Tiden är för mig som ett tredimensionellt rum, som kan fyllas med flera aktiviteter samtidigt. Eller som flera raka tidslinjer bredvid varandra, där jag kan göra flera saker samtidigt. Exempelvis så kan jag cykla samtidigt som jag umgås med någon. Behöver inte cykla först och umgås sen. Jag gör det samtidigt och har kul. Eller umgås med min kära samma dag som jag både jobbar, tränar och kultiverar mig. På samma dag! Många verkar bara kunna göra en sak per dag; ena dagen är det jobbdag, andra dagen dejtdag, tredje träningsdag, och så vidare. De klarar inte av att göra flera saker samma dag.
De ser tiden som en enda rak linje, ett platt sträck, åskådliggjord i en pappersalmanacka. Där händelser och aktiviteter radas upp efter varandra. De gör sakerna sekventiellt, efter varandra, en efter en. De ser inte tiden som något dynamiskt där skeenden förekommer parallellt, utan platt som väggalmanackan på köksväggen. Att se tiden så platt i bara två dimensioner, gör att dom bara kan göra en sak i taget. De kan inte kombinera flera aktiviteter och göra dom samtidigt. Skulle jag göra så, se tiden som något linjärt och utföra allt sekventiellt, skulle inte tiden räcka till för mig. Och det är väl det som är problemet för många människor, de känner att tiden inte räcker till.
