Mars är en vintermånad, och då kan det hända att det kommer snö. Härlig vit gnistrande snö som knarrar under däcken. Men vad jag inte förstår, är vad allt grus gör för nytta under under snön?
Kategoriarkiv: fôlk
Gnällblogg
Det var ett förskräckligt gnällande. Men så är det när huvudet inte är med. Tvättade nämligen av kedjan på crossen igår och glömde olja in den efteråt. Nu är den torr som en nybadad bäbirumpa.
Knäpp knapp
Leta efter en omstartknapp är inte det lättaste när det bara finns en knapp. Hålla den intryckt var ingen bra idé. Den stängde av sig. Hårt. När den väl startade igen skulle den först göra en diskkontrolll, sen återsynca raiddiskarna. Ibland lyckas jag som it-tekniker. Tur NAS:en inte är fylld med massa bilder ännu.
Det som göms i tö ligger kvar till nästa vinter
Turisterna måste tro att Sverige är ett fattigt land, som inte har råd att asfaltera sina gator och vägar, utan har grusvägar inne i huvudstaden. Det ligger ett centimeter tjockt lager av grus överallt, som om det gör någon nytta på asfalten mer än att dammet dödar några tusen människor per år. För där kommer det ligga i ungefär tre månader till. Jo, det ska vara färdigsopat till förste maj i innerstan och den femtonde i förorten. Men i praktiken är de klara till midsommar. Ungefär då, två veckor efter Vätternrundan, kan vi börja använda cykelbanorna till fullo igen med våra landsvägscyklar med smala däck, om vi inte vill ha punktering hela tiden. Landsvägscykel? Äsch, det hörs ju på namnet att det inte är en cykelbanecykel!
Lågtryck
Av ren stônihet negligerad jag min kunskap, att något lägre tryck i däcken ger bättre fäste. Men i måndags så tog jag mitt förnuft till fånga och luftade däcken från fyra fem bar ned till två bar. Lågtrycker gjorde verkligen skillnad i snömodden, styrförmågan ökade avsevärt. Men myntets baksida är att det blev oerhört tungtrampat med bara två bar i däcken. På väg hem igår efter nittio minuters spinning var det knappt jag orkade uppför Skanstullsbron. Visst, fäste hade jag, men ingen fart. Hemkommen pumpade jag upp högtryck i bakdäcket till cirka fyra och en halv bar. Framdäcket fick behålla sina två bar. Det blev genast lättare att cykla till jobbet imorse, samtidigt som styrförmågan bibehölls. Men det misslyckade experimentet med lågtryck några dagar har gjort mig oerhört schleten. Det är bara lågtryck kvar i mina ben när jag motvilligt bar upp cykeln när jag kom hem idag. Nu önskar jag lite högtryck i mina ben samt högtrycksväder till helgen.
Uppfinningsjocke
Kom på en uppfinning! Vi skulle sätta liksom en stor plåtskiva längst fram på alla traktorer, måla dom gula och sen köra omkring så snön skuvs framför den där plåtskiva, så folk kan gå, cykla, köra bil och åka buss på våra vägar. Visst vore det en bra uppfinning? Tror jag tar patent på det, ingen verkar kommit på idén förut!
Kvotering
Nu har jag redan uppfyllt februari månads kvot av förnedring, genom att åka tunnelbana.
Kontrasternas stad
När jag klev ut på gården imorse, åkte en traktor runt och sandade gångbanan. Varför det? Snön smälter och det rinner som ilar av smältvatten överallt. Det är inte halt. Dessutom ligger det redan ett centimeter tjockt lager med grovt grus som snart kommer och damma ihjäl några astmatiker.
En helt annan syn på verkligheten hade traktorn vid Skånegatan som åkte runt och sopade gatorna rena från grus! Även cykelbanan runt Slussen var delvis rensopad. Redan den 3:e februari. Måste vara nytt rekord.
Med dessa två kontraster kanske jag i eftermiddag får se en traktor som åker runt och klipper gräsmattorna.
Förlåt
Om jag kallat de inblandade i plogsvängen för dumma i huvudet, får jag härmed be om ursäkt. Ni är inte alls dumma, ni är riktigt begåvade! Ni vet precis hur ni ska göra det hela på rätt sätt.
När det snöar, så åker ni snabbt ut och sandar på gång- och cykelbanorna. Skulle det snöa mer så plogar ni bort snön, och därmed även gruset. Ut på gräsmattorna med det bara. Då måste ni åka ut en gång till och sanda, eftersom allt grus ligger ute i gräsmattan med snön. Genialt! Med eran briljanta metod måste ni åka tre gånger, två för att sanda och en för att ploga. Vilken affärsidé! Och det smarta med det hela kommer sedan till våren. Då är det så mycket grus på gång- och cykelbanorna, att ni måste åka runt och sopa flera gånger!
För hade ni gjort på det för oss skattebetalare enklaste, bästa och billigaste sättet, så hade ni plogat bort snön med plogen ända nere vid marken. Då behövs det nämligen inte sandas och ni behöver inte heller sopa upp allt grus på våren. Men då skulle ni inte alls få lika bra betalt.
Förlåt mig, ni är för smarta för både mig och stadshusets ekonomer.
Den gode, den onde, den fule
Små barn kan vi vuxna få tjata på om samma sak om och om igen. De små liven är så ivriga att upptäcka världen att de liksom inte har tid att lyssna, ta till sig och komma ihåg. Men det är illa när vuxna människor beter sig likadant.
Alla gör vi fel och misstag. Skillnaden är hur vi agerar efter våra misstag. De flesta drar lärdom av sina misstag och gör allt för att de inte ska upprepas. Men så finns det de som aldrig förändrar sig. De som fortsätter göra samma misstag om och om igen och aldrig drar lärdom av misstagen. Det hjälper inte ens att någon annan påpekar saken och ger lite råd om alternativa sätt att göra saker på, så det går bättre och de gör andra i omgivningen mindre illa.
Det kan bero på flera saker att de inte kan ta till sig information och ändra sig. Ett är att de helt enkelt inte vill. De anser sig vara så perfekta att de inte alls behöver förändra sig. Att andra tar skada av deras handlingar struntar dom i, de är ju perfekta! Alla andra är dumma och överkänsliga. Sen kan de finnas de som helt enkelt inte är tillräckligt begåvade för att se sammanhangen. Se att se saker hänger ihop. De ser inte att ett visst agerande ger ett visst resultat, och ett annat agerande ger ett helt annat agerande. Sist har vi de självupptagna, som lever i sin egen lilla bubbla och inte inser att deras egon är en del av ett större sammanhang. Att vi helt enkelt är flera människor som ska samsas i samma rum, samma vagn, på samma gator och så vidare. Att de helt enkelt måste visa hänsyns till andra.
Vad ska vi göra med dessa människor? De som saknar kunskap i att se sammanhangen kan vi tyvärr inte göra så mycket åt. Men de perfekta och självupptagna – hur får vi dom att öppna ögonen och inse sina brister? Att säga till dom fungerar ju uppenbarligen inte. Ska vi bara ignorera dom, vilket inte alltid är lätt på allmänna platser, eller ska vi helt enkelt ge dom en smäll på käften, så de där två hjärncellerna skakas om lite och kanske hamnar på rätt plats?