Har svårt att somna om, för många tankar som far omkring och oroar. Tar en kaffe så det blir helt omöjligt att somna om.
Etikettarkiv: kaffe
Efterblivenhet
Vet inte hur en del bär sig åt, men jag fick inte en enda punka på årets Tour de Retard, som för övrigt var den första jag själv cyklat på. De andra åren har jag kört kvastbil och hjälpt till. Det var minst 10 cyklister på varje etapp de 11 milen från Nynäshamn till Hammarbybacken som punkterade på grusvägarna. Nå, grusväg och grusväg, det finns det snart inga grusvägar längre i Sverige. Det är inte grus som hälls ut på grusvägarna längre, utan stenkross som är stora vassa stenar, likadana som makadamen på järnvägarna. Ett cykelfientligt tilltag, allt för att öka massbilismen.
Men som sagt, inte punka alls. Trots att mitt bakdäck var nedslitet redan innan start, och var helt slut vid målgång. Det åkte precis i soporna. Däremot skakade jag halvt sönder av alla vibrationer på makadamen på grusvägarna, men inga delar skakade loss från cykeln. Klingbultarna hade jag säkrat med buntband. Dock gängade styrlagret upp sig lite, men det åtgärdas med det kraftfulla verktyget handen. Med andra ord, noll tekniska malörer. Inte heller bråkade kroppen på något sätt. Käkade bra hela vägen, halsen höll sig otroligt nog öppen och fin, inge kramp, ingen huvudvärk. Men så drack jag rödvin, Jägermeister, öl, kaffe, whiskey och vatten förstås. Kanske det jag ska börja med på träningarna med Fredrikshof?
Så, hur bär dom sig åt, de som punkterade flera gånger? Vad hade jag för vinnarkoncept vad gäller punkteringar? Var det att jag körde på omönstrade asfaltsdäck istället för grovmönstrade grusdäck? Eller hade jag bara tur? Hoppas det håller i sig tills imorgon…
Foto: Jonas Larsson
Otrogen
Av ohejdad vana och som ett bevis för min härkomst, har jag alltid köpt Löfbergs kaffe om jag ska ha annat än espressobönor. Men tyvärr Anders Löfberg, inte ens ditt mörkrostade kaffe är starkt nog för mina smaklökar. Istället har jag nu gått över till Zoegas blandningar, som Presso till min pressokanna. Genast uppstod ett problem! Zoegas kaffepaket är helt kvadratiska i botten, emedan Löfbergs och alla andras kaffepaket är rektangulära. Det går helt enkelt inte att få ned ett Zoegas kaffepaket i en kaffeburk avsedd för Löfbergs. Den som är så fin i lila och gult. Nu börjar jakten på en kaffeburk som kan härbärgera Zoegas kvadratiska kaffepaket. Någon läsare som vet var de finna att få tag på i Stockholms centrum, på söder eller i söderförort?
Fulmekning
Vid Gamla stan började det glappa när jag trampade och trodde först det var dags att spänna kedjan. Men det blev värre, och redan på Vasabron stannade jag och tittade. Jisses! Höger vevlagerkopp hade gängat upp sig cirka fem millimeter! Inte konstigt vevarmarna glappade i sidled. Trampade i lugnt tempo till jobbet och påbörjade fulmeckandet efter jag fått i mig gröt och kaffe. Även om jag har en del bra-å-ha-verktyg med mig, så släpar jag inte runt med varken vevarmsavtagare eller vevlagerkoppsnyckel. Fick istället fulmeka med en mejsel och en hammare, med vilka jag bankade sakta och försiktigt på höger vevlagerkopp, så den gängade in sig. Det var flera varv, vid fem tappade jag räkningen. Tur jag inte hade så långt kvar till jobbet, annars hade det väl gängat upp sig helt.
Det hela är egendomligt, höger vevlagerkopp är normalgängad, den borde alltså dras åt när jag trampar. Inte som på vänstersidan som också är högergängat men som gängar upp sig när jag trampar. Jaja, franskgängade vevlager är inte optimalt, dessutom väldigt svåra att få tag på numera. Det gick åt en del Loctite, men nu sitter vänstersidan som det ska utan att gänga upp sig. Kunde aldrig drömma om att högersidan skulle gänga upp sig. Men så är det väl med 30-åriga cyklar, de lever sitt eget lilla liv. Även om vevlagren byttes förra året. Det blir en lugn och stilla hemfärd utan en enda skidning, får handbromsa mig fram genom livet. Som en handtralla, bara substitut för riktiga saker.
Favorit i repris
Med en nygjord morgonlatte i ena handen upptäckte jag att det inte fanns mjölk så det räckte till gröten. Tittade en stund på den välfyllda muggen och sedan på grötskålen utan mjölk. Funderade en halv sekund, sedan hällde jag resolut latten ned i gröten. Så, nu fick jag mjölk till gröten, på köpet en dubbel espresso i. Döper kreationen till Lattegröt, en ny variant på min beryktade espressogröt.
Snabba ryck
Varför vara ute i god tid när jag kan köpa mjölk till morgonlatten två minuter innan Ica stänger?
Nu och då
Motvinden gav fin träning ut till Adelsö. Den rosa blondinen hängde på bra, även om hon var lite svårstartad, först vid Tappström fick hon upp farten. Troligen för mycket frukostägg i magen.
Vädret var kanon ute på Hovgården där vi fikade. Solen värmde när vi satt i bara kortbyxor och kortärmat. Så skönt att vi motvilligt åkte hemåt, när jag insåg att det-är-ingen-riktig-post skulle stänga tre timmar senare. Annat var det för exakt ett år sen när jag var på Adelsö. Då ösregnade det och var bara tio plusgrader. Vilken skillnad mot nu med tjugo grader och gassande sol! Förvisso regnade det en skvätt runt Drottningholm, men den här sommaren har varit ljuvlig med långa perioder av sol och värme och få regndagar. Hoppas sommaren håller sig till minst september som den gjorde 2006. Då hade jag kortbyxor in långt i oktober.
Maktbalans
Som tidigare nämnts, använder jag inte väckarklocka. Låter kroppen själv bestämma när den fått tillräckligt med sömn och låter mig vakna när balans mellan sovandet och vakandet har infunnit sig.. Mår så mycket bättre än att väckas mitt i, är mycket mer utvilad och presterar bättre på dagarna. Knepet är att lägga sig regelbundet på kvällen. Även på helgerna.
Imorse var ett av de få undantagen som ibland sker. Det var andra gången iår som jag använde väckarklocka. Kvart över sex ringde det, och jag som trodde jag satt på kvart i sju. Vi skulle virtualisera en printserver så jag var tvungen att vara hundra på att vara i tid på jobbet. Vilket jag var med god marginal. Med det uppstigande tiden var jag här gôrtidigt.
Imorgon har jag tagit semester för en cykeltur till Adelsö med fröken J, men jag kommer vakna runt klockan sex iallfall. Så fungerar min kropp, den söker sin egen balans och vaknar när den är klar med sovandet och vill hitta på nåt skoj. Som att cykla, dricka kaffe eller bara älska.
Glömska
Dagens träningspas till till Taxinge kakslott som tydligen ska ha Sveriges största kakbord. Det räknas nog inte i antalet meter, utan isåfall i antalet kakor. De stod så tätt så tätt kakorna, att i kön till kassan var det svårt att få en överblick över sortimentet. Nöjde mig med en kanelbulle och ett wienerbröd, när jag fick höra att det var 30 minuters väntan på en smörgås. Logistik var inte caféets bästa sida, det var virrvarr av folk hit och ditt kors och tvärs, och att gå i cykelskor på halt parkettgolv var ingen dans.
Tempot var tyvärr lite för högt för mig, så jag fick tacksamt påskljut flera gånger. Fjorton mil har jag aldrig cyklat på en dag, vilket var nytt rekord, likaså snitthastigheten på 31 km/h. Det tar sig. Men på Glömstavägen tog krafterna helt slut, och gruppen glömde bort mig. Fick sträva hemåt själv, vilket var skönt i ett behagligare tempo. Vilade på Ågestavägen och en annan kvarglömd cyklist kom ikapp, så vi hjälptes åt hem. Ännu en trevlig cykeltur i fint väder lagt till handlingarna.
Kakmonster
Taxinge slott