Vår socialminister är en smart kille. Angående avmonopoliseringen av Apoteket gör han följande djupa analys:
– Det är skillnad på att sälja läkemedel och knäckebröd
Skarpsynt kille den där Göran Hägglund. Han måste ha funderat länge på den där skillnaden.
Det finns föreningar för alla och allas intressen. Föreningar där människor samlas och umgås för att de delar ett intresse. Helt naturligt tycker jag, att människor söker sina likar. Men vad jag har svårt att förstå, är dom som samlas och bildar föreningar för något de inte tycker om att göra! De träffas och samlas i en förening för att inte göra det som för människor samman.
Tänk att vi har en förening för dom som inte tycker om cyklar eller att cykla. De träffas och umgås för att för att bara inte cykla. För att helt enkelt låta bli att cykla. Mycket egendomligt tycker jag.
Eller tänk på nykterhetsföreningarna. Folk träffas för att de helt enkelt inte gillar att dricka alkoholhaltiga drycker. (Jag är inte alls emot deras grundläggande ställningstagande att leva ett nyktert liv, för det är vettigt, det är bra…) Men vad gör de då på sina träffar? Blir det inte väldigt negativt att träffas för att låta bli att göra saker?
Varför lägga tid tid och kraft på något man inte gillar att göra, istället för att lägga den tiden på något man tycker om att göra? Träffa andra för att göra roliga saker tillsammans!
Jag står och river morötter när en kollega kommenterar:
– Ska du inte skala morötterna först?
– Vadå, man kan väl inte skala något som inte har skal?
Å gubevars för dumt fôlk, som Gustaf Fröding sa.
Tjohoo, det snöar! Ännu mer snö till den roliga snöcykligen. Det är så härlig känsla att cykla på stigarna när det är massa snö i skogen. Det blir inte bara ljusare i skogen så dopaminerna rusar till, skogen blir helt enkelt vackrare med kläder på. En naken skog utan varken löv eller snö är bara sorgligt. Det blir tystare i skogen när det är snö på stigarna, snön dämpar effektivt alla ljud. Cyklarnas skrammel hörs inte, men det kan nog bero på att snön täcker rötterna och stenarna, så turen blir jämnare, och därmed snabbare. Och skulle jag vurpa, så landar jag mjukt i den härliga snön. Och det är ju bra.
Synd bara att temperaturen bara är runt nollan. De stora blöta och leriga pölarna fryser inte till, utan har blivit djupare sen i somras. Det är en viss upplevelse när framhjulet försvinner ned till hälften i en sån pöl, och man obönhörligen fastnar och det tar stopp. Som tur finns snön där och tar emot. Dessutom får jag med halva skogen med in i badkaret när det är så slaskigt. Avloppet proppas igen snabbt igen.
Får jag önska, vill jag ha fem minusgrader, så det inte blir så slaskigt. Och så svettas jag inte så mycket när det är kallt. Det är skönt med kyla.
Det var tur jag hade flytväst, annars hade jag drunknat i hennes vita hav av leende.
Äntligen har snön kommit och kylan med den. Det är inte bara kallt ute, det är svinkallt på jobbet också. Kanske inte så konstigt då jag är den ende som är på jobbet och jobbar och därmed värmer upp lokalerna. Med snön och kylan följde även lappsjukan med. Trist att vara själv.
Vitlök är bra mot förkylning. Ingefära är bra mot förkylning. Chili är bra mot förkylning. Sägs det. Borde det inte då vara praktiskt att blanda i allt i gröten på en gång? Tyckte det lät som en jättebra idé, tills jag skulle äta det. Det var nog vitlökssaltet som förstörde det hela.
Forskarna slår hål på några myter i dagens DN. En är att hår som rakas växer ut snabbare och grövre, vilket alltså inte är sant. Fan, då är det ju ingen idé att jag rakar huvudet något mer.
Det här med nyårsdagar, hur har dom tänkt? Egentligen? Det är ju meningen man ska vara uppe hela natten och ha skoj, men sen ska man till jobbet dan efter. Jag behöver flera dagar på mig för att återfå dygnsrytmen igen. Särskilt när jag kom hem klockan två… på eftermiddagen!
