Kategoriarkiv: cykel

Väldigt nära

Idag kom mina Gore-texstrumpor till väl användning. Köpte dom för att bruka vid cykling när det regnar eller är blött i skogen. De är helt suveräna, tunna och elastiska och håller foten torr i blött väglag. Som det var inne i stan idag. Närmare cykling än så här kommer jag inte för närvarande.

Problem med gummit

Hon hade svåra problem med att få på gummit, det ville inte sitta kvar. Hon hade försökt med såpat vatten, men det gled bara omkring. Som gentleman jag är, och i stort behov av sällskap, bjöd jag henne hem till mig igår. Det är mer än en månad kvar, men hon klev in i lägenheten med hjulen under armarna och vi förvandlade köket i ett nafs till cykelverkstad.

Det var inga problem att kränga på gummidäcken för mig, bara tryckte till med tummarna. Men det var värre att få dom att trilla ned i fälgen helt och hållet. Efter två timmar var det bättre än när hon kom, men inte bra. Vi var överens om att hon borde köpa slanglösa däck, för det är vad fälgarna är gjorda för. Det går att köra med vanliga däck och slang, men det är inte optimalt. Det är bara fegt att köra med gummislang på de här hjulen.

Det var en trevlig lördagskväll med lite sällskap, snack och lek med gummi. Tack för sällskapet fröken C!

Omtanke

Det är i svåra tider som det märks vilka som är ens vänner. Många har hört av sig och frågat hur jag mår. De ringer, skriver i bloggen, på diskussionsform, skickar e-post för att önska mig kry. Ja, de verkligen bryr sig om min hälsa. Jag blir rörd över folks omtanke och empati. Men så finns det de som inte hört av sig alls.

Lite med glimten i ögat, ringde Stefan nyss och frågade hur jag mådde. Men han ringde även för att med ett garv berätta att han ska ut och cykla i skogen. Jag blir inte ett dugg avis. Näe inte alls. För vad är en bal på slottet…

Leva på stor fot

Normalt drar jag 41 i skostorlek. Tyvärr fick jag i någon optimistisk anda för mig att mina fötter var italienska 40:or när jag köpte cykelskor för några år sen. Kanske därför jag fått Hallux Rigidus. Byter därför ut många skor till större storlekar, så tårna får ordentligt utrymme. Invigde idag de nya vintercykelskorna jag köpte igår. De värmde bra trots att det bara var runt nollan, de är snygga – de är ju svarta och så satt de bra, trots en rejäl socka. Men så är de två nummer förstora, det är storlek 43!

Snabba demoner

Verkade som demonerna tjuvstartade redan igår på allhelgonaafton. De tog tydligen över någras sinnen och det blev lite otäckt ett tag. Men det lovar gott inför dagens cykeltur med ockulta inslag. Eller som kallelsen lyder ”att på alla helgons dag utforska ett tjugotal platser där död och ockultism utövats”. Låter som det blir en mullig dag i skogen.

Varning för ortorexi

Med smärta i högerknät efter alla isvurpor, klev jag ned till källarförrådet igår. Där hittade jag min gamla vinterpendlarcykel och ett par dubbdäck. Bara hittade liksom sådär. Vad gör man sådana skatter? Jo, man kånkar upp härligheten i lägenheten och sätter på dubbdäcken. Vad som inte var så bra, är att cykeln inte blivit tvättad på några år. Flera års vägdamm ramlade av precis när cykeln kom innanför köksdörren. Så lägligt av cykeln.

Tänkte inte leka Bambu på hal is idag som igår, så jag trampade på med den dubbade gammla mtb:n. Tungt var det, attans så tungt. Och hemskt bullrigt när 212 dubbar slår i marken. Men tänkte att det var bra benträning, kommer få Kärrtorps snyggaste lår. Men hemmåt var det ännu tyngre och väl hemkommen insåg jag varför. Jag behöver ju inte överdriva det där med benträningen, så jag ska nog fixa den där punkan som var på framdäcket. Det var alldeles platt därframme.

Uppraggad på Vasabron

Första överraskningen kom i höjd med Globen. Pang så slog jag i högerknät och högeraxeln. Det var snorhalt, och jag hade utan förvarning gått omkull. Efterföljande cyklister gick vingligt som Bambi på hal is förbi mig. Underligt att man alltid slår i kroppsdelar man redan har ont i, som höger knä och axel.

På cykelbanan på Munkbron hade intelligensmaffian sandat cykelbanan, och lösgrus på asfalt är värre än blankis. Däför undvek jag cykelbanan och tog gatan istället, men när jag svängde in på Vasabron släpte det igen. Pang, så låg jag och sprattlade mitt i vägbanan! Snabbt kom det fram två kvinnor som gick med sina cyklar på grund av halkan, och undrade hur det gick. Den ena hjälpte mig upp och den andra kastade sig över styret och drog det rätt. Se där, en kvninna som vet vad som är viktigast här i livet.

Hade så jävla ont i knät efter två vurpor på raken, så jag fick bara ur mig några ”tack, va snällt” till de hjälpsamma kvinnorna. Skulle lagt på charmen och bjudit ut dom som tack. Men jag hade så ont i högerknät. Underligt att man alltid slår i kroppsdelar man redan har ont i, som höger knä och axel.

Tror jag ska vurpa där imorgon med. Det här var ju trevligt, bli uppraggad klockan sju på morgonen av två cyklande kvinnor! Förutom att jag har jävligt ont i knä då förståss.

Lurad

Ah, skönt att vakna halv sju, då kommer jag iväg före morgonrusningen. Slipper alla söndagscyklister som tror dom kan cykla till jobbet. När jag kom ut i köket insåg att jag glömt ställa om väckarklockan till normaltid. Klockan var nämligen bara halv sex. Det är lite väl överdrivet tycker jag. Kommer inte ha någon alls att rejsa med på Götgatan.

Öronsprång

Helt plötsligt började bakväxeln att bråka på gula spåret ovanför Källtorpssjön i tisdags. Kedjan hoppade och rappade, så vi fick fulmeka i mörkret upplysta endast av våra pannlampor. Skruven som fäster bakväxeln i växelörat var lös, och det var väl inte så oväntat med tanke på var cykeln är köpt. Först igår fick jag tid att plocka isär grejerna och la växelörat på fönsterbrädan av marmor brevid ett nytt växlöra. Precis vad jag misstänkte, växelörat var skevt. Tur att jag köpte två i reserv. Men de är inte billiga, 200 kronor styck för en liten plåtbit som verkar vara gjord i smör. Men hellre att växelörat går sönder än ramen för 6 000 kronor eller bakväxeln för 1 000 kronor. Då är 200 kronor för en liten smörklick väldigt billigt.