick be om anstånd av den åtråvärda guldpengen. Men lugn, det är inte slut där. När jag väl började byta om, hade jag inga strumpor med mig. Fick välja mellan att vara strumplös i gympadojorna (äckligt) eller återanvända strumporna jag nyss cyklat i (lika äckligt).
När jag kom hem trodde jag det var slut på eländet. Inte då. När jag skulle betala på Ica kom jag på att kortet låg kvar hemma. Bara att kuta hem och hämta det och tillbaka.
Kontentan och sensmoralen av denna dag är att inte vara sjuk. Inte var inte hemma två veckor. Utan fortsätt jobba och träna så kommer allt annat att fungera per automatik. Nu bävar jag för mina tre veckors semester i juli…