Kategoriarkiv: cykel

cykel, dryck, velo noir

The Bicycle Repairman

3 kommentarer
obskyrt rostig kedja med blingbling

Det är en skön känsla att få hjälpa andra och dela med sig av sina kunskaper. Det är på det sättet som mänskligheten utvecklas vidare. Att egoistiskt hålla inne med sin kunskap driver ingenting framåt, såna människor har jag svårt för.

Igår vad det min kära plikt att bidra till mänsklighetens utveckling, då jag likt The Bicycle Repairman i Monty Pythons sketch, tog min lilla verktygslåda och åkte hem till fröken Caroline. Helt optimal arbetsmiljö var det väl inte utan mekställ eller displayställ, men med fyra händer och ett glatt samarbete kan mycket åstadkommas. Som Cykeldoktor dömde jag dock ut pendlarcykelns kedja, då den var oåterkalleligen rostig. Blev lite lustigt när den fick en vacker ny och ren snabbkoppling, blev blingbling likt värsta hiphopparen.

stolt ägare av fin samling groggvirke

Efter några timmar kunde vi pricka av följande kunskapsöverföringar:

  • rengöring av kedja
  • användande av kedjebrytare
  • sammanlänka kedja med snabblänk
  • användande av kedjepiska
  • demontering av kassett
  • rengöring av kassett
  • montering av kassett
  • justering av skivbromsar
  • justering av både fram- och bakväxel
  • avlägsnande av fåniga plastringar innanför kassetterna

Viktigast av alla nya kunskaper måste jag få poängtera vikten av borttagandet av ventilringar och ventilhattar. Särskilt gula sådana. Vojne vojne, hur skulle det se ut att susa omkring med gula ventilhattar? Brrr, vilken rysare. Nu kommer fröken utan fåniga plastringar innanför kassetten samt avsaknaden av gula ventilhattar, bli både snyggast och snabbast på Skeppsbron.

Tack för mekölen, du har verkligen stenkoll på mina två favoritöl: Westmalle dubbel och Rochefort 8!

cykel, dryck, träning, velo noir

Cykla med någon annans ben

Lämna en kommentar
Caroline i andäktig väntan på Myrans genomgång

Ett säkert vårtecken är att landsvägsträningarna börjar, och igår var det alltså dags. Trots att termometern visade på minus två någon timme före den nya samlingstiden klockan nio, räknade huvudledaren “Myran” ihop inte mindre än 70 cykelsugna entusiaster vid Farsta simhall! Då ska ni veta ni som inte vet, att Fredrikshof har träningar på flera ställen runt “stan”, så totalt en träningsvecka kan det vara flera hundra som samlas runt om i storstockholm. Vi ska även minnas att träningar har genomförts hela vintern, men nu är det landsvägspremiär.

Som vanligt delade vi in oss i flera olika fartgrupper, beroende på tillgång till ledare, och jag tror vi var minst sex ledare. Jag kan ha fel. Jag och Mika samlade ihop 13 sugna nybörjare för att lära dom den ädla konsten att cykla i grupp. Mika tog täten och körde master ner till ECI-milen i Huddinge, den som jag och Caroline inspekterade för två veckor sen. Nu var all dödsis borta, utom på ett ställe. Men istället var det en förskräckligt massa dödsgrus på cykelbanorna.

Mika redogör hur tvåpar går till.
Jag min slarver har kastat handskarna.

Väl framme vid ICE-milen, förklarade vi för alla spänt lyssnande nybörjare hur tvåpar går till, vilket vi sedan praktiserade tre vändor. Sen körde vi jaktstart fram och tillbaka, och det var då jag noterade att det här inte alls var samma ben jag hade på Mallorca under veckan. Det måste ha skett en hemsk förväxling någonstans! Jag måste helt enkelt fått någons annans ben. Därav uppstår frågan; vem fan cyklar omkring med mina superpigga ben?!

På hemvägen körde vi grupptempo och det gick ju bra, trots någonannans ben (mutter morr). Och som vanligt avslutade vi med fika på Farsta gård och jag tog den superba raggmunken med fläsk.

Vi hade inga incidenter mer än en punka i foten av Farstakrossen. Det måste ligga en förbannelse i den kurvan, många har fått punka just där. Lite komiskt kanske, då det är i foten av sista backen på alla träningsrundorna. Dock så lärde sig två killar den hårda vägen att tunga hybrider inte var optimalt, de kom hopplöst efter i varje backe. Men alla var med hem! Vi lämnar ingen bakom oss på nybörjaträningarna.

cykel, dryck, hälsa, resa, semester, velo noir

Fikaläger 2013

Lämna en kommentar
Velodromcykel i Seneu. Foto: Johan Hansson

Fotografera med en iPhone under fart är väl inget jag rekomenderar. Därför blev det mest fotograferande vid den obligatoriska lunchfikan. Därav gick rykten på Facebook att vi inte alls var på ett cykelläger, utan ett fikaläger. Inte fel det heller faktiskt. Minns vad jag sagt, “har du inte fikat, har du inte cyklat”.

Alltså dags för mitt andra besök på Mallorca, även denna gång för att cykla. Den här gången på en hyrcykel, och hur min perineum mår efter hyrsadeln tänker jag inte gå in på. Men kan avslöja att det är riskfritt att sova sked med mig några veckor framöver.

Dag 1, fredagen den 29 mars, Sineu och velodromen
Första dagen började med lätt förvirring, verkade som någon flyttat om alla orterna. Men efter lite konfererande med en riktig karta, kom vi till slut till velodromen i Seneu. Som små kalvar på årets första grönbete svischade vi runt av glädje, varv efter varv. Sen drog vi till Petra och fikade på torget.

Sträcka: 89 km
Total höjdstigning: 502 m
Rulltid 3:29

Dag 2, lördagen den 30 mars, Lluc-backen

Äntligen dags för lite klättring! Det var hård motvind upp mot 11 m/s och ännu mer i byarna. Ryggen fick slita hårt och redan efter fyra mil, ville jag hoppa av och vänta in den lugna gruppen som skulle komma efteråt. Men jag fick stå och sträcka på mig en stund under pissepausen, och så blev jag övertalad av de andra att fortsätta med, så då gick det bra igen.

Lluc-backen tog jag sen i mitt eget tempo men var iallafall tvungen stanna några gånger för att få sträcka på ryggen. Men både benen och andningen hängde med, inga problem som helst där. Som sällskap hade jag Bosse som låg bakom och peppade. Inte konstigt det gick bra uppför med honom efter sig.

Sträcka: 88 km
Total höjdstigning: 1005 m
Rulltid: 3:46

Dag 3, söndagen 31 mars, svenskdagen i Petra

Discoglenn, jag och Glenn Magnusson.
Även flaskan ville vara med på bild.

Påskdagen är tillägnad svenskdagen, dagen då alla svenskar på ön sammanstrålar på det lilla torget i Petra för fika. Robert var guide och med på turen var förre förbundskaptenen Glenn Magnusson och självaste Discoglenn! Vilken ynnest!

Vi kom lite för tidigt till Petra, så de andra drog till en backe medans jag ägnade mig åt lite spårologi och spanade in den nedlagda banvallen genom Petra, då järnvägen numera går runt om.

Sträcka: 82 km
Total höjdstigning: 453 m
Rulltid 3:22

Dag 4, måndagen den 1 april, Cala de Sant Vicenc

Ulf gillade tårtan

Det regnade under natten, så det var blött på asfalten på parkeringen vid samlingen. Guiderna avråder oss att cykla när vägarna är blöta, då det är mycket halare än hemma. Några av oss bestämde därmed för att vänta några timmar och ta en fikatur. Peter drog som ett lokomotiv oss ner till Cala de Sant Vicenc. Men vi kom dit så tidigt och tog det lugnt dit, så jag orkade aldrig äta upp hela mackan.

Sen åkte vi till Can Picafort för där fanns det tydligen någon fantastisk jordgubbstårta. Det blev även lite butiksspring i jakt på diverse pryttlar.

Sträcka: 53 km
Total höjdstigning: 239 m
Rulltid 2:12

Dag 5, tisdagen den 2 april, Orient

Foto: Ulf Eriksson

Dags för nästa klättring, en bekant från förra året. Jämför vi Orient med Lluc så är den senare mer jämn och det är lättare att komma in i bubblan som Bosse sa. Uppför Orient är det mer varierat, jag fick aldrig det där flytet. Förty kämpade jag mig upp  med ben som denna gång började bli möra efter fem dagars cykling. Och höften var ju dret som vanligt. Bara bita ihop, gnissla tänder och hålla inne tårarna för smärtan.

Utför är det sen inga problem, bara krypa ihop och ta kurvorna på bästa sätt. Började dock bromsa in lite före en del skarpa kurvor när mätaren visade 62 km/h. Vet ju aldrig vad jag möter runt hörnet, kan vara en omkörande bilist, grus på vägen, potthål eller vatten.

Sträcka: 116 km
Total höjdstigning: 1093 m
Rulltid 4:47

Sammanfattning

Magiskt vackert över Alperna

Fem härliga dagar, lite kortare än förra gången. Men med svår smärta i höften så får det inte knapra smärtstillande hur många dagar som helst. Hemresan blev galet fjortisfnittrig med Helene som sällskap. Fick henne att byta ansiktsfärg flera gånger om. Jag är en mästare på pinsamheter. Bästa var när vi var fyra personer som körde belgisk kedja genom terminalerna på Kastrup vid flygbytet.

Trevligaste var alla människor att cykla, dricka öl med, skratta och ha kul. Sämst var hotellets wifi som bara fungerade mellan midnatt och 6 på morgonen.

Sträcka: 428 km
Total höjdstigning: 3292 m

Bilder
Vi rundar av denna torra reseberättelse med blandade sköna bilder. Fler bilder finns på Dropbox.

Foto: Johan Hansson

Två gubbar. Foto: Peter Mörk

Även jag kan få en PB-rand/mupprand, juniorband. Foto: Ulf Eriksson
Kartläsning är A och O
cykel, hälsa, velo noir

Ernattsudda

Lämna en kommentar

Idag är det ***dagjämning, dagen då natt och dag är lika långa. Vi går med andra ord mot ljusare tider. Som ett tydligt ***tecken är att skidtävlingen Slottssprinten körs runt kungliga slottet här i *** stad. Jag väljer att se det hemifrån på Eurosport 1 istället för på plats. Jag är ju hemma och ynkar. Samtidigt i Eurosport 2 går etapp 3 av ***klassikern Katalonien runt. Vilket dilemma tror ni, vad ska jag välja. Varför välja säger jag. Det är då det praktiska med ett Eurosportabonnemang uppenbaras, för jag kan se båda samtidigt, den ena på teven och den andra på surfplattan.

Som ni märker, är det ett något som fattas i det här inlägget. Det är våren. Allt verkar verkar vara helt omtvärt just nu. Tillochmed titeln på detta inlägg är omtvärt.

cykel, fôlk, velo noir

Ända in i kaklet

Lämna en kommentar

Det är en del diskussioner på nätet nu om idiotiskt planerade cykelbanor. Hur de går rakt genom busshållplatser eller hur det sätts upp betongsuggor på cykelbanorna. Se Velonavias respektive Kristers bloggar. Grundproblemet är anser jag, att cykelbanorna planeras och byggs som om att cykla är att gå. Gå långsamt med rullator.

Men ibland blir skyltning bara för tragikomiskt. Som detta vid Medborgarplatsen igår. Snacka om att cykla ända in i kaklet.

cykel, velo noir

Långt ner i halsen

Lämna en kommentar
Foto: Lena Bernström

Idag var det Hjärt- och lungräddningskurs för ledare och funktionärer i Fredrikshof i Östermalms föreningsråds lokaler. Det dök upp både obekanta och bekanta ansikten, bland annat exet Gunilla jag inte träffat på ett tag. Kul att se att hon lever! Försökte pressa henne på hennes åsikt om håret i mitt ansikte, men hon var som vanligt alltid lika diplomatisk. Trots detta nederlag, fick jag öva på hångel. Det är inte ofta vi får vara på kurs där hångel ingår i kursplanen, så det är klart jag passar på.

cykel, hälsa, velo noir

Menlösa barns dag

Lämna en kommentar

Det är sol, det är plusgrader och som en tjurig femåring vägrar jag gå utanför dörren. Men jag måste, ska cykla till sjukgymnasten senare. Ser i almanackan att det är den 28:e februari och som iallafall förr var den rättmätiga menlösa barns dag, men som nu förmätligt ändrats till värnlösa barns dag.  Hursa?  Är inte vi menlösa värda en egen dag längre?

cykel, fôlk, velo noir

En gnällig cyklist

1 kommentar

Inför den här vintern sade Stockholms politiker att det skulle ske en satsningen och cykelbanorna skulle prioriteras. Upp trodde vi alla. Ned blev verkligheten. Vi är många, inte bara cyklister som förfasat oss över den urusla plogningen. Till och med stadsdelsnämnden i Skarpnäck krävde vite på några hundra tusen av entreprenören. Notera att den där miljardsatsningen som politikerna beslutat om och media skrivit om, är bara på planeringsstadiet. Men det har ju inte med dagens underhåll att göra. Förty ska cykelbanorna ju plogas redan nu, inte om 10 år.

Synpunkter och kritik från medborgarna/väljarna/skattebetalarna haglar i media, i bloggar, på Facebook och på Twitter mot den urusla, eller obefintliga plogningen. Imorse utspelades denna konversation på Twitter där jag kommenterade @jwolfers kritik, varvid Ulla Hamilton (m) som är trafikborgarråd surnade till offentligt och tyckte att jag och vi cyklister gnäller. Antingen har hon inte någon koll på Twitter, eller så har hon bara en nedsättande syn på cyklister i synnerhet och väljarkåren i allmänhet. Det blev ett jäkla liv efteråt på Twitter och i bloggar, som på Cyklistbloggen och hos Mellanklass (där jag fö lånat bilden).

Per Ankersjö (c) var mer ödmjuk, så jag och andra är nu inbjudna till möte för att komma med förslag och idéer hur framtida cykelbanor ska byggas för att de ska gå att cykla trafiksäkert på. Dagens cykelbanor är ju ett skämt, de är mallade för rullatorer i 4 km/h.

Några timmar efter detta twittrande, skulle jag cykla till Globen. Gatorna, som för övrigt är bussgator vilka också ska prioriteras, var inte plogade och under snömodden fanns osynliga isklumpar, så jag tog det lugnt för att inte vurpa. Precis det alla tjatar om, att ta det lugnt. Men då ska bilisterna ligga en meter bakom och hetsa för att vi cyklar för sakta! Hallå, jag anpassar farten efter omständigheterna, gör det ni med bilister. Och anpassa avståndet till framförvarande fordon tack. För plötsligt fick jag ett kast när jag kom emot en osynlig isklump och åkte i backen. Bilisten med bara en meter i marginal bakom mig, hann såklart inte stanna. Pang!

Det är riktigt smaklöst av Ulla Hamilton att påstå att vi cyklister gnäller när vi håller på att dö där ute på de oplogade vägarna. Visst är jag gnällig Ulla, men jag vill ju inte dö just nu. Jag ska ju fan till Mallorca om en månad och cykla!

cykel, velo noir

Hittegods

2 kommentarer

Inspirerad av Spindelbenen som kör fixedgear på sin On One under vintern, kom jag på att jag nog har lite godis i förrådet. Jag flyttade för 3 månader sedan, så alla prylar har jag ju sett. Utrustad med en ficklampa gav jag mer i källaren och hittade då ett par Nokia Hakkapeliitta 240 dubbdäck och ett par plåtskärmar som satt på den saliga Peugeoten, min första fixedgear som blev stulen 20 meter från en bemannad polisbuss. Det var på sommaren, därav att skärmarna var avtagna och kvar i min ägo.

Tog ner Pompinon från väggen och började skruva på bakskärmen som jag fick modifiera med buntband för att få att sätta bra. Sedan krängde jag på dubbdäcken på bakhjulet och… dret! Däckens 40 millimeters bredd var nog liiite för feta för de skärmarna. Dessutom tog däcket i de horisontella bakgaffeländarna vid navet. Snacka om att konstant skidda sig fram.

kedjespännare med ölöppnare är viktiga detaljer

Bara backa bandet, och montera av och tillbaka till ursprungsläget, utan skärm och med Continental 4 Season. Sneglade på crossen som har ett par Schwalbe Marathon Winter på 35 mm, men nej. Vintern är ju snart slut. Eller hur? Det får bli ett projekt nästa år. Jag hankar mig vidare fram med crossen nu på vintern.

Men när jag nu ändå var igång med avtaget bakhjul, passade jag på att gänga på det nya oanvända mattsvarta 16 taggars drevet och den lika mattsvarta låsringen på andra sidan om frihjulet. Det får bli fixedgear igen till våren, efter flera års uppehåll.

När allt är klart inser jag nackdelen med ett flipflop-hjul. Däcket kommer att snurra åt fel håll. Ska jag trampa baklänges nu, vilket jag iofs kan?

cykel, velo noir

Tragiskt

Lämna en kommentar

Den här bloggen förtjänar ett bättre öde än att bara glömmas bort. Jag har därmed ett erbjudande till den enorma församlingen av läsare som fortfarande trofast hänger sig kvar och hoppas att “snart snart skriver han nåt kul om cykling”. Mitt erbjudande är följande (här följer ett erbjudande): jag cyklar – du skriver. Ok? Ok! Då kör vi!