Idag var jag med om nåt högst ovanligt. Det var en kvinna som stannade till och vred på huvudet åt båda hållen innan hon klev ut i cykelbanan. Var på väg och stanna för att krama henne. Ja ni vet, man ska kramas i trafiken!
Kategoriarkiv: kärlek
Söndag på balkongen
Kvällssol på balkongen. Absint i ena handen och lite jordnötter i andra. Nere på gångvägen spanar en familj nyfiket efter en igelkott. Mamman fotograferar den stora händelsen. Det börjar regna, så jag går in. Förra gången jag satt på balkongen gick det åt helvete. Det har gått tio månader sen dess och först nu vågar jag sitta därute igen. Det gick bra idag, det var ju riktigt trevligt och behagligt. Ännu ett steg i min självterapi.
Musik för kameleonter
När en kameleont sväljer en humla, bekänner den färg. Vissa kameleonter behöver svälja många humlor för att bekänna färg. För eller senare gör de alla det, visar sitt rätta jag, visar sitt låga EQ. Där de i sin totala brist på empati och i sin egen förträfflighet inte visar någon hänsyn till andra, inte bryr sig om hur andra har det eller vägrar ta till sig andras synpunkter.
Värsta kameleonterna är de som i sin trångsynthet inte drar sig för att öppet håna och förlöjliga de som har andra åsikter eller vågar opponera sig. På grenen under sitter svansen av ryggradslösa larver som inte vågar säga vad de tycker, som inte vågar säga emot, utan bara (tyst) håller med och tycker kameleonten är en cool typ. Lika barn leka bäst heter det ju.
Som tur är står det mig fritt att välja vänner och bekantskapskrets. Välja sådana som man kan lita på, sådana som finns där man behöver dom. Riktiga vänner helt enkelt.
Titeln lånad av Gary Numan (Music for Chameleons)
Gyllene pulsåder
Götgatan är som ett vattenhål, där alla samlas. Söders pulsåder där all trafik söderifrån strömmar in. Och mitt i gatan vid en refug, stod hon med en kaffemugg i ena handen. Lika vacker som alltid. Ett snabbt ”hej hur mår du”, sen var resten av vägen till jobbet en solskenshistoria.
På kommando
– Få mig att skratta, kommenderade hon där hon låg i min säng.
Det är inte det lättaste att vara rolig på kommando. Särskilt inte klockan tre på natten. Mina avsikter med henne var helt andra vid den tidpunkten.
Gänga sig på franska
Ju mer jag mekar med cyklar, ju mer trasslar jag in mig i termer, företeelser och konstigheter. Som det här med gängor. Har hitintills i hela mitt liv trott att alla följde standard, ISO-standard. Men icke sa nicke. Det är en jäkla massa olika gängor där ute, en hel djungel av olika gängor. Värst är det med vevlager, där förekommer de mest skilda gängstandarder. Är det inte engelska gängor på vevlagren, så är det italienska gängor. Så långt är allt väl, det finns nya lager med dom gängorna att få tag på. Värre är det med vevlager med franska gängor. Verkar vara hopplöst att få tag på om de skär ihop. Självklart köper jag bara gamla stålramar med franska gängor. Varför ska jag göra livet enkelt för mig som att välja ramar med engelska gängor eller italienska? Nej, det ska vara franska gängor såklart. Snart är väl jag expert på franska gängor. Viva la France! Men fransk massage har jag faktiskt aldrig provat. Nån som ställer upp?
Komma undan
Ibland kommer jag undan lättare än vad jag är beredd på. Ställde lite klargörande frågor till fröken om vad hon egentligen ville med mig och inte var det ett förhållande iallafall. Hon tycker jag är rolig att umgås med, att jag har humor och har en snygg kropp (hon har inte sett min mage utan tröja). Så nu slapp jag säga de där jobbiga sakerna, hon skötte det bra åt mig. Så praktiskt.
Oslagbar känsla
Det är få saker som slår känslan av att sitta på en solig altan klockan sju på morgonen och inmundiga sin gröt och sitt kaffe. Inte ens älskog slår den känslan.
Slående likheter
Likheterna med en för mig närstående person är alldeles för slående. Det är inte det att hon inte hör, det kan vara lite bullrigt på lokal, utan hon lyssnar inte. Hon är inte uppmärksam på vad jag säger, utan är helt självupptagen med vad hon själv ska säga i nästa andetag. Det märks så väl när hon inte lyssnar, och mina ord bara passerar henne utan notis. Om jag retar mig på de här egenheterna redan innan vi har ett förhållande, kommer jag inte klara av det i ett förhållande. Därför kommer jag att lägga ned det här snarast, troligen redan imorgon. Jag är värd bättre helt enkelt.
Söndagstempo på en lördag
Ånyo körde vi hennes träningsrunda via Ekerö och Slagstafärjan och tillbaka till stan cirka fem mil. För att ge henne en chans att hänga med mig, tog jag min fixie. Alltså en enväxlad cykel utan frihjul. Likförbannat fick jag stanna och vänta på henne varje kilometer. Försökte hetsa henne att ta i, att kämpa sig upp för backarna, att bli lite flåsig. Men förjäves. För mig kändes det här inte som en träningsrunda. Träning för mig är när pulsen går upp, och musklerna och hjärtat blir belastat. Det är då de utvecklas och blir starkare till nästa gång. Det här var mer som en lugn söndagstur. Och i denna söndagslunk tänkte hon köra Vätternrundan! Lycka till säger jag.
Själv funderar jag på hur vi ska kunna gå vidare, göra mer än att bara cykla tillsammans. Mitt tålamod börjar tryta. Det går för sakta, både med cyklingen och med dejtandet. Alldeles för sakta för mig. Känns som jag har punka och det går fruktansvärt segt och sakta. Låt mig pumpa upp och dra iväg innan jag växer fast.