Grus i maskineriet

Cykeln är väldigt grusig. Och det bara efter att det regnat två dagar. Gatukontoret sopade väl upp allt grus i mars efter vinterns sandningar? Inte då, det är massa grus kvar här och där på gatorna. Och när det regnar, sprutar det upp på cykeln. Jag har ringt flera gånger och felanmält, att de bör sopa ordentligt efter sig. Men att sköta sitt jobb, är för mycekt begärt nuförtiden. Istället får jag stå ut med att mina lager och kedjor slits ut i förtid av allt grus. Och snart är det vinter igen, då börjar det om…

Glädje och sorg

Igår kväll blev jag ledsen, för min dator dog när jag laddade ned porr (censur?).
Igår blev jag ledsen, för garantin gick ut för en vecka sen (typiskt).
Idag blev jag glad när en ny power supply för 300 kr fick fart på datorn igen.
Men blev lite ledsen, när andra hårddisken inte får ström pg för få kontakter.
Imorrn blir jag glad när jag köpt en strömkontakt till.

För tidigt

Hittade inte mina knävärmare imorse, så jag fick dra på mig mina Craftlångkalsonger. Det blev alldeles för varmt, det är ju hela tio grader ute. Hade nog kunnat kört utan både långkalsonger och knävärmare. Som jag hittade i torkskåpet på jobbet. Ordningen är återställd, fn.

Utan

Det märks att det är ett konferenshotell, inte ett vanlig hotell. Det verkar funnits ett tag, men undrar iaf om det är nyöppnat. Vissa saker sköts lite väl orutinerat. Som att sätta på bastun 20 minuter innan vi ska bada. Vad är en relaxavdelning med en bubbelpool utan bubblor och en bastu utan värme? Nada.

Är det alltid så här?

Är det en slump eller är det alltid så här? Åker tunnelbana ungefär fyra gånger per månad, och då är det alltid stopp eller förseningar. Det kanske är en slump, att det alltid händer när jag åker. Det kanske till och med bara händer när jag åker, och alla andra tusentals avgångar är i tid. Vad vet jag. Förty är det ett faktum, att mina slumpmässiga resor alltid drabbas av förseningar eller som imorse, av stopp. Ett stopp som innebar att en femtonminuters resa tog 40 minuter med oändliga byten mellan bussar och långa promenader med en smärtande tå. Därför dristar jag mig i sann konspiratorisk anda, att dra slutsatsen att det alltid är så här. Det är alltid förseningar och stopp i tunnelbanan. Jag är bara lyckligt omedveten om dom när jag cykelpendlar. Och det är nu jag börjar fundera på hur jag ska vinterutrusta cykeln, för jag tänker inte stå och vänta en kall vinterdag på ett obefintligt tunnelbanetåg.

Sex gör skillnad

Såg en bild på mig från Retarden, och tyckte det såg ut som jag satt för lågt. Höjde sadeln igår bara sex millimeter, och oj vilken skillnad det blev. Mycket mer driv i benen, kändes som jag flög fram. Undrar om det var sadelstolpen som sjunkit ned, eller om jag växt? Tror nog mer på det första.