Nej är alltid ett nej. Även de outtalade nejen är ett nej. Det krävs ett muntligt eller ett skriftligt ja för att det ska räknas som ett ja. Men räknas kroppsspråkets ja som ett ja? Dilemma…
Solbåten
En magisk känsla infinner sig när det allseende ögat i Solbåten av Christian Berg spänner sin blick i oss, för att sedan försvinna bakom Västerbron. Kvar sitter jag och drunknar i fröken J:s trängtande ögon.
Höst?
Sommar!
Min it-vardag
Så här går det till, förutom att mina användare pratar svenska. Det är tålamodsprövande, en fin utmaning för mig som inte ens kan stava till tolamåd.
Halleluja
Vilken lyckad morgon! Det var soligt och härliga friska nio plusgrader. Vid Slussen stod en barsk kvinnlig polis med armarna i kors för att se till att ingen cyklade mot rött. Bra initiativ. Och vid Tegelbacken var flera sopmaskiner ute för att sopa cykelbanorna. I september. Halleluja!
Ska jag beklaga mig för något, är väl att det är lite osmart att sopa cykelbanorna under morgonrusningen. De kunde gott ha väntat med att börja sopa till efter klockan 9. Det är trångt som det är vid Tegelbacken med flera olyckor. Men jag gav tummen upp till den som körde sopbilen när jag cyklade om!
Det börjar hända saker till cyklisternas fördelar. Det är valår nästa år. Valfjäsket har bara börjat!
Vänstervridna tjänstemän
Varför ska vi som cyklar behöva trycka på en knapp för att få grönt ljus, när alla andra fordon inte behöver det? Cyklar är också ett fordon, varför denna diskriminering? Och hur tänkte kommunens tjänstemän, när de satte knappen på vänster sida av cykelbanan vid överfarten? Har de helt missat att Sverige gick över till högertrafik för 42 år sen?
Ahh så gött
Den som säger att det är skönt att knulla, har aldrig varit riktigt skitnödig.
Naturkunskap
Annelie tyckte lite synd om mig som aldrig sett en fästing förut, förutom den jag fick för två år sen. Så till frukostgröten fick jag imorse en glasburk med två fästingar i. Så omtänksamt av henne att tänka på mina bristande naturupplevelser. Nu står glasburken här och jag studerar för fullt. Fick förhållningsordern att absolut inte öppna burken.
Dålig sämre sämst
Att vinna en tävling är inte så svårt, det är bara se till att vara bäst. Hur enkelt som helst. Men att vara absolut officiellt bevisat sämst är svårt. Till det krävs det taktik och rävspel. Vi spelade uruselt i vår serie och förlorade alla matcherna. Jag har sett både Jonas och Hampus spela mycket bättre cykelpolo, men idag var det som bortblåst. Kanske för den brutala spelstil som KCR bjöd på i första matchen, med flera frontalkrockar. Som i och för sig straffade dom själva när en av deras spelare drog i backen utan hjälm. Vid finalerna blev det en DFL-match, och motståndarna från den andra serien var så dåliga att vi höll på att vinna, trots att vår taktik var att så fort vi fick bollen, bara skjuta iväg den. Vart som helst. Och det blev mål på det ”panikspelet” flera gånger! Vi fick helt enkelt skärpa till oss och spela sämre än sämst för att lyckas släppa in mål. Så nu kan vi titulera oss Sverige sämsta på cykelpolo!
Efterblivenhet
Vet inte hur en del bär sig åt, men jag fick inte en enda punka på årets Tour de Retard, som för övrigt var den första jag själv cyklat på. De andra åren har jag kört kvastbil och hjälpt till. Det var minst 10 cyklister på varje etapp de 11 milen från Nynäshamn till Hammarbybacken som punkterade på grusvägarna. Nå, grusväg och grusväg, det finns det snart inga grusvägar längre i Sverige. Det är inte grus som hälls ut på grusvägarna längre, utan stenkross som är stora vassa stenar, likadana som makadamen på järnvägarna. Ett cykelfientligt tilltag, allt för att öka massbilismen.
Men som sagt, inte punka alls. Trots att mitt bakdäck var nedslitet redan innan start, och var helt slut vid målgång. Det åkte precis i soporna. Däremot skakade jag halvt sönder av alla vibrationer på makadamen på grusvägarna, men inga delar skakade loss från cykeln. Klingbultarna hade jag säkrat med buntband. Dock gängade styrlagret upp sig lite, men det åtgärdas med det kraftfulla verktyget handen. Med andra ord, noll tekniska malörer. Inte heller bråkade kroppen på något sätt. Käkade bra hela vägen, halsen höll sig otroligt nog öppen och fin, inge kramp, ingen huvudvärk. Men så drack jag rödvin, Jägermeister, öl, kaffe, whiskey och vatten förstås. Kanske det jag ska börja med på träningarna med Fredrikshof?
Så, hur bär dom sig åt, de som punkterade flera gånger? Vad hade jag för vinnarkoncept vad gäller punkteringar? Var det att jag körde på omönstrade asfaltsdäck istället för grovmönstrade grusdäck? Eller hade jag bara tur? Hoppas det håller i sig tills imorgon…
Foto: Jonas Larsson