Kategoriarkiv: cykel

Det kom av sig för en stund

Sakta sakta pågår kampen om årstiden och våren flyttar fram sin frontlinje och utökar sitt territorium. Gata för gata sopas vinterns grus bort från cykelbanorna och gör plats för vårens triumftåg. Fåglarna har börjat kvittra, knopparna nästan-brister. Men nu när jag vakande och tittade ut, är det vitt igen. Kampen mellan herr Vinter och fru Vår är inte över ännu. Herr Vinter har ännu inte givit upp, utan kämpar på. Från att hela vintern legat på latsidan, visar han nu sina muskler. Men vi vet alla vem som vinner till slut.

Fjäriln vingad

Fjäriln vingad syns i Hellas,
mellan dimmors frost och dun,
sig sitt gröna skjul tillaga,
och i blomman sin paulun;
minsta kräk i kärr och syra,
nyss av solens värma väckt,
till en ny högtidlig yra
eldas vid sefirens fläkt.

Tre fjärilar såg jag på dagens irrfärder runt i Sicklaskiftet, Nackareservatet och Erstavik. De såg ut som citronfjärilar, men det kan bero på mina gula cykelglasögon. Ännu ett i raden av vårtecken.

Gult är fult och livfarligt

Svart är snyggt, svart är elegant. Svart är praktiskt när man tvättar. Svart är diskret och sobert. Men jag har fått påpekande att jag därmed syns dåligt i trafiken. Kanske det, men jag vägrar sätta på mig en gul väst, det ser förjävligt ut. Köpte därför idag en snygg långärmad knallgul tröja, med lite reflexer på. Helt gul var den inte, den hade lite snygga svarta applikationer också, samt lite praktiska fickor på ryggen. En perfekt cykeltröja tyckte jag, även som den salufördes som en löpartröja.

Nu borde jag väl synas bra i trafiken tänkte jag, när jag cyklade hem från jobbet med den nya tröjan på. Nu borde cykelturen vara säker. Men jag hann bara 50 meter så blev jag prejad av en bilistjävel som svängde höger när jag låg jämsides med honom. Det gick bra för mig, men inte hans backspegel, den gick åt helvete. Troligen får min vänsterarm rejäla blåmärken imorgon. Men hur kunde han missa mig, jag hade ju en väl synlig knallgul tröja som ju ska vara så bra i trafiken?

Den malören var bara inledningen på skräckfärden hem genom Södermalm. Har aldrig tidigare varit med om så många incidenter på väg hem som idag. Det var bilar som parkerar på cykelbanan precis framför mig, folk som likt nackade höns irrar runt på cykelbanan, pendlarcyklister som vinglar omkring som de vore ensamma i hela världen.

Sa inte folk att jag skulle synas bättre i trafiken med gul tröja, istället för helsvarta kläder? Sa dom inte inte att det skulle vara säkrare att cykla i trafiken med gul tröja? Kanske är det därför som folk med glädje kastar sig ut framför mig, för att jag syns bättre? Att den gula skrikiga färgen triggar folk att chansa och hinna före, men de missbedömer situationen?

Det är med andra ord farligt att ha en knallgul tröja i trafiken, rent av livsfarligt att synas i trafiken. Jag vill inte ha en gul tröja och riskera mitt liv. Jag vill ha helsvarta kläder, vill vara diskret och därmed överleva. Någon annan slutsats kan jag inte dra av detta experiment med mitt liv som insats.

Ölgubbe på äldre dar

Egentligen tycker jag inte om öl, har aldrig lärt mig dricka. Visst, det kan hända att jag sveper en kall stor stark, men det har bara skett efter typ åtta mils cykling mitt i sommaren. Men inte annars.

Men nu har jag fallit för grupptrycket på cykelforumet Happymtb.org och börjat köpa massa konstig dyr belgisk öl. Eller mer bestämt Trappistöl. Började redan i somras när jag väntade på bussen hem från Västervik. Tog då en Rochefort 8 på en uteservering. Den passade min sinnsesstämning, då den var mörk, mustig och tog tid att dricka. Senare gick jag igenom Chimays olika färger; vit, blå och röd. Men tyckte de var för söta. Provade även Rochefort 10, men för söt den med. Orval var inte ens god, så den andra flaskan gav jag bort. Men sen så fick jag smak för Westmalle, den var precis min smak. Och La Trappe dubbel var inte dum den heller, däremot var trippel lite för mycket på en gång. Nu blev jag tipsad av Nypan att testa Maredsous 6 som iofs inte är ett trappistöl, men likväl ett belgiskt klosteröl. Köpte inte två som brukligt, då de redan håller på att ta slut i Stockholm. Det är Happyiterna som håller på och köper upp alla som finns. Så jag köpte fyra på en gång och hoppas på att den är god.

Verkar som jag blivit en ölgubbe till slut. Det tog sina år, men jag hoppade iaf över mellanöl, folköl, fulöl och elefantöl. Gick direkt på finölen! Men man bör väl fylla gubbe innan man kan bli ölgubbe och fylla sig med öl?

Men jag tycker ju inte om öl!

Happyit = cuklist som hänger på sveriges största cykelforum Happymtb.org

April april

Det var tung motvind till jobbet imorse. Räddningen var att det är nedförsbackar nästan hela vägen. Perfekt tänkte jag, då får jag medvind på väg hemmåt när jag ska klättra i uppförsbackarna. Inte då! Vädergudarna behagade skämta aprillo med mig. Vinden hade vänt och jag fick tung motvind hem. Det var knappt jag hade styrfart när jag var högst uppe på Johanneshovsbron, men omcyklad blev jag aldrig! Där går gränsen för aprilskämt, det är blodigt allvar.

Kort är underbart

Det var kalasväder idag, sol och varmt. Efter bara några minuter fick jag ta av mig långkalsongerna som jag hade under kortbyxorna. Var tillochmed så varmt att jag cyklade utan jacka. Iofs hade jag tre tröjor för att inte bli genomblåst. Först en långärmad merinoullsundertröja, sen en Craft undertröja med windstoper och sedan utan på det den nya cykeltröjan i merinoull. En praktisk tröja om jag hamnar på akuten (igen).

Sommartid och kortbyxpremiär på samma dag. Nu kommer våren!

Ostämd fylleorkester

Skogen var full med sorbé, sörja, lera och väta. Men fullt cykelbar. Vi var väl inte de mest diskreta besökarna i skogen, då all fukt gjorde att alla skivbromsar skrek vid bromsning. Och inte likadant, alla tjöt i sina egna tonarter. Det lät som en vild ostämd orkester på fyllan. Inte undra på att fåglarna blir tysta och vandrarna stirrade efter vår framfart.

Hotet från öster

Vet inte hur det är i Ryssland, om de har cykelbanor eller cyklar huvudtaget. Eller är ryssar bara förbannat jävla dumma, skadade av för mycket radioaktivt nedfall? Varför går annars en grupp ryssar på cykelbanan med sina regelbundet målade cykelsymboler på asfalten och inte förstår någonting av sin omvärld. De förstod inte att de var ivägen när jag kom med cykeln farande rakt emot dom och plingade. Istället för att lämna plats, hävde de ut sig något såklart obegripligt och gav mig inte något utrymme alls. Men jag vek inte undan för idiotryssarna, utan trampade rakt igenom hopen och fick känslan av hur det är att vara flipperkula.

Nu är det slut med sex igen

Värmlänningar är stôniga, de ger inte upp i första taget. Men det gick inte i längden, vi passade inte riktigt ihop. Den blonda svenskan var för lång för mig, det blev obekvämt att rida henne. Så jag gjorde helt enkelt slut med henne. Blev ihop med den mer sobra fransyskan igen, hon passar mig utmärkt i storleken; liten kort och lätt att hantera.

Förra veckan sålde jag alltså den fina brandgula Crescenten, även kallad pepita. Så nu är det bara fem cyklar igen.