Trots det övertydliga piktogrammet med en man, stormade flera kvinnor in genom dörren med panik i blicken. Sekunden efter kom de skamset ut efter att ha upptäckt att därinne fanns bara ett handfat och två pissoarer.
Kategoriarkiv: fôlk
Kan det jävlas så kan det
Idag har det strulat till max. Började på vår mtb-tur i skogen, då Klonen halkade omkring som ett skollat troll. Vet inte hur han bar sig åt, för enligt mitt och många andras tycke, borde han ha marknadens bästa grepp på våta rötter med Fat Albert. Så det blev en kort tur. Sen när vi skulle träna lite cykelpolo, gjorde han en oberiplig vurpa med sig själv, och slog sig illa.
På den sena tisdagsrajden fastnade bakväxeln vid en växling i kassetten och blev skadad. Det visade sig att klåparen som satt ihop cykeln på Cykloteket hade gjort kedjan för lång. Så när jag bland annat körde på lilla klingan fram och mitten bak, så slog bakväxeln i kassetten och hakade sig fast där. Dock blev den inte värre skadadinte värre än att jag kunde fortsätta cykla, men med ett begränsat växlingsregister.
När jag kom hem sent, visade pulscykeldatorn att jag bara cyklat i 10 minuter. Hade glömt slå på den när vi startade vid Hammarbybacken. Så där missade jag att logga cirka 3 timmar. Även gps:n hade lagt av efter cirka 2 kilometer, av de uppskattningsvis 3 milen.
Så nu är morgondagen räddas. Ska till Cykloteket och reklamera cykeln. De får byta den trasiga bakväxeln samt kassetten då bakväxeln tuggat på den. Jag litar inte på den kassetten något mer, den kan ju ha blivit hur skadad som helst i närkontakten med bakväxeln. Och när man byter kasset ska man även byta kedja. Allt detta får de stå för, då de satt ihop cykeln felaktigt. Och jag kommer kräva att de gör det medans jag väntar. Tänker inte lämna ifrån mig cykeln mer än så lång tid det tar att byta och justera grejerna. De ska vara glada att jag inte gör det som konsumentköplagen säger jag kan göra, kräva ”rätt till ersättning för alla utgifter och förluster som du drabbas av på grund av fel på varan”. Det vore ju trevligt och ta taxi dit och hem med cykeln!
Gröna faror
Efter cykelpolon var det min tur att ta med klubborna hem. Lyckades packa ned alla tio klubbarna i väskan och langade upp den på ryggen. Helt plötsligt blev jag nästan en halvmeter bredare och en halvmeter högre när klubborna stack ut. Fick tänka på att inte cykla för nära stolpar eller folk så jag skulle fastna. Vid Skanstullsbron blev det tajt, då Hammarbysupportrarna var på väg till någon fotbollsmatch, och på ren jävelskap ställde de sig i vägen, fast vi plingade på dom. Värre blev det vid Söderstadion, där cykelbanan var fullsmäckad med massa fulla idioter. Var är vakterna eller polisen som ska hålla ordning? Är det meningen att vi ska behöva cykla på en sexfilig motorväg för att komma hem? Tror inte det, men polisen har väl semesterstängt, och då gäller djungelns lag. Eller fotbollsidioternas lag.
Offerkoftan på
Åh det är så synd om många Stockholmare pga busstrejken. Nu måste de ta bilen, annars kommer de ju inte till sina jobb. Men herregud va trist! Mest synd måste det vara om Andréa då Aftonhoran blåser upp hennes hemska historia. Hur ska hon hinna transportera sig 10 km på en timme när det inte går några bussar till Hökarängen (tunnelbanan är avstängd pga arbete, så ersättningsbussar går istället… normalt sett…). Taxi är för dyrt tycker Andréa och det har hon rätt i. Men lilla slappa fröken, det är bara 10 kilometer till Hökarängen! I lugn och maklig takt hinner du cykla de där 10 kilometerarna och lite motion behöver du säkert. Jag cyklar mina 9 kilometer till jobbet i lugn takt på 22 minuter. Så vad gnäller du för? Skyll dig själv om du inte får jobbet, vem vill anställa en slö idiot utan egen iniativförmåga?
Musik för kameleonter
När en kameleont sväljer en humla, bekänner den färg. Vissa kameleonter behöver svälja många humlor för att bekänna färg. För eller senare gör de alla det, visar sitt rätta jag, visar sitt låga EQ. Där de i sin totala brist på empati och i sin egen förträfflighet inte visar någon hänsyn till andra, inte bryr sig om hur andra har det eller vägrar ta till sig andras synpunkter.
Värsta kameleonterna är de som i sin trångsynthet inte drar sig för att öppet håna och förlöjliga de som har andra åsikter eller vågar opponera sig. På grenen under sitter svansen av ryggradslösa larver som inte vågar säga vad de tycker, som inte vågar säga emot, utan bara (tyst) håller med och tycker kameleonten är en cool typ. Lika barn leka bäst heter det ju.
Som tur är står det mig fritt att välja vänner och bekantskapskrets. Välja sådana som man kan lita på, sådana som finns där man behöver dom. Riktiga vänner helt enkelt.
Titeln lånad av Gary Numan (Music for Chameleons)
Garvande pulsåder
Det lät som en ettrig geting hela Götgatan fram där jag hade vinden i ryggen. Vid Folkungagatans rödljus gled en Vespa upp bredvid och jag frågade garvande: ”Ligger du på rulle?” Han flinade tillbaka med ”ja, det är ju mindre luftmotstånd, men det gick ju bara i 30” och knackade lite lätt på sin hastighetsmätare. Vi skrattade båda två och jag replikerade ”jag får väl ta i lite så du blir avhängd”. När det slog om till grönt svängde han vänster istället.
Tragikomisk gubbe
Det började med att han sa att han ville byta religion. Han frågade mig om svenska kyrkan vill ge honom 100 000 kronor, för då skulle han gå med. Annars funderade han på protestantism, katolicism eller ortodox. Vad svarar man på sånt? Sakta gled det över till att han tyckte att alla invandrare som bråkar och förstör, ska skickas tillbaka till hemlandet. Men vad gör vi med svenskar som bråkar och förstör, frågade jag, ska vi slänga ut dom också? Det kan man ju inte, svarade Abbe, som är född i Grekland och vars föräldrar kom från Turkiet. Eller var det tvärtom? Han bytte fot lite väl ofta för att jag skulle hänga med. Enligt en Expressenlöpsedel han hade inne i korvmojjen, är han Sveriges roligaste gorvgubbe. Jag tyckte han verkade mer tragisk än rolig.
Fetish för byggkranar
Över hela stan är det kranar, det byggs överallt. Gluggar som täpps till, staden förtätas. Det är bra, det gillar jag. Stockholm är en storstad och ska den så förbli måste den växa. Inåt, inte utåt. Men det finns de som gnäller så fort ett buske kapas ned för ett bostadsbygge. De hävdar att vi måste spara på alla gröna kilar, att inget grönt får förvinna. Visst ska vi vara rädda om våra grönområden, men Stockholm kan inte bestå till övervägande del grönområden. Folk flyttar inte till Sveriges största stad för att bo nära ett grönområde. Då skulle de inte flytta hit, utan bo kvar ute på landet. De flyttar hit för stadens puls, dess nerv och dess täthet. Därför blir jag glad när jag ser byggkranar överallt. Blir riktigt lycklig när jag ser hur det skjuter upp hus som svampar ur marken.
Zkönt att det är över
Skönt att det är över. Först ska vi väl behöva stå ut med alla självutnämnda experter. Sen efter midsommar är allt som vanligt igen. Då kan löpsedelsmakarna börja stava normalt igen, utan att znarka på varenda ztavelse.
Konstiga skyltar
I bussarna finns det skyltar som informerar att hunden ska vara där bak och på tunnelbanan att de ska vara i tågets mittensektion. Gôrbra för oss allergiker, då vet vi var vi ska vara för att undvika en allergiattack. Men på skyltens andra rad står det ”gäller ej ledarhund”. Mycket egendomlig text. Hur vet ledarhunden att det inte gäller för honom? En hund kan ju inte läsa, och inte heller personen som ledarhunden leder, denne är ju blind! Och är jag mindre allergisk mot en hund, bara för att den är en ledarhund? Mycket egendomligt.