Bokslut över ett kaotiskt år

Inför årets sista skälvande timmar ska jag försöka göra ett bokslut. Sammanfattningsvis kan jag väl säga att året helt enkelt varit ett turbulent år, med mycket varierat resultat i många saker. Har upplevt året lätt kaotiskt så jag redogör de viktigaste händelserna på samma sätt, utan inbördes ordning varken kronologiskt eller känslomässigt. Bara som det dyker upp i skallen.

Under 2007 träffade jag en underbar kvinna som var fantastisk på många sätt och viss – tyvärr sket det sig av många olika orsaker. Klonen och jag åkte äntligen till Paris där regnet vräkte ned i stort sett varje dag. Axeln luxerade med lång rehab till följd, som ännu idag inte är helt återställd. Har äntligen tagit tag i min personlighet, och arbetet går utmärkt framåt. Köpte ny ram och byggde mig en riktig singlespeed som är underbar att cykla på.

Saker jag lärt mig under 2007 är att våga! Våga känna, våga att våga mer. Lärt mig att inte köpa ny säng två dagar före en luxation. Cykla inte hemifrån med obäddad säng om du tänker komma hem mitt i natten efter 8 timmar på akuten halvhög på morfin.

Vad jag önskar mig till 2008 är det mest banala man kan önska sig. Det är god hälsa, att få vara frisk helt enkelt. Vill slippa både fysisk och själslig rehab. Iallafall inte samtidigt, det sliter på sömnkvaliten att ha ont i både kropp och själ samtidigt.

Vill här tacka alla vänner av alla dess slag, internetvänner och ”riktiga” vänner, och önska er ett gott 2008. Tack för allt stöd under mitt kaotiska år!

Försenad julklapp

Fick en försenad julklapp av syrran imorse när jag vaknade. Blev så glad att det kändes i hela kroppen. Har burit den närmast hjärtat hela dagen. Som komplement till julklappen bär jag tjock tröja och inmundigar whisky och esberitox. Syrran är dock kvar hemma i Karlstad, och jag är här i Stockholm. Men tack ändå syrran! Hade varit fint om du vänt dig om och tvättat händerna när du hostade vid matlagningen.

Barndomens dofter

Stod och väntade på syrran på stan, och blev då påmind om de två lukterna som hänger över Karlstad. Sakta försjönk jag i tanken tillbaka till barndomens lukter där man beroende på var man var i stan och på vindriktningen, kunde känna doften av något gott eller lukten av något äckligt. Ibland kunde man till och med få en blandning av de båda, vilket var en spännande blandning.

Syrran kom och fick mig tillbaka till nuet, och där kände jag de båda lukterna på en gång. Kände den där spännande blandningen av en god doft och en äcklig lukt. Det var den goda lukten från Löfbergs kafferosteri och den äckliga lukten av nitrit från Skoghalls pappersbruk. Snacka om en blandad doft; nyrostat kaffe blandat med skit! Jag klarar mig bra med bara den ene.

Det vilar en förbannelse

Klonk klonk poff pysh… så försvann både olja och luft i vänsterbenet på framgaffeln i ett försök att besegra ett dike. Bottenskruven hittades i mossan, men gaffeln hade tappat all sin funktion som just dämpare. Pumpade upp högerbenet så den fick jobba hårdare så turen kunde fortsättas.

När jag cyklade här i påskas fick kassetten stryk så två klingor var obrukbara. Det åtgärdades iofs med en träbit och ett hammarslag hemmavid. Men så på dagens tur var det alltså dags för fältmekning igen. Det måste vila en förbannelse över I2-skogen i Karlstad. Vet inte om jag vågar ta hit cykeln någon mer gång.