Häromdan kvittrade fåglarna, solen sken, temperaturen var varm och vårkänslorna började spritta i benen. Men så igårkväll var det helt plötsligt vitt på marken och minusgrader. Flera stycken till och med. Var kom den vintern ifrån? Vi trodde alla att den dragit sin kos och släppt fram fröken Vår på allvar. Men så fel vi hade. Farbror Vinter hade väl bara tagit en liten kafferast och då passade fröken Vår på att busa med oss lite. Och jag som hade fått igång vårkänslorna så fint. Får trots all det vita försöka hålla liv i den känslan med lite konstgjord andning, för den behöver jag imorgon kväll.
Kategoriarkiv: känslan
Det känns fortfarande
Efter tre dagar har jag fortfarande träningsvärk i benen, dock lite mindre. Nu kan jag iallafall gå obehindrat i trappor. Jag kompletterade det hela med träningsvärk i axlar, rygg och bröst iförrgår och igår. Det nya träningsprogrammet gjorde verkligen susen, då musklerna uppenbarligen varken är vana vid de nya övningarna eller ordningen på dom. Det känns att det tog, det känns att det ger något, det känns att det bygger. Får passa på och njuta, träningsvärk är numera en bristvara som kommer för sällan.
Smärtsamt infall
Var inte nöjd med mitt styrkeprogram, mest för att jag måste köra minst tre axelövningar varje pass. Det blir lite svårt att få någon vidare struktur på träningen, tycker jag. Vid läggdags igår fick jag därför ett infall och började skissa ihop ett nytt program under sänglampans sken. Idag var det premiär, tyvärr utan pompa och champagne. Fick bara svett och smärta i baksidan av låren, och det redan vid första övningen som var utfall! Med andra ord var det en övning mina ben behövde, då jag fick träningsvärk redan under övningens utförande!
Den smärtan var skön, till skillnad från smärtan i högeraxeln, för den har jag inte valt. Lätt smärta efter ett hårt tränigspass är bara en sån obeskrivlig skön känsla. Vem behöver sex efter ett sånt skönt pass, när jag knappt orkar gå uppför trapporna efteråt av träningsvärk? Tror jag ringer återbud och kör utfall istället.
Nr 101: En droppe
En droppe i havet
en människa på jorden
en eker i navet
en bokstav i orden
Vi är all så små
som de försöker fånga
Men om man är två
är jag dubbelt så många
22 mars 1988
Delikatessen lever
Slank in på kvarterskrogen Jesses på väg hem från ECI där jag köpt nya däck. En av dagens tre rätter var kalvlever. Trodde inte krogar serverade sånt, med tanke på vad många i min bekantskapskrets som får kräkreaktioner bara jag säger lever. Åh, det var gudomligt gott med kalvlever, kokt potatis och lingonsylt! En fröjd för gommen och en härlig känsla för magen. Förstår inte vad det är med folk, det är ju en delikatess. En delikatess som serveras som dagens rätt.
Snabb och senfärdig
Bostadsbolagen är ivriga att få upp julgranarna redan i november, men då har jag inte fått julkänsla. När julkänslan väl infinner sig veckorna före jul, ser jag inte julgranarna längre. De har då smält in i stadsmiljön, och jag har vant mig vid att se dom. Men nu står de där fortfarande, fyra veckor efter jul och över en vecka efter tjugondaknut. Nu borde de tas bort, julen är slut för länge sen!
Vagn 1297
Åkte direkt till Sumpan imorse på jobb och fick då åka med ett äldre tunnelbanetåg av modell C14. Gillar dom gamla vagnarna från runt 1986. De frustar och pustar, skakar och rister, gnisslar och gnäller. Det är mer känsla i dom äldre vagnarna än de nyare C20, de är lite mer mänskliga. Särskilt vagn 1297 jag åkte med, den mänskliga 1297.
Ambivalent tillfredställelse
Hela dagen har varit fylld av ambivalenta tillfredsställelser för hela mig. Första tillfredsställelsen var naturligtvis den obligatoriska gröten och morgonlatten som gav den där härliga magkänslan. Tömde sedan lite av min tomhet med den själsliga terapin, en ganska så ambivalent upplevelse. Men den är ett nödvändigt ont.
Direkt efter det iväg till den kroppsliga terapin och naprapaten J med sin lätt klingande värmländska. Han tryckte och klämde ytterst lite, men det är märkbart bättre. Mindre är mer! Kan hänga ihop med att jag nu tränar varje dag och sakta sakta blir starkare i kroppen. Blev en skön tillfredsställelse efter ett svettigt styrkepass på gymmet.
Även intellektet fick sin gymnastik då jag sänkte en skrivarserver så 4000 användare blev drabbade. Tredje gången på tre dagar. Nytt personligt rekord! Jag är dock lite ambivalent till att vara så populär hos serverjouren, där alla hörde av sig till mig hela tiden.
Dagen avslutades med ett besök på fLiM där Knivflickan aka Hanna dj:ade. Jag är dock lite ambivalent till ambient musik, vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det.
Helt enkelt en vanlig tillfredsställd dag i mitt ambivalenta liv.
Inga kulor i grenen
Tjugondag Knut dansans julen ut – heter det. Så granen står kvar, men jag börjar fundera på att tjuvstarta med julgransplundringen redan nu. Den tanken fick jag igår när jag hittade en julgranskula på golvet två meter från julgranen. Granen börjar helt enkelt att vissna och grenarna slokar.
Det är en viss känsla att dammsuga upp barr lång in på sommaren. Som att julen inte riktigt vill släppa sitt tag, utan försöker hänga kvar så länge det bara går. Så det blir ett spännande projekt, att ta av all prydnad som kulor, glitter och belysning och sen få ut den på balkongen. Undrar hur mycket barr som blir kvar inne och hur mycket som åker med granen ut på balkongen?
Äntligen snöar det
Tjohoo, det snöar! Ännu mer snö till den roliga snöcykligen. Det är så härlig känsla att cykla på stigarna när det är massa snö i skogen. Det blir inte bara ljusare i skogen så dopaminerna rusar till, skogen blir helt enkelt vackrare med kläder på. En naken skog utan varken löv eller snö är bara sorgligt. Det blir tystare i skogen när det är snö på stigarna, snön dämpar effektivt alla ljud. Cyklarnas skrammel hörs inte, men det kan nog bero på att snön täcker rötterna och stenarna, så turen blir jämnare, och därmed snabbare. Och skulle jag vurpa, så landar jag mjukt i den härliga snön. Och det är ju bra.
Synd bara att temperaturen bara är runt nollan. De stora blöta och leriga pölarna fryser inte till, utan har blivit djupare sen i somras. Det är en viss upplevelse när framhjulet försvinner ned till hälften i en sån pöl, och man obönhörligen fastnar och det tar stopp. Som tur finns snön där och tar emot. Dessutom får jag med halva skogen med in i badkaret när det är så slaskigt. Avloppet proppas igen snabbt igen.
Får jag önska, vill jag ha fem minusgrader, så det inte blir så slaskigt. Och så svettas jag inte så mycket när det är kallt. Det är skönt med kyla.