hälsa, kärlek

Ragga upp en madrass

Lämna en kommentar

Inga madrasser är likadana, även om de vid första flörten så kan vara. Det är först när man fått dom i säng och krupit upp och lägrat dom som man märker skillnaden. En del är kalla, kyliga och avvisande, medans andra är mjuka, varma och inbjudande. Några madrasser tröttnar man på ganska snabbt på, man slänger ut dom ganska snabbt och så raggar man upp en ny för kvällen. Andra madrasser tröttnar man aldrig på, utan de är mjuka, inbjudande och sköna hela tiden.

Köpte en ny säng i somras, men jag hann aldrig sova in den, då jag luxerade två dagar efter att den levererats. Först trodde jag det var på grund av den onda axeln som jag sovit dåligt i tre månader. Men när axeln började bli så bra att jag inte hade ont på dagarna längre men fortsatte sova dåligt, funderade jag på om bäddmadrassen var för tunn och hård. Gjorde en chansning och köpte en tjockare och lite mer följsam bäddmadrass. Och den var perfekt! Andra natten med nya bäddmadrassen sov jag 12 timmar! Så skön var den.

Madrasser är ibland som kvinnor, man måste provligga för att hitta rätt. Synd att det tar sån tid innan man hittar rätt.

familjen, hälsa

Springa in i väggen

Lämna en kommentar

Gå in i väggen har helt plötsligt fått en ny innebörd. I somras fick jag erfara den mer vedertagna versionen. Inte personligen, men jag blev den som fick ta hand om väggspringaren, med tveksamt resultat. Igår fick jag lära mig en ny variant.

Så här är det. På något sätt känner jag av hur Klonen mår, och ringer när något hänt. I onsdags var det dags igen. Fick beskedet av modern att det hänt en olycka på gympan och han var på akuten för att röntga armbågen. På kvällen ringde Klonen och berättade att armbågen var svullen och att han var öm på svanskotan så han hade svårt att sitta. Men inte värre än att han på fredagen kunde sitta på bussen i fyra timmar för att komma upp till mig.

Väl framme i Stockholm fick jag den detaljerade och något luddiga förklaringen. Gympaskorna hade varit hala så han hade halkat till i en lek på gympan och sprungit in i väggen med armbågen och sedan fallit på svanskotan. Han gnällde ingenting för att han hade ont, han var bara lite sur för att som han sa ”jag hade vunnit om jag inte hade halkat.”

kärlek, livet

Tillgänglig för vadå?

3 kommentarer

På jobbet kör vi internt Office Communicator, som fungerar lite som Windows Live Messenger, med skillnaden att det är knutet till Outlooks adressbok och så vidare. Om det i kalendern står att jag är i möte, så ställer OC automatiskt om min status till i möte. Sen finns de vanliga statuslägena att välja på, som upptagen, stör ej och så vidare. Men istället för som i Messenger stå som online, är jag i OC tillgänglig. Tillgänglig för vadå? Jag är ju singel, så jag är ju alltid tillgänglig för lite trevligheter. Undrar om någon kollega nappar?

livet

En famn full

1 kommentar

Wikipedia säger
Famn är ett gammalt längdmått. Enheten har i Sverige främst använts till sjöss som mått på vattendjup, fastställt genom lodning.

En svensk famn är 6 fot = 3 alnar = 1,78 meter. Famn har även använts som ytmått (1 kvadratfamn = 3,17 m2) och som rymdmått (1 kubikfamn = 5,65 m3). För ved har dessutom enheterna skogsfamn (2,83 kubikmeter) och storfamn (3,77 kubikmeter) använts.

Förvirrande, men jag använder mig av en egen definition av famn; min famn! När jag handlar använder jag mig av den så kallade famn-metoden. Har kommit på den själv. Jag handlar inte mer i mataffären än vad jag kan få med hem i min famn. Fickorna är godkända att använda att fylla varor med. På så sätt sparar jag den fantastiska summan av en krona för påsen som jag inte behöver. Nackdelen är väl att jag får gå och handla nästan varje dag. Ibland flera gånger om dagen. Men det ger motion att gå i trapporna. Svårigheten är sedan att lyckas lirka upp nyckeln och låsa upp dörren med famnen full av varor.