Knarkfest

Förkylningen verkar sätta sig på öronen, för jag tyckte precis de snackade på radion om heroin och att de ska på en heroinfest. Eller var det halloweenfest de sa? Kanske samma sak, konstiga människor som gör konstiga saker på konstig tider.

Orsak och verkan

Nu har jag förstått sambandet. Förra onsdagen skulle jag till optikern och hamnade på akuten. Igår skulle jag göra nytt försök att komma till optikern, och blev dödsförkyld. Där har vi det. Varje gång jag ska till optikern blir jag sjuk! Nu är frågan om det räcker med att byta optiker, vilket jag gärna inte vill, då jag har haft samma i 18 år. Eller om jag måste sluta med glasögon…

Svart sôm i é böxfecka

Klonk, så blev det svart. Strömmen gick men vi var stannade kvar. De med bärbara datorer flinade, för nätverket har UPS, medans vi andra med stationära datorer lallade runt på kontoret för att spana mot grannhusen för att se hur omfattande strömavbrottet var. Värst var nog inte att vi inte kunde arbeta, lite extrarast skadar ju aldrig… Värst var väl att även kaffeautomater behöver ström för att fungera.

Soffliggare

Att promenera är att gå för långt. Det blev några kilometer från Djurgården. Var helt slut efter den enorma kraftansträngningen att jag hemmavid provade en ny sysselsättning jag inte gjort på flera månader. Ligga i soffan i flera timmar och titta på tv. Och det var när jag zappade runt bland skiten som jag förstod varför jag sagt upp alla mina förtioelva kanaler.

Inte min vecka

Inte min vecka tydligen. Det var då malören på Götgatan i onsdags, idag kom nästa. Skulle få nytt högerglas i glasögonen och när optikern skulle värma skalmarna för att justera in dom sprack det vänstra. Hm, inte kunde jag gå omkring med en spricka tvärsöver i en vecka tills de fick fram ett till. Efter lite macklemang fick de fram ett från sin systerbutik på Stureplan som jag fick ha tills det nybeställda kommer.

Veckan är inte slut än, imorrn kommer jag väl att halka på Centralbadets kakel och slå ihjäl mig.

Begåvad cykling

Tammsvik konferens och herrgård ligger vackert vid en mälarvik. Huvudbyggnaden är en herrgårdsbyggnad som byggdes av Claes Tamm och stod klar 1921. Konferensgården är utspridd på flera hus med en spikrak grusväg mellan. I ena änden av den 340 meter långa vägen ligger receptionen och i den andra änden själva herrgården där all föda intas. Så det blev en del farande fram och tillbaka på grusvägen. För underlätta för oss gäster fanns det en massa lånecyklar av röd dammodell utan växlar. De stod olåsta utanför varje byggnad, så det var bara att hoppa upp på en och trampa iväg, ställa ifrån sig den och uträtta sitt ärende. När jag sedan skulle tillbaka, var det bara att ta vilken som helst som stod utanför och trampa iväg. Hur genialt som helst! Begåvat smart!

Det var riktigt kul att cykla på de där cyklarna, riktigt bekväma faktiskt. Dock tyckte inte kollegorna det var lika roligt att se mig trampa fram och tillbaka bara timmarna efter att jag lämnat akut efter min cykelkrock på Götgatan imorse. De var en smula oroliga. Jag hävdade bestämt att man ska möta sin rädsla så fort som möjligt efter en olycka. Tydligen var det bara jag som hade en rädsla att möta, de andra gick, men så fick jag bästa sittplatserna vid måltiderna eftersom jag alltid var först!