Kategoriarkiv: gudarnas betraktelser

Magisk avlösning

Exakt trettiosex timmar senare åkte hon hem. Det var trettiosex timmars orgie i axelpussande. Magiska axelpussar. Och dom hjälper mot värken. De hjälper mot det mesta, de där pussarna. Mot smärta, mot tårar, mot saknad, mot tomhet, mot cykelabstinens. De hjälper mot allt, de där magiska pussarna. När hon är nära, saknar jag ingenting. Magiskt.

Imorgon är det avlösning, då kommer Klonen. Han har inte varit här på nästan två månader. Tänk om det kunde vara så här jämt, att mina älskade avlöser varandra så jag slipper vara ensam?

Ond cirkel

Har hamnat i någon ond cirkel. Trampar bara runt runt och upplever samma sak om och om igen. Cirkeln håller på att sakta förgöra mig med sina upprepningar. Den tär på omgivningens tålamod med sitt eviga omtag. Jag har skitsvårt för att komma ur den. Dock börjar den bli vidare och vidare, så på sikt kanske den blir så stor att den upplöses av sig själv. Men jag behöver någon som puttar till mig, så jag tappar balansen och ramlar ur cirkeln. Vill börja gå rakt fram igen, komma någonstans. Här vill jag iallafall inte vara längre. Ta mig härifrån nu.

Sexkommasju meter

Det är 296,4 kilometer mellan mig och Elin enligt Hitta.se. Det tar förvisso endast två och en halv timme med X2000, men det får plats hemskt mycket saknad och tomhet på den sträckan och på den tiden. Inga spontana kramar, inga hastigt påkomna kyssar, inga små trevliga blåbärsplockningar tillsammans. Ingenting sånt.

Enligt Eniro är det värre, hela 303,1 kilometer mellan oss. Alltså 6,7 kilometer längre. Men oavsett vem som har rätt, är det ändå för långt. Helst skulle jag vilja att det som mest bara är 6,7 meter mellan oss.

Jag är en försening

Om cirka två veckor är det dags för Tour de Retard. Förra gången det begav sig för två år sen, körde jag kvastbilen i brist på lämplig retrocykel. Nu har jag min fina Peugeot från 1980, men tyvärr kommer nog inte min sjukgymnast låta mig sitta på en cykel så snart. Men som tröst har jag utrustat mig och Elin med adekvat klädsel. Texten Je suis un Retarde betyder just Jag är en försening. Eller fritt översatt; Jag är efterbliven. Och kan man vara annat än efterbliven, att cykla 10 mil grusväg från Nynäshamn till Stockholm på en enväxlad cykel?

Varm höstkänsla

Större delen av året har jag sovrumsfönstret öppet på glänt dygnet runt. Det blir annars så instängt och kvalmigt. Vaknade imorse av att det var varmt i sovrummet, trots att fönstret stod öppet på glänt. Och trots att utetermometern bara visade 10 grader. Kände på elementet, och det måste vara rekordtidigt för Svenska Bostäder, värmen var på!

Så det är över nu? Är det slut nu? Blir det ingen mer värme? Är det kylan som är på väg? Nej! Jag vill inte, det är för tidigt, jag är inte beredd. Låt den varma sommarkänslan vara kvar!

Även här ute i Söderort

Utvecklingen går framåt även härute i Söderort. Men det började illa för några år sen, när Systembolaget stängde. Från att haft ett systembolag bara två minuters promenad bort, tar det numera en timme tur och retur in till Söder om jag ska handla sprit. Netto öppnade i systemets lokaler och det blev billigt att handla mat. Väldigt billigt. Men utbudet var därefter också, det var ofta som många varor var slut. Men så köpte Ica upp Netto och nu är det Ica nära i lokalerna. Kvalitén och utbudet höjdes rejält, liksom priserna. Tyvärr.

Imorse blev jag glad när jag var och handlade. Hittade baristamjölk i kylen! Perfekt till morgonlatten. Det är trivsamt även här ute i Söderort.