Det sticker i halsen och jag hostar hela tiden. Torrhosta. Hoppas en espresso hjälper. Där fick jag för gårdagens synder. Fick en mental härdsmälta igår och somnade i soffan. Somnade ifrån mina favoritprogram. Så det fattades bara det här. Det tog en natt, men slog till hårt nu på morgonen. Tänkte cykla på min singlespeed idag med Lattefarsornas Cykelförening. Tråkigt, det kommer inte bli mycket cykla på 4 veckor. Snart midsommar och sen semester. Jag har fått syndernas straff. Igen.
Kategoriarkiv: cykel
Knådat hjulbak
Förr om åren bakade vi alltid inför julen. Det bakades både lussekatter och pepparkakor i alla dess former. Det var allt från normala figurer via pubertala och barnsliga till vuxenfigurer. Hejdlöst roligt hade vi, jag och Klonen. Med åren gled vi sakta ned i träsket och blev chokolister. Numera gör vi bara julchoklad med olika fyllningar.
Mina e-godkända lår har nu fått massage. Som vanligt kved jag till när hon knådade den högra rectus femoris, raka lårmuskeln. Det riktigt högg till och smärtade. Kanske det hänger ihop lite med knäproblemen och den ibland återkommande värken i högerfoten? Nu vet jag iallafall hur det känns. När hjulbaken blir ordentligt knådad.
Den som har något att skydda
Han svischade förbi mot rött rakt ut i trafiken. Med total dödsförakt! Killen som delade ut flygblad från någon cykelbutik ropade att han nog behövde en hjälm, särskilt när han cyklar mot rött.
Är man så korkad att man cyklar utan hjälm och dessutom mot rött behöver man ingen hjälm. Då finns det ändå inget som behöver skyddas där innanför pannbenet.
Trängselfritt
Rätt så skönt ändå faktiskt, att vakna tidigt. Det är så lugnt och tyst överallt. Förutom de skränande måsarna. Sen att jag nästan slösar bort två timmar på morgonen på just ingenting är väl lite onödigt. Men det blir iallafall en mjukstart på dagen.
Jag vaknar alltså klockan fem nästan varje morgon nu på sommaren. Även om jag lägger mig så sent som runt elvatiden, så vaknar jag tidigt. På vintern är det hopplöst att vakna före sju, men det gör inget. Jag har flex.
Sedan sex år tillbaka använder jag inte väckarklockan. Utan jag låter kroppen själv avgöra när det är dags att vakna och stiga upp. Och det funkar riktigt bra. Jag mår mycket bättre av att låta kroppen bestämma uppvakningstidpunkt, än att klockan väcker mig mitt i en djupsömn. För då vaknar jag inte på hela dagen.
Det är så fridfullt att komma iväg runt sju på morgonen. Inte så mycket trafik, varken av bilar cyklister eller gående. Inga hopplösa söndagscyklister som inte vet var de är, var de ska eller vet någonting om vett eller trafikregler. Det är trängselfritt på cykelbanorna klockan sju på morgonen. Bara dra på!
Projekt avgiftning
För att förebygga kramp hade jag de senaste dagarna börjat salta maten, tagit salttabletter och druckit mycket vatten. Under loppet igår tryckte jag i mig mängder med saltgurka och sportdryck. Men jag fick kramp ialla fall. Låren låste sig och jag trillade omkull som en fura. Låg först på magen och kved, sen på ryggen och kved innan jag lyckades ställa mig upp. Och kved.
Men salt binder vätska och flera kilogram verkar ha bundits i min kropp. Jag ser ut som barbapappa, uppsvälld och plufsig. Så nu börjar projekt avgiftning. Inge mer tillsatt salt i maten, inga salttabletter. Kroppen skall återställas till normal form.
Espressogröt
Två timmar senare satt jag på räcern på väg till jobbet. All smärta var helt plötsligt borta. Musklerna protesterade inte när jag drog på och härjade upp för backen. De svarade med en gång. På två timmar har de repat sig. Hur har det gått till?
Kan det vara den dubbla espresson och havregrynsgröten till frukost? Troligen, något annat har jag inte ätit, förutom lite vitaminer, magnesium, allergitabletter och fiskoljekapslar. Espresso och gröt. Mmmm… Två varma saker som gör mig varm i kropp och knopp.
Kanske jag kan utveckla det hela, hälla i den dubbla espresson och mjölken direkt på gröten? Caffè Latte Extended Gröt?
Någon hemma?
Knack knack knack. Vaknar av att det knackar. Näe, det är inte på dörren… för trött för att tänka klart… Knack knack knak. Var knackar det? Är det i skallen det knackar, det var ju rätt tufft igår?
Det är hackspetten som sitter å knackar på den döda tallen utanför. Han är förlåten, hellre en utdöende hackspett som väcker mig, än ett gäng testosteronstinna måsar som skränar. Det är ett lågt och dovt ljud så det stör inte alls. Men det är inte bara därför jag vaknar. Det är varmt i sovrummet. Det hjälper inte att jag sover naken utan täcke. Det är för varmt.
Skulle gå ut på toaletten och när jag reste mig ur sängen kom den. Smärtan. Det gjorde ont i hela kroppen. Det värkte i varenda led och muskel, och det tog emot att röra sig. Såg mig själv i spegeln och ögonen var rödsprängda. Känns som nån hällt ett grustag i dom. Kan pilla ut hur mycket gegga som helst ur ögonvrån. Hostar gör jag också, tror jag fått stendammslunga. Och huvudet känns alldeles mosig. Verkar som det var fest igår…
Jo, det var en annorlunda fest igår med 65 km måntinbajk i 27 grader! Det var fruktansvärt dammigt, det kröp in i näsan, lungorna, ögonen, överallt. Alla var efteråt svarta i nyllet av allt damm. Trodde ett tag i värmeyran att jag cyklat för långt och hamnat i Afrika.
Har svårt att skriva det här, allt blir felstavat, bokstäverna kommer i helt fel ordning. Verkar inte ha hjärnan med mig alls. Huvudet känns som en medicinboll, tung och ohanterlig. Knack knack knack, hallå! Är det någon hemma?
En gång
Vissa saker gör man bara en gång i sitt liv. Som att födas, döpas, konfirmeras, ta studenten och dö.
Andra saker kan man göra flera gånger om man vill. Som att gå i skolan, förlova sig, gifta sig, skaffa barn, resa jorden runt eller åka till månen.
Saker jag hittills bara gjort en gång var att jobba på ett löpande band, skaffat barn, varit sambo, haft husdjur eller ägt en bil.
Köra Lida Loop är en sådan sak som jag inte kommer att göra om. Det räcker med en gång.
Regn?
Regnat?! Det har regnat! Var fan kom det ifrån? Ingen på SMHI visste något iallafall. Men nu när jag vaknar och tittar ut är det blött ute. Asfalten är fuktig. Gräset är fuktigt. Den torra marken är blöt. Cykeln på balkongen är blöt! Allt är blött!
Förhoppningsvis dammar det inte i skogen. Förhoppningsvis är det inte lerigt. Förhoppningsvis regnar det inte mer. Förhoppningsvis spricker det upp och iallafall blir varmare än de ynka sexton graderna det är nu.
Förhoppningsvis.
Men med SMHI vet man aldrig. Aldrig! De är fullständigt opålitliga!
Överladdad
Då var det dags igen, att ladda batterierna. Imorgon klockan 11.05 ska jag cykla som en Duracelkanin. Jag ska bara cykla och cykla och cykla…
Det kommer att bli tufft imorgon. Inte för de sex milen utan för de 29 graderna som prognoserna säger. Men jag känner mig lugn, det känns som rutin. Det var ju bara tre dagar sen förra gången. Caballeron är nytvättad, kedjan är rengjord och däcken är bytta. Cykeln är laddad.
Själv har jag laddat genom att inte ens gå utanför dörren på hela dagen! Vågade inte ta risken att bli överhettad och torrköra batterierna i den heta solen. Så jag har stannat hemma och laddat.
En av laddningsaktiviteterna var att kolla på nedladdade filmer. I tolv timmar. Elva avsnitt av Battlestar Galactica. Så nu är jag överladdad med sci-fi.
Men den viktigaste laddningen har varit kolhydratladdningen. Två pastaportioner med kassler och ostsås har det blivit idag. Perfekt laddning!
Men den sista laddningen bestående av en påse med torkade aprikoser skulle jag inte tagit. Nu känner jag mig överladdad i magen. Gnha, bråttom… måste springa…. som en duracelkanin till….