Kategoriarkiv: cykel

Bimbo på hal is

Idag var målsättningen att cykla vilse. Cykla på så många för oss nya stigar som möjligt. Tyckte vi lyckades hyfsat, men det går inte att undvika de vanliga traderna som transportsträckor.

Dubbdäck hade varit rena helgerånet idag, det var inte halt på Sicklaskiftet. På vägen ditt fanns det iochförsig några kvardröjande isfläckar, men de lär försvinna under dagens sol. Dock halkade jag till som Bambi en gång, och det var på en fuktig bergshäll. Lade mig snyggt och prydligt på axeln. Vänster axel som tur var.

Rubriken är lite missvisande. Jag är varken blond eller blåst. Som liten var jag en riktigt liten lintott, som Emil ungefär. Men det bleknade bort i puberteten och jag blev en blekt blondin. Numera går det inte längre att fastställa vilken hårfärg jag har. Är det som det står i passet, mellanblond, eller är jag till och med gråhårig? Ingen som vet, ingen som vet…

Lättare åt andra hållet

Cukeln står precis utanför mitt kontorsrum och framhjulet sticker fram i dörröppningen så jag ser det. Av någon anledning började jag studera framhjulet där jag satt i kontorsstolen och det såg fel ut. Tog ett tag men sen såg jag det. Däcksmönstret går åt fel håll! Började krypa på alla fyra för att leta efter märkningen jag gjort på däckssidorna. Hm… Det står VF på höger sida och HF på vänster sida. Jag lovar, jag var nykter i förrgår när jag satte på däcken. Förty har jag lyckats vända framdäcket bak-och-fram. Vilket klantarschle jag är. Kanske därför det var så tungt att cykla till jobbet imorse. Undrar om det går lättare åt andra hållet, hemåt? Då kommer ju hjulet åt rätt håll… eller…

Gratis är inte alltid bra

Det blir rätt enehanda att bara träna axlarna. Snart är axlarna lika abnorma som Karl-Alfreds underarmar. Tänkte som komplement börja styrketräna benen nu när vintersäsongen börjar, så de är starka och snabba framåt våren. Men det var när jag gick upp i trapporna och låren började ta emot, som jag insåg vilken himla bra gratisträning det är för benen att cykla med tunga dubbdäck.

Brist på elementära kunskaper

Det snöade en del igår, så jag krängde på dubbdäcken på pendlarhojen. Visste inte om det skulle vara halt eller inte idag. Ville inte chansa och det är bättre att ha dubbdäck och det inte är halt, än tvärtom.

Det var knackligt och det var halt imorse. Men inte för mig. Jag hade ju mina dubbdäck på. Var lycklig över att att jag tog det beslutet igår kväll. Det var inga som helst problem att cykla till jobbet på den knöckliga och hala isen.

Alla som är över 10 år, utom de som håller på med snöröjning, vet vad som händer när vatten fryser. Det blir is! Men hade de i plogsvängen passat på och plogat bort den slaskiga sörjan när den inatt fortfarande var slaskig, innan den frös på? Inte alls! De har inte gjort någonting! Möjligtvis sandat lite här och där. Och sand funkar ju skitbra på de ställen där asfalten är bar och isfri. Not! Jag vet, det gör ont när hjulen släpper på lösgruset och man kysser asfalten. Det har hänt förr, men idag klarade jag mig, det var is överallt. Så jag kände mig säker med mina dubbdäck.

Har all kunskap och vett försvunnit i upphandlingens förlovade tid? Är det ingen inom snösvängen som överhuvudtaget tänker till och i förebyggande syfte plogar bort slasket från gatorna? Jodå, jag har ringt kommunens felanmälan. Men de skickar bara ut plogarna om det fallit en viss mängd snö. Och inatt har det ju inte snöat! Det gjorde det ju igår kväll. Har försökt förklara för dom vad som händer när vatten fryser, men de förstår inte. De vill inte förstå. De kan inte förstå. Har flera gånger förklarat att lösgrus på asfalt inte hjälper mot halka, tvärtom. Det framkallar fara då man tappar fästet totalt på lösgrus. Men de vill inte förstå. De kan inte förstå. För om man inte ens förstår det mest elementära att vatten blir till is vid minusgrader, då har man inte många hjärnceller att spela med.

Världens bästa garnnystan

Det är helt otroligt, Sicklaskiftet är bara cirka 1,5 gånger 1 kilometer stort, men det finns otroligt mycket stigar överallt. Stefan och jag cyklade i 2 timmar kors och tvärs, fram och tillbaka på massa småstigar hela tiden. Utan att behöva cykla på någon stig mer än en gång, på stigar som inte ens finns med på den detaljrika orienteringskartan. Vi upprepade för varandra det numera klassiska mantrat ”världens bästa skog”. Var kan man annars på en sån liten yta som 1,5 kvadratkilometer (eller 150 hektar) cykla omkring i det oändliga? Ångrar att jag inte tog med gps:n, det hade blivit ett trevligt garnnystan på kartan.

Vad svarar man på sån e-post?

Fick ett trevligt e-brev från en kund i min lilla firma.

Tycker Du att Du fått jobba för mycket för slantarna i år?? Jag tycker inte att Du jobbar för lite, jag undrar bara om det har blivit mer jobb än vad Du hade räknat med!?
Snart nytt år och nya slantar (cyklar)?

Men, men, jag kan ju inte ha fler cyklar, det får inte plats! Vill inte ha sex cyklar.

Vill inte ha sex

Det är trångt i mitt vardagsrum!

Vågar inte ha någon cykel i förrådet, så alla står uppe i lägenheten. Fem cyklar i en liten tvåa blir trångt. Vanligtvis brukar de stå lite utspridda här och där. I badkaret, i hallen, upphängd i köket, eller i vardagsrummet. Jag har förvisso en balkong, men bor högst upp och balkongen saknar tak. En cykel därute lär inte bli långlivad. Igår föste Klonen ihop alla i ett hörn, och det är då jag inser att det inte får plats en sjätte cykel. Jag vill helt enkelt inte ha sex cyklar. Det går inte, det får inte plats.

Omväxling förnöjer

Det har sina för- och nackdelar att ha cyklar med eller utan växlar. Det märkte jag idag när jag mekade lite på tre cyklar, två singlespeed (ss) och en med växlar.

Pendlaröket, enväxlad, var för lätt växlad på slätan (läs Götgatan), så jag bytte till ett mindre bakdrev. Trodde jag därmed behövde korta kedjan eftersom bakdrevet fick två tänder mindre, men inte då. Den fungerade klockrent med oförändrad kedjelängd.

På den andra enpetaren, Surly, bytte jag också bakdrev från 18 till 16. Behovet av tyngre utväxling blev jag varse när jag försökte hålla jämna steg med Mattias för två veckor sen när vi cyklade hem från Värmdöleden. Den enda justeringen den behövde efter drevbytet, var att flytta bakhjulet bakåt en aning så kedjan sträcktes. Så enkelt var det.

Salsan bytte jag slutligen växelvajrar på. Och det var när jag för förtielfte gången skruvade på justeringsskruvarna för att få växlarna att lira utan missljud, som jag kom ihåg varför jag i ett halvår undvikit att byta vajrarna. Den har växlar.

Inget paradis idag

En tur på Sörmlandsledens femte etapp till Paradiset var proklamerat på Happymtb. Men när jag kikade ut imorse så var marken täckt av lappmögel och det ösregnade. Känner inte för att leka Bambi på hala hällar idag. Så det får bli en innedag idag. Tyckte annars att en tur till Paradiset på Alla helgons dag skulle passa efter att varit i Hell-singfors för två dagar sen.

Mör och lycklig

Sitter här trött, mör och lycklig. Det blev 65 kilometer stigar på cirka sju timmar. Vi tog det lugnt, tog två längre raster med medhavd kaffe och macka, samt några mindre korta raster. Det var molnigt med uppehåll, utom i början då det regnade, trots att meteorologerna lovat uppehåll. Förty var det relativt torrt på stigarna, men tyvärr var många stigar sönderkörda av motorcyklar, så det var hopplöst att cykla tidvis.

Allt eftersom vi cyklade, tog jag bilder med mobilen och laddade upp dom på bloggen. Funkade alldeles utmärkt långt ute i skogen.

Det gick bra, inga vurpor eller luxationer. Men det lilla jag cyklat sen midsommar, cirka 10 gånger, märktes efter halva resan. Jag tappade ork och började krampa redan efter fyra mil, så det gick åt mycket vatten och kexchoklad sista timmarna. Men det var inte bara jag som började bli trött på slutet. Efter att oavbrutet snackat i fem timmar, blev det tyst i gruppen den sista biten.

Nå, var det vansinne, dårskap eller bara modigt? Inget av det. Det var utmanande, kul och som väntat, väldigt lerigt! Med mig hem hade jag minst två kilogram lera som nu har fastnat i avloppet i badkaret. Inte undra på det var tungtrampat på slutet.

Foto på mig: Kaj