Etikettarkiv: ego

fôlk

Trångsynt

Lämna en kommentar

Funderar på att för mig testa en ny grej. Istället för att ha egna åsikter ska jag börja gnälla på andras åsikter. Ska inte bemöta de andras åsikter med sakliga argument, utan istället försöka förlöjliga den andra med diverse maktspråk. Det verkar kul, eftersom det är så många som gör så.

Vid närmare eftertanke, hur bra är det för självkänslan att inte våga ha en egen åsikt? Hur bra är det att vara trångsynt och reta upp sig på andra istället för att vara vidsynt och inse att alla inte tycker likadant? Jag skulle iallafall må dåligt av ett sådant beteende, andra verkar sakna den självkänslan.

fôlk

Fred och krig

Lämna en kommentar

Gillar folk som kan prata, men det ska vara med substans. Även tomt kallprat med substans gillar jag. Men vad jag har svårt för är folk som inte lyssnar. Det är slöseri med min tid att ”prata” med någon som iallafall inte bryr sig om vad jag säger. Det har inget med att prata-mycket att göra, det finns folk som inte säger nånting alls, men ändå inte lyssnar.

Det är på dialogen vi når varandra, det är i samtal med varandra vi undviker missförstånd. Monologer har aldrig stoppat ett krig. Tvärtom, det brukar vara monologerna som startar krigen. Och dialogerna som avslutar dom.

hälsa

Tjong

1 kommentar

Någon klant hade ställt en cykel lite slarvigt i vardagsrummet så samme klant slog i en tå så nageln spräcktes och det började blöda. Jävlar vad ont de gjorde. Det klämmer när jag har skor, så det blir till att vara oskodd en lördag när jag istället skulle cyklat i skogen. Tur att det inte var stortån jag slog i, för det brukar vara typiskt så.

känslan, livet

Avslutning

Lämna en kommentar

Med hjälmen i hand och med förväntansfulla känslor, klev jag över tröskeln för avslutning. Jag fick inget betyg, varken skriftligt eller muntligt, men en utvärdering skedde. Har det blivit som jag tänkt, har någon förändring skett, känns det bättre? Jodå, det har och gör det. Tack och bock, med lättade steg klev jag ut i friheten, ut i vårsolen och framtiden. Jag är botad… eller iallafall friskare… helt normal lär jag aldrig bli. Tack och lov.

livet

Glömskans makt

1 kommentar

Först nu, två dagar efteråt kom jag att tänka på det. Min mor har inte hört av sig och gratulerat mig på min födelsedag. Trots vår sporadiska kontakt, som är nästintill obefintlig, hör vi i alla fall av oss till varandra på våra födelsedagar och på julafton. Så sällan hörs vi av, att jag inte ens tänkte på att hon inte grattade mig. Samtidigt är det hemskt, att hennes alzheimers gått så långt att hon glömmer bort sin egen sons födelsedag.

cykel, foto, livet

Min penisförlängare

2 kommentarer

Jag äger ingen bil, ingen lyxvilla, ingen dyr kostym, ingen cykel i kolfiber, flyger inte till Thailand, hänger inte på Stureplan. Jag cyklar, bor i hyresrätt, cyklarna är av stål och aluminium, åker tåg till Europa och hänger möjligtvis runt Medborgarplatsen. Med andra ord har jag ingen penisförlängare överhuvudtaget som förhäver mitt ego. Däremot har jag en grov apparat, som med lite pillande blir dubbelt så lång mot ursprungsstorleken. Fick idag superzoomen till kameran, en Sigma 18-200 med OS. Morgondagen är räddad!

känslan

Deklarationsdags

2 kommentarer

Det som göms i snö kommer fram i tö. Tog fram deklarationsblanketterna för att rafsa ihop lite avdrag. För att lyckas med det var jag tvungen att gå igenom ”högen” av papper från förra året. Vad jag insåg efter ett tag var att högen inte bara innehöll osorterade papper från förra året, utan även från 2007. När två års pappershögar äntligen var sorterade, hålade, häftklamrade och insatta i pärmar, pustade jag ut, tog en espresso och kände mig nöjd. Trodde jag. Såg en hög till och den var från 2006! Nog minns jag att jag slarvat de senaste åren, men tre år gamla osorterade pappershögar är inte likt mig. Förr satte jag in alla papper ordentligt i pärmar varje månad. Hade allt i perfekt ordning i olikfärgade pärmar med register. Nu låg tre års räkningar och kvitton i högar! Hur gick det här till?

Samtidigt inser jag att den där modelljärnvägen jag påbörjade för några år sen, har jag inte gjort något alls med på minst två år. På den halvfärdiga banan ligger det bara verktyg och samlar damm. Något har alltså hänt med mig de senaste åren. På två tre år har jag gått från en pedantisk strukturfascist till en osorterad slarver. Och det är ungefär under den tiden min personlighet har förändrats, från en inbunden otrygg ohånglad ung man, till en längtande trygg medelålders herre. Tänk att jag ska behöva sortera papper i sex timmar och deklarera på fem minuter för att inse denna personlighetsutveckling.

cykel

Vettvilling

4 kommentarer

Häromdan kom Vätternrundans egen tidning Cykla i brevlådan. Nu har jag läst ut den. Sakta sakta börjar det krypa fram, och så smått börjar jag förstå vad tusan jag gett mig in på. Cykla Vätternrundan för första gången vid 45 års ålder! Är det så klokt? På en fixed gear! Är det så smart? Jag måste vara fullständigt totalt från vettet? Tydligen.