För en vecka sedan tog jag fram Surlyn för att gå igenom den inför dagens evenemang. Den var fortfarande lerig sedan singlespeed mästerskapen i september. Redan där borde jag reagrat och tänkt till. Men det kom först idag halvvägs på det första av tre varv på den fem kilometer långa banan, som jag påminde mig själv, att jag bör cykla singlespeed lite oftare än en eller två gånger per år. Lite framförhållning hade jag dock, hade med mig ett kalasbra liniment, Linnex. Fyra drag på korsryggens muskler, så kunde jag ge mig ut på de andra två varven. Men det var lite svårt att hålla redan på vem som ledde och vem som var sist och vem som till slut blev svensk mästare, mästarinna respektive juniormästare. Det är då vi ska komma ihåg att det inte är en tävling, det är ett event!
Kategoriarkiv: cykel
Miljöbov
Nu när Klonen fyllt sexton åker han inte gratis på tåget längre. Resan till Karlstad skulle bli för dyr för min plånka så gamla Säfflebuss fick bli ett godtagbart ekonomiskt alternativt. Tyvärr till bekostnad för miljön, men vad ska jag göra när tåget kostar mer än dubbelt så mycket som bussresan? Och så hemskt var det inte att åka buss, tog bara en timme längre. Men måste Säfflebuss byta till ett så töntigt engelskt namn? GoByBus – hur töntigt låter inte det? Säg det lite slarvigt och fort så låter det som Gobibuss, bussbolaget som kör i Gobiöknen.
Formtoppning
Två och en halva vecka kvar, dags att toppa formen med lite längre turer för att se vad som händer med kroppen efter tolv mil. Tjugo mil är utlovade till helgen vilket låter alldeles underbart. Som uppvärmning käkar jag idag esberitox och dricker te med honung, färskriven ingefära och färskpressad vitlök, samt en himla massa c-vitamin. Tyvärr är whiskyn slut, så det blir slemlösande för halsen istället.
Säljes: Salsa Caballero
Nu har vi dansat klart min kavaljer och jag. Den är nu till salu. Heldämpad cykel med 4 tum slag fram och bak. Fyrkolvs skivbromsar. XT på hela drivlinan. Endast 12 kg. Prisidé 10 000 kr.
Ram: Salsa Caballero, scandium aluminium
Storlek: 16″
Bakdämpare: Manitou Swinger 3-way, 4″
Framgaffel: Rock Shox Reba SL 100 mm
Hjul: Deorenav, DT XR 4.1 fälgar
Däck: Scwalbe Racing Ralph
Vevparti och lager: Shimano XT Hollowtech II
kedja: Shimano XT
Kasett: Shimano XT
Framväxel: Shimano XT
Bakväxel: Shimano XT
Växelreglage: Shimano XT
Bromsar: Shimano XT Disc fyrkolvs
Bromshandtag: Shimano XT Disc
0-500 på fyra timmar
De som cyklade Roslagsvårens olika sträckningar fick sitta hela dagen, medans jag fick stå. För en kontorsråtta som jag som sitter hela dagarna, är det ansträngande värre att stå en hel dag. Så nu är jag trött i stortånaglarna! Ja, fråga mig inte hur det gick till, men så magiskt är det. Och jag lär nog inte äta en enda korv på ett bra tag. Har grillat mer än 500 hundra korvar till alla som fick cykla i det fina vårvädret. Jag som aldrig brukar grilla, men korvarna gick åt, så helt misslyckat var det nog inte. Min premiär som cykeltävlingsfunktionär. Hur kul som helst!
Grus i dojan
Ni minns vad som brukades säga, att prästens dotter är pilskast i byn. Troligen är det någon slags revolt mot sina föräldrar, och samma sak är det väl att vara son till en tandsköterska. Men ikväll kan ingen gnälla om jag slarvar med tandborstningen. Har idag fått käka massor av slippasta när vi funktionärer i hällande regn cyklade Roslagsvårens mellanbana dagen innan själva tävlingsdagen.
Den stora städdagen
Idag har jag städat. Började med att diska och dammsuga. Sen raderade jag cirka 200 e-postmeddelanden som bara skvalpat runt som något slags bra-och-ha-lista. Rensade sen bort alla onödiga sms i mobilen, vilket innebar alla på drygt 50. Bara svikna förhoppningar iallafall, inget att spara på. Som grädde på moset städade jag rent kontokorten på Ikea. Som avslutning städade jag bort all tillstymmelse till kraft i låren på backträningen. Nu är det rent och snyggt i både hem, i kropp och i det virtuella livet.
Söndagsbilister
Söndagsbilister kallade pappa bilister som inte körde bil så ofta. Därför hade de uppenbarliga problem med att veta var de skulle, hålla trafikrytmen eller följa trafikreglerna. En söndagsbilist behöver inte köra bil bara på söndagar för att bli kallad söndagsbilist, de är ute och kör alla dagar i veckan med samma nervösa körstil. Men förty beter de sig som en söndagsbilist.
Att cykla till jobbet mellan halv åtta och halv nio är dumt. Det vet jag sen tidigare, ändå så gör jag det om och om igen. Som imorse. Och det är under den timmen som alla livsfarliga pendlare ska cykla till sina jobb. De som förstör rytmen genom att knappt ha styrfart och därmed vinglar omkring på cykelbanan, helt ogenerade att det ligger tjugo cyklister bakom som vill förbi. De har även nollkoll på trafikreglerna, cyklar lite hur som helst där det behagar. Fick imorse möte av för ovanlighetens skull en man, som vid mötet började väja åt sitt vänster, alltså mot mig som höll åt höger. Då fortsatte jag hålla höger mer och mer, samtidigt med orden ”vakna! vi har högertrafik i Sverige sedan 1967”. Varvid jag fick världens utskällning om min mentala hälsa.
Kan inte söndagsbilisterna hålla sig till sina bilar, måste de sätta sig på en cykel och bli en söndagscyklist till fara för omgivningen?
Det nya vita
Solen tog bra igår. Med nästan sex timmar ute igår, sitter jag här nu med knivskarpa kanter på överarmarna och låren. Skulle kunna tro att jag har hudfärgade cykelkläder på mig, men det är inte lika illa som för Rasmussen.
Det ska vara roligt
Solen sken och värmde skönt, så väst och ärmar åkte av tidigt. Målet var minst 14 mil med fika vid Saltå kvarn i Järna. Härligt tänkte jag, en ny runda och lite längre än annars. Det här ska bli skoj! Men för mycket vitt vin och för lite sömn under veckan tog ut sin tribut. Redan i Huddinge började låren skrika. Men jag hängde med till Saltå och fikade.
När låren fortfarande värker efter torsdagens backträning samt efter onsdagens och fredagens intag, då är det bara att erkänna sig besegrad av sin egen kropp. Jag har inget att bevisa, inget som måste gå i prestige, jag gör det här för att det är kul. Så efter färjan över Skanssundet, som blev halvfull med cyklister, fick jag anföra en lugnare klunga hemåt medans de andra drog vidare mot Årsta havsbad. Min klunga bestod av Rolf… ja, och så mig.