cykel, hälsa, livet

Ödets ironi

7 kommentarer

Trodde jag var förföljd, att det hela var en konspiration. På akutsköterskornas nyckelhållare var det samma logga som på pickupen jag någon timme tidigare krockat med på Götgatan. Frågade den ena sköterskan om det ”var hennes gubbe som körde bilen och raggade kunder åt henne”. Sköterskorna hade som tur humor. Det hade inte den söta blonda polisflickan som i ambulansen sa att de tar med sig Pepitan till polisstationen, varvid jag frågade ”kan du inte tvätta den också”. Varvid hon surt fräste ifrån att ”jag har minsann annat att göra”.

När jag efter fyra timmar på akuten kom till jobbet med bara en svullen vänsterhand, hade min nya styrlampa kommit jag beställt från Hong Kong. En P7-diodlampa med enorm lyskraft. Hade jag haft den imorse, hade nog bilen sett mig bättre. Men då hade jag å andra sidan inte lyckats kalla ut både ambulans, ploisbil och akutbil och fått åka ambulans till SÖS. Ännu en sak att pricka av i att-göra-innan-jag-dör listan.

livet

Före och efteråt

Lämna en kommentar

Det är alltid skönare efteråt när det är över. Då jag kan säga till mig själv ”det var väl inte så farligt”. Och det är det nästan aldrig, inte så farligt. Men det är före, när jag gruvar mig som det är värst. Hur ska den andre ta det, tänk om hen missförstår mig och blir sårad, trots att det inte är mina intentioner? Även om jag tänkt igenom vad jag ska säga, så blir det aldrig sagt så ändå. Det blir inte alls som jag tänkt mig, det blir på ett helt annat sätt. Det brukar alltid bli bra i slutändan ändå, oavsett hur det gick under tiden. Det känns helt enkelt skönt att få det sagt och gjort.

fôlk

Sätta sista potatisen

Lämna en kommentar

– Vem har ställt två pallar med potatis utte i trapphuset – utbrast kollegan när vi öppnade vår dörr och kikade ut.

Men det var inte två pallar potatis. Det var två pallar italienska stenar som ser ut som potatis. Inredningsarkitekten tänkte vi skulle ha dom i några lådor som vi i flera veckor gått och snubblat på, för att de varit tomma. Och på dessa stenar som ser ut som potatis i dessa lådor, ska det sedan stå blomkrukor. Inga billiga grejer, varje blomkruka kostar cirka 3 000 kronor och jag trodde det var sådana där flådiga lerkrukor. Men nej, simpla i plast du kan få för 100 kronor på Ikea. Vi känner oss något uppskörtade, men vadå! Firman har ju statskontorsavtal. Det är väl bra?

Vi har inte kontrollvägt de där två pallarna med italienska stenar som ser ut som potatis, och därför har vi inte kunnat räkna ut kilopriset. Men vi vet att de där två pallarna med italienska stenar som ser ut som potatis kostar cirka 10 000 kronor. Inga småpotatis där inte!

cykel, fôlk

Allmänfarlig verksamhet

2 kommentarer

Fyra månader varade lyckan. Sen tyckte gatukontoret at4t nyttjat av de dyra cykelbanorna fick räcka. Idag har de hällt ut grus på cykelbanorna, vilket omöjliggör säker cykling. Alla som sett Tom och Jerry när de häller ut kulor och ska springa på dom, vet vad so h’änder när man cyklar på rullgrus. Så nu är de obrukbara fram till juli igen, 8 månader.

Snacka om resursslöseri, först bygga dyra cykelbanor för hundratals miljoner, sen göra dom obrukbara 8 av 12 månader genom att göra om dom till grusväg.

Vi är i oktober och de tycker att det redan är dags för halkbekämpning, men kräver inte det att det är halt? Eller häller dom ut gruset bara för att jävlas? Nej, det tror jag inte, men varför häller man då ut grus på cykelbanorna och gör dom livsfarliga. Friktionen mot gruset är lika med noll.

Hur tänkte dom nu? Tänkte dom överhuvudtaget? Nej, jag tror inte de tänkte alls. De är inte cyklister, de som häller ut gruset, det är uppenbart. De är bilister, och då behöver de inte tänka själva. De behöver inte tänka på andra, får bara egot kommer fram med bilen så är allt frid och fröjd.

fôlk, hälsa, livet

Miljöslöseri

Lämna en kommentar

Som i ett led att få ned vattenförbrukningen har vi ånyo efter bara två år fått nya duschmikrofoner, som de kallar det. hallå hallå, hör nån mig därnere i vattenröret? Den vi fick för två år sen vid stambytet gav dålig duschstråle så det tog längre tid att duscha, varför det gick åt mer vatten. Men det gick an. Men den nya vi fick igår är helt värdelös. Stod och duschade länge och kände på benen, var snustorr! Det är så klen duschstråle så vattnet hinner dunsta innan det når nedre halvan av kroppen. Trots att jag inte har något hår, var det svårt att duscha bort tvållöddret på huvudet, så dålig var strålen. Ringde fastighetsskötaren, och han var chockad. På bara 3 dagar hade 20 hyresgäster ringt och klagat. av erfarenhet vet jag att det bara är cirka 10% som klagar när det är nåt. Så mörkertalet är stort över hur många missnöjda hyresgäster det är. Fastighetsskötaren höll med, han vet också att det blir omtvärt, folk duschar längre när strålen är klen, och den totala vattenförbrukningen ökar istället. Jag krävde att han skulle ta det som en felanmälan så han får komma och fixa det.

Och vari ligger miljövinsten när vi måste duscha längre tid för att bli rena? Det går åt lika mycket vatten att fylla en diskbalja när jag ska diska, oavsett hur sakta vattnet rinner. Rinner det sakta, hinner det kallna och därför måste jag hälla på mer varmvatten. Vari ligger miljövinsten där? Och slänga bara två år gamla duschmikrofoner är en miljöskandal utan dess like. Och de vi fick nu, kommer efter bara en vecka att bytas ut och slängas. Ännu mer resursslöseri. Så Svenska Bostäder, vari i ligger miljövinsten att slänga funktionella prylar efter bara en bråkdel av deras livslängd?

Visst, jag kan köpa egen dusch och byta ut, men varför det? Jag har ju betalat för att få en funktionell dusch via hyran, då är det deras plikt och ansvar att sköta det. Jag tänker inte betala två gånger för att få det jag ahr rätt till. Det är en principsak, jag ska ha levererat det jag betalat för. Allt annat är lurendrejeri och bedrägeri och borde beivras..

Det var ju sååå jääävla braaa med att vara hyresgäst istället för att äga själv och ha full kontroll på underhållet. Så bra. Tack grannar.

hälsa, kärlek

Nobelpris i fobiupptäckt

6 kommentarer

Upptäckte att jag har en fobi jag inte känt till tidigare. Det är loftsängsfobi. Det kan inte vara mänskligt normalt att klättra upp på en osäkrad stege som glider omkring, upp i en loftsäng som är högre upp än sin egen kroppslängd. Nu när medelåldern har infunnit sig så händer det att jag på nätterna går på toaletten som en vanlig man för att pissa. Ska jag då klättra upp och ned två meter på en skranglig osäkrad stege mitt i natten utan glasögon och ledljus… nejtack. Där går gränsen för min självbevarelsedrift. Ska det liggas sked får det göras hemma i min säng, 50 centimeter ovanför golvet. Det är mer mänskligt normalt och hälsosammare om det ska bökas.

cykel, hälsa

Cyklopen

Lämna en kommentar

Senaste veckorna har jag en dag varje vecka blivit drabbad av enorm huvudvärk. Inte för att jag fått en diagnos och vet hur det känns, men jag skulle kalla det migrän. Fruktansvärt tung i huvudet, illamående som jag vill spy, men inte gör det. Har försökt analysera vad jag gjort för fel, men kom inte fram till nåt hållbart. Senaste veckorna till och med har jag lagt mig tidigare än förut, mellan tio och halv elva. Jag äter likadant som förut. Möjligtvis cyklar jag mycket mindre än i sommras. Men jag tror knappast jag får migränliknande huvudvärksattacker av mindre cykling. Eller?

Tills det slog mig att jag senaste tiden inte kan läsa en tidning med glasögonen, det blir helt enkelt för smått. Och utan glasögon måste jag hålla tidningen på cirka fem centimeters avstånd, så kollegorna är rädda att jag får trycksvärta på näsan. Sålunda knallade jag iväg till optikern och mycket riktigt. Blev lite mycket optikalsnack men något med brytningsfelets vinkel som var fel. Glaset jag fick i december var alltså inte helt rätt, så jag får ett nytt på någon slags garanti. Phu.

Kanske därför jag har mindre huvudvärk när jag cyklar ofta, för då har jag på mig mina cykelglasögon som har samma styrka sen tre år tillbaka. Dagens lärdom är att jag ska cykla mer för att slippa huvudvärk. Ingen dum diagnos alls.

fôlk, kärlek, livet

Te enligt Nasse

14 kommentarer

Tyvärr är det så att många människor, särskilt då kvinnor, inte gillar klarspråk, utan det ska lindas in i massa förtäckta ord och betydelser. Som det här med att bjuda på te. Det är vedertaget sen Hedenhös, att frågar man någon ”vill du följa med hem på te”, betyder det något helt annat. På ren svenska betyder frågan helt enkelt ”ska du följa med hem och knulla”. Trots jämställdhet, genuskurser och lika lön för lika arbete, så ska kvinnor fortsätta låtsas vara fina i kanten och förställa sig och bli förnärmade om jag frågar rakt på. Men frågar jag om de vill med hem på te, kvittrar dom förtjust och följer med hem. Och knullar.

Det är sådana dolda sociala regler som vi män helt enkelt har att rätta oss efter om det ska bli något. Inga problem för mig, jag kan ju spelreglerna, men jag tycker ändå att sådana människor är hycklare och skenheliga. Men inte fan fick jag något te i söndags!