Hjärnbrist

Vad är det för fel på kvinnors hjärnor? Eller har de legat i koma de senaste 42 åren och missat helt att vi i Sverige har högertrafik? Eller lider de av hjärnbrist av alla pms-besvär? Två gånger idag har jag varit nära kollidera med hjärndöda damer på cykel som bedrivit vänstertrafik! Och så blir de förbannade och och skäller ut mig för att jag håller till höger.

Bostadsfel eller rätt?

Nästa vecka är det omröstning om vi ska köpa loss kvarteret och bilda bostadsrättsförening eller inte. Jag erkänner, jag har inte läst alla papper så noggrant. För jag kan inte bestämma mig. Vi har fått ett väldig bra pris, nästan halva marknadspriset. Men HSB:s kalkyler förutsätter det låga ränteläget vi har nu. De har inte alls i kalkylerna för våra framtida boendekostnader tagit hänsyn till att räntan faktiskt kan fördubblas! Det oroar mig en del. Samt att jag trivs rätt bra som hyresgäst hos Svenska Bostäder. I det stora hela sköter dom sig bra och är lyhörda.

Alla papper från bostadsrättsföreningen, HSB, Hyresgästföreningen och alla motståndare har jag sparat och iallafall en gång skummat igenom. Satte mig därför för att läsa igenom dom ordentligt och inser att jag inte ens är medlem i bostadsrättsföreningen. Oavsett hur jag röstar, bör jag vara medlem, för då kan jag få insyn och tillgång till alla interna handlingar om det skulle behövas. Tänkte ringa ordföranden Olle och anmäla mitt intresse för medlemskap, men något telefonnummer till någon i styrelsen kunde jag inte hitta på de fyrtiotal sidor papper jag sparat. hemliga klubben liksom. Så förtroendeingivande, att bli medlem i n förening där styrelsen inte går att få tag på. Precis när jag surfar in på www.hitta.se för att leta efter hans telefonnummer, ringer det på dörren. Där står två män. Innan de ens hinner presentera sig frågar jag vänd till den ena mannen: ”är du Olle, ordförande?”. De såg rätt paffa ut, men han svarade jakande till slut. ”Bra jag vill bli medlem”, replikerade jag då lika snabbt.

Tänk om det alltid kunde vara så, att bara jag tänker på att ringa någon, står denne i trapphuset och ringer på. Vad praktiskt livet vore.

Namn och nytt

Med bara fyra på plan blev det mer yta och chans till mer snitsiga manövrer och passningar. Kändes bedrövligt kasst förra veckan, när jag inte lyckades sätta en enda boll. Idag fick jag till det och spelade enligt mig själv riktigt bra. Och nu kommer det svåra inför SM:et på söndag: vad ska vårat lag heta? Köpte tre brandgula tröjor som vi ska ha som lagtröjor, men ett namn behövs ju.

Då och nu

Då när jag var liten, fick vi en 33 centiliters flaska med läsk på lördagarna. Inget mer. Nu dricker ungarna en och en halv liter läsk. Per dag!

Då när jag var liten fick vi ungefär ett hekto godis på lördagarna. Inte annars. Nu äter ungarna ett halvt kilo godis. Per dag!

Då när jag var liten, gick vi två kilometer på trottoaren utefter vältrafikerade gator till skolan. Varje dag. Nu får ugnarna skjuts till skolan av föräldrarna i bilen 300 meter. Varje dag.

Det finns föräldrar som fortfarande inte förstår varför deras barn blir feta och får diabetes före 15 års ålder. Det borde räknas som barnmisshandel att behandla sina barn på sådant här inhumant sätt. Föräldralicens borde införas, bara de som bryr sig om sina barns hälsa, får skaffa barn. Resten kastrerar vi.

Otrogen

Av ohejdad vana och som ett bevis för min härkomst, har jag alltid köpt Löfbergs kaffe om jag ska ha annat än espressobönor. Men tyvärr Anders Löfberg, inte ens ditt mörkrostade kaffe är starkt nog för mina smaklökar. Istället har jag nu gått över till Zoegas blandningar, som Presso till min pressokanna. Genast uppstod ett problem! Zoegas kaffepaket är helt kvadratiska i botten, emedan Löfbergs och alla andras kaffepaket är rektangulära. Det går helt enkelt inte att få ned ett Zoegas kaffepaket i en kaffeburk avsedd för Löfbergs. Den som är så fin i lila och gult. Nu börjar jakten på en kaffeburk som kan härbärgera Zoegas kvadratiska kaffepaket. Någon läsare som vet var de finna att få tag på i Stockholms centrum, på söder eller i söderförort?

Nya NEj

Nationalencyklopedin – säg det tio gånger snabbt, skitkul – har kommit en ny utgåva nedbantad i endast tjugo band. Det tycker jag är intressant. Liten och behändig, som jag brukar säga, mindre är mer! De kallar den ”NE i tjugo band. En modern och komprimerad version av det stora uppslagsordet.” Den heter inte Nationalencyklopedin längre, utan bara kort och gott NE. Jag undrar vad det är för modernt med att den är komprimerad? Vill vi veta mindre idag än för tjugo år sen? Det tror inte jag, tvärtom. Och hur modernt är det att trycka den i utlandet med tanke på den miljöpåverkan som transporter gör? Först ska det svenska pappret skickas till tryckeriet i Tyskland, och sedan transporteras tillbaka till Sverige. Hur modern är den hanteringen? Urgammal anser jag.

I dagarna överösts vi av erbjudandet att för bara 79 kronor per band köpa den nya utgåvan. Som prov har de skickat ut första bandet med upplsagsord från A till Assyriska. Allt för att locka oss i lexikonträsket.

Men vad anser redaktionen efter sitt 20-åriga arbete att samla all världens kunskap i den ursprungliga, är mindre värt att veta idag, och därför kan uteslutas i den nya utgåvan? NEj tack, jag har fullt sjå att bli av med mina gamla Bra Böcker lexikon som är 20-30 år gamla. (De skänkes bort gratis om någon hämtar dom). Om Tjugo år är det samma visa igen, sitta där med tjugo band av Nya NE med föråldrat vetande som ingen vill ha.

Tills dess kommer hela svenska befolkningen att veta allting mellan A och Assyriska, men inte veta något alls mellan Fred Astaire och Överståthållarämbetet.