Kategoriarkiv: cykel

Minipulstest

Vad jag har för maxpuls har jag ingen aning om. Har utgått från den gängse formeln 220 minus ålder och sen justerat lite efter känslan vid passen. Hitintills har jag ansett att 180 fungerat bra. Men nu tänkte jag kosta på mig ett maxpulstest och Googlade runt lite och fick lite tips. Vid Roslagsvåren fick jag en lapp om ett företag som hette Sporttest, och den lappen rotade jag fram. Ringde och bokade tid och tyckte lördag var en bra tid. Jag skulle avstå från träning 48 timmar innan och då förlorade jag bara ett intervallpass. Fick en enkät att fylla i med lite personuppgifter och eventuella sjukdomar. Angav att både farfar och farsan fick hjärtinfarkt runt 65-årsålder. Själv har jag aldrig känt några problem, och våra livsstilar skiljer sig enormt åt. De motionerade aldrig, rökte och åt ohälsosamt. Dock fick testledaren på Sporttest kalla fötter och krävde att jag skulle ta ekg och göra en hjärtscreening för han ville inte att jag skulle dö. Jag och Anders tyckte det var lite överilat, men jag orkade inte krångla med att boka om och jag insåg att det iochförsig kan vara bra med ett sånt test. Fick tid snabbt på Sabbatsberg och katjing 800 kronor! Hm… där rök budgeten för test innan jag ens börjat!

Såg till att pastaladda dagen innan och inte ens cykelpendla de två dagarna innan. Katjing 230 kronor i SL-kort. Första testet var laktattest för att utröna var min mjölksyratröskel var. Ungefär var femte minut skruvade han på mer wattmotstånd och tog ett blodprov. Sådär höll vi på i cirka trettio minuter. Sen fick jag vila. Så var det dags för maxpulstestet. Fick ta på mig en andningsmask för att lungkapaciteten skulle även mätas samtidigt.

Nu gäller det, tänkte jag. Har ju hört att det är skitobbigt, att man faller över styret och håller på att ramla av testcykeln av total utmattning. För det är vitsen med hela testet, att köra till total utmattning. Så jag trampade igång och varje minut så la han på mer motstånd. Hade inga glasögon på mig så jag såg inga mätvärden utan trampade glatt på i min suddiga värld. Testledaren hejade på och sporrade mig. Efter några minuter började jag flåsa ordentligt och tänkte att nu jävlar kommer det snart bli dretjobbigt. Då säger han plötsligt att jag kan ta det lugnt, att vi är klara. – Va?! Jaha!? Var det inte mer än så här? genomfors i huvudet. Kändes som jag precis kommit och igång och det jobbiga inte ens hade börjat. Jag var inte alls i närheten av total utmattning, utan mer som ett av mina backintervaller uppför Finnberget som jag gör sex gånger på raken. Känslan var som första samlaget när jag var 15 år; ”jaha, var det inte mer än så här”.

Jag trampade ur några minuter och trodde jag skulle vara stum i benen när jag klev av, av det förmodade hårda motståndet, men var hur fräsch som helst. Gick ned i källaren och duschade under tiden gick han igenom testvärdena. Vi gick sedan igenom resultaten och jag hade förväntat mig en en maxpuls nånstans mellan 170-180. Men han hade kommit fram till att det var 159! – Kan inte stämma, tänkte jag. Men sa inget och han förklarade diagrammen och vi diskuterade hans förslag till träningsupplägg utifrån testvärdena. Men jag märkte att jag knappt lyssnade, tankarna var någon annanstans. 159 kan inte vara rätt.

Efteråt åkte jag förbi kontoret för att hämta böcker pappa skulle få i födelsedagspresent. Passade på att kolla igenom mina träningar jag registrerat på Funbeat. Sorterade dom efter maxpuls och rensade ut några som verkade vara klart felaktiga och skrev ut och tog med på tåget. Och jodå, 159 kunde inte stämma! Under 2009 körde jag mycket spinningpass, och då låg jag en bra bit över 170 flera gånger. Studerade kurvorna och det är ingen liten skarp topp på kurvan, utan jag har legat över 160 i flera minuter. Okej, det är tre år sen, men inte kan maxpulsen sjunka mer än 10 slag på tre år? I september 2010 blev jag nedslagen av en cyklist vid Tegelbacken som innan hade kört på mig bakifrån. Jajemensan! Så jag spurtade ikapp honom hela Vasagatan till Norra Bantorget i försök att ramma honom. Vasagatan har lätt uppförsbacke och högsta pulsen var 171 och jag var en bra bit över 160 i puls hela Vasagatan några minuter. Under sommaren och hösten 2011 körde jag backintervaller uppför Finnberget flera gånger och då fick jag bland annat vid ett pass en högsta puls på 168. Andra pass har jag legat runt 161 till 163 som högsta notering. Varje sådan backpass körde jag uppför Finnberget fem eller sex gånger och hade då under minst en minut under den värsta branten, en puls på över 160. Om nu 159 är min maxpuls, då skulle jag jag ju vara totalt utmattad på toppen första gången och inte orka fyra-fem gånger till på raken! Men det gjorde jag ju. Varje gång! Alltså kan inte 159 vara min maxpuls.

Vi kan ju misstänka att mina pulsmätare mäter fel. Förr körde jag med min Polarklocka och efter sommaren 2010 med min Garmin Edge. När jag kom hem idag, tog jag på mig båda pulsbanden samtidigt och satte igång båda pulsmätarna. De visade exakt samma puls när jag satt i soffan. Klev upp på trainern och vevade lite lätt. Exakt samma puls. Jag utesluter därmed att mina pulsmätare mäter fel, sannolikheten att båda visar exakt samma fel, är liten.

Det kan iofs vara fel på testledarens utrustning, men det tror jag inte. Jag tror helt enkelt han avbröt alldeles för tidigt. Jag är alltså inte alls nöjd med testet och har slösat med både tid och pengar, och missat fyra träningspass i onödan. Jag har självklart mejlat testledaren med ovanstående analyser och framfört mina synpunkter. Väntar på svar.

Tysk i soptunnan och finne i rôven

Punka igen! Tredje gången gillt! Nu åker Schwalbe Marathon Winter i soporna då dubbarna på bakdäcket ätit sig genom däcket ned till slangen. Bytte till de vällagrade Nokia W240 på bakhjulet. Å hej vad tungtrampade de är! Får inget gratis, fick trampa i varenda nedförsbacke. Å andra sidan… visste jag det hade jag kört odubbat bak. På hemvägen var all snö bortsmält. Fantastiskt fort det går när det väl blir plusgrader och solen hälsar på. Hej på dig du!

Bokslut 2011

Dags att sammanställa 2011 ur cykel- och träningssynpunkt. Även 2011 var målet att cykla minst 1000 mil och minst en timme per dag i snitt. Hur gick det då? Inte alls! Mest berodde det på mina ryggproblem som tilltog under hösten och vintern, vilket omöjliggjorde distansträning. När jag sedan i november december försökte köra ikapp lite, fick jag lunginflammation och bihåleinflammation med två penicillinkurer.

Det blev bara 801 mil på 341 timmar, . Det fattades alltså 199 mil och 24 timmar.

Fördelningen över de olika aktiviteterna ser ut som följer.

Cykelpolo: 4 pass 315 min   
Cykling: 129 pass 7543 min 2652,08 km    
C cross: 9 pass 1336 min 451,51 km    
C Landsväg: 62 pass 9104 min 4058,64 km    
C Lopp: 5 pass 1689 min 703,85 km    
C Mtb: 5 pass 488 min 73,32 km    
C Trainer: 5 pass 156 min 67,45 km

Bowling: 1 pass 60 min
Core: 27 pass 780 min    
Kroppsarbete: 4 pass 1260 min 0,54 km    
Spinning: 23 pass 1747 min
Styrketräning: 45 pass 2475 min
Vandring: 2 pass 370 min 10 km    

Alla träningsformer: 323 pass 27368 min 8034,39 km

Total cykling: 219 pass 20489 min 8014,93 km (ca 23,5 km/h)

Nya på listan är vandring, som företogs under en härlig vecka i Åre i augusti, samt bowling. Även trinerpass är nytt för 2011. Cykelpolo kom tillbaka efter frånvaro under 2010, och ut från listan åkte paddling. Dock han aldrig längdskidor komma in på listan, trots att dessa införskaffades oktober.

Jag kommer att ha samma mål för 2012 som för 2011, de är ju inte uppnådda än. Det är 1000 mil cykling och minst en timme om dagen i snitt, alltså 365 timmar.

Velocipedryttare

Så här med nytt år kommer jag härmed titulera mig velocipedryttare. Cyklist kallar sig numera både kleti och pleti med nåt rullbart mellan benen.

Jonas på Funbeat sammanfattade det hela klarsynt:

Etmyologiskt får man ju här in det man vill tala om att cykel handlar om.
Velico– från latinet syftande på hastighet.
oped– talar om att hastigheten framkallas genom att använda fötterna, även här från latinets Pedes vilket betyder fötter.
ryttare, innefattar betydligt mer valörer än förare. Förare kan man vara av ett pendeltåg, en åkgräsklippare eller en linfärja.
Ryttare innefattar att förutom att styra cykeln i rätt riktning så skall du även framdriva den så fort som möjligt, koordinera broms och växel samt hålla balans och i samspel med dina medvelicopedryttare.

Nästan så jag kunde säga det lika bra själv. Gott nytt år på er mina medvelicopedryttare!

Hej Höst!

Fredde tycker att det är tjeckt att döpa blogginlägg till ”Hej xxx” och jag vill ju inte vara sämre. Han kan ju det där med cooola bloggar.

Nå, idag var det liiite väl svalt för kortbyxor, så jag får tyvärr meddela allmänheten att från och med imorgon är det långbyxor som gäller. Ni som längtar efter att dräggla över mina orakade cykelben får hålla er till mars-april. Nummerlappar är uppsatta för er som vill garanterat vill vara först.

DNS

Det verkar vara lite olika från dag till dag. Förra lördagen var det inga problem att hänga med klungan på träningen. Backintervallerna i torsdags gick också utan smärta. Visst, ryggen märktes av, men aldrig så det gjorde ont. Men så igår gjorde det så jävla ont att jag inte orkade nånting uppför, så för att inte sinka de andra, släppte jag redan i Tungelsta. Resan vidare till Farsta gård gick inte snabbt. All kraft var borta.

Så när jag vaknade imorse insåg jag att om det inte gick bra igår, hur bra kommer det då gå idag på Roslagshösten? Risken är att jag står där ute i Roslagen och inte förmår att trampa mer. Så beslutet blev att jag inte ens åkte dit.

Nu är jag mäkta besviken på det här. Tycker inte jag märker någon förbättring efter 5 veckor sen jag var hos sjukgymnasten. Tvärtom, tycker det verkar som en försämring. Få se vad sjukgymnasten säger på torsdag, för det här orkar jag inte med. Ok att det kan ta tid, men kan jag inte få märka en liiiiten förbättring iallafall?

Sitt fint, vacker tass

Fortfarande är det sommar, även om solen går ned tidigare och tidigare. Dock inget som ställde till problem idag när vi börjar träningen klockan 10. Ove leder och styr med järnhand. Han säger ifrån, styr upp och manar på. Vilket gör att gruppen är hyfsad jämn, även om det alltid finns avarter som ska spurta och frihjula.

Börjar lära mig sitta med rak rygg, men det tar emot ibland i vissa backar. I det stora hela fungerade jag, cykeln och kroppen ända hem. Till skillnad mot förra lördagen, då jag fick släppa vid Jordbro för ryggen bromsade upp benen från att prestera. Så det går iaf åt rätt håll. Så sakta.

har väl påpekat det förut, tolamåd är inte min grej. Kan inte ens stava till det.

Knyppling nästa

Antagligen har jag nåt skit i kroppen, eller så är nåt annat fel. Bara för några veckor sen kunde jag cykla 32 km/h i rullsnitt utan problem. På Tour of Jamtland blev det 34. Nu får jag slita som ett djur för att klara 30! Nån som har en idé vad som fallerar?

Fick leda idag igen, och det är ju klart, vi var bara sex stycken som fick köra belgisk kedja. Då får alla slita hårt helt enkelt.

Fick iaf beröm efteråt för bra ledarskap. Men jag vill ju bli snabb igen! Får vila tills på lördag.