Ekonomer borde vara duktiga på siffror och det här med att räkna. Läskunniga borde de vara, hur ska de annars kunna läsa siffrorna. De flesta är nog jätteduktiga på att både läsa och räkna. Men inte alla. Det verkar som att när ordet förfallodag dyker upp, låser det sig för en del. De får en black out och all läsförståelse och räknekunskap försvinner. Varför ska de annars ha så svårt att betala en faktura i tid, när de haft 30 dagar på sig? Blir jag sen med att betala en räkning, står kronofogden direkt i trappen dagen efter förfallodagen. Tydligen har ekonomer någon slags amnesti från att betala i tid. Det vill jag också ha. Dags att skola om mig.
Kategoriarkiv: gudarnas betraktelser
Spårvagn till havet

Titeln anspelar på filmen med samma namn av Håkan Alexandersson.
Kors i ryggen
Första cykelpasset med räcern på 25 dagar. Och det kändes i korsryggen. Tänk så fort kroppen vänjer sig av med egentligen omöjliga kroppsställningar. Det är bara härda vidare.
Tomt
Nästan på timmen åkte han hem efter tre veckor. Det har varit tre veckor fyllda av värme, både fysisk och meteorologisk, samt en hel del spårvagnar. De två första veckorna var vi i Malmköping och blev i stort sett uppätna av de myckna myggen. Sen sen vecka hemma i en bostad som en fuskfinsk bastu. En semester i avkopplingens och lugnets tecken, ingen jäkt, ingen stress. Lugnt och sansat. Om en månad tar vi semester del II i en vecka, fylld av äventyr. Men tills dess är det förbannat tomt utan honom. Fan!
Vanans makt
Hur länge kan en 17-åring sova egentligen? Länge tydligen. Närmare bortåt 11 timmar per natt. Min morgonväntan blir därför lång, hinner med att dricka latte, diska, städa, surfa, buggfixa hemsidor, käka gröt, dricka mer kaffe mm. Kan ju vara värmen som gör att han sover länge, jag däckar i soffan mitt på dagen istället. Och varmt har det varit. Temperaturen har på morgonen legat runt 30 grader i vardagsrummet och då ligger vardagsrummet på skuggsidan på morgonen. Men imorse var det lite svalare, ”bara” 25 grader. Varvid Klonen utbrister när han kom in; ”vad kallt det är”. Där satt den, vi har vant oss vid värmen.
Revir
För att kunna ta ansvar måste man ha befogenheter. Befogenheter att ta leda styra och ta beslut. Fråntas man möjligheten att hålla sig informerad och ta beslut är det därmed omöjligt att ta ansvar. Tar andra beslut och håller inne med informationen är det inte ens möjligt att ta det ansvar man är tilldelad och förväntas att ha. Tackar för mig och avsäger mig allt ansvar jag iallafall inte hade eller inte ens kommer att få, oavsett vad som beslutats. Jag betackar mig för att bli överkörd och utskälld när jag försöker föra en dialog för att komma fram till ett gemensamt beslut som vi skulle ta ansvar för. Ansvaret jag bara fick på pappret.
Paus i livet
Sitta på verandan och surfa, dricka vin, snacka och fotografera ungdomar som kör spårvagnar är en behaglig del av ett hektiskt ungdomsläger. Det är full fart från åtta på morgonen till elva på kvällen. Kvällskörningarna när alla ungdomarna får köra spårvagnar är en paus i livet. Då vi vi ledare får en chans att pusta ut. Pust.
Lite verkstad
Tyvärr fungerar det inte att ha möte fram till midnatt varenda natt. Både jag och Maria är mosiga i skallen, vana som vi är med läggdags vid tio. Fem timmars sömn per natt kommer inte att fungera, vi har redan manfall på grund av värmen. Ska två av ledarledarna duka under blir det inget bra. Det får bli möte vid nio istället, om vi nu promtp måste ha möte varenda dag. Min möteskvot för veckan är annars redan fylld för länge sen. Max en timmes möte per vecka anser jag är lagomt, inte per dag! Vi ska arbeta och få något uträttat också, inte bara snacka.
Var är Maria?
Och var är kaffet? Förr om åren var Maria alltid först upp och hade kaffet redo. Så icke iår. Istället var Lill-Per först upp, som på frågan varför han inte gjort kaffe svarar ”ja tack”. Livet är fullt av mysterier.
Tripp trapp trull
En efter en ramlar lägerdeltagarna in utan större överraskningar. Vilket det däremot var när Johan dök upp. Jag hade missförstått helt att han skulle vara ledare i år och vara Marias matslav. Livet är fullt av överraskningar. Vilka regler vi har är inga överraskningar. Den viktigaste är att aldrig någonsin springa på bangården eller inne i Spårmansro. Barn är mjuka och ger bucklor och det är sådant pyssel att fixa till buckliga spårvagnar. Den kaotiska första dagen avslutades med tre olika whisky på myggverandan. Måndagen kan bara bli bättre.