Hämtad i baklucka i Sköndal
Dagens middag
Hämtad i baklucka i Sköndal
Etikettarkiv: kaffe
Hämtad i baklucka i Sköndal
Vänsteraktivism
Vi hamnade på Södra teaterns mysiga terrass med sina stora härliga kuddar, perfekta för lite pridehångel. Personalen var dock inte lika mysiga, kaffet jag beställde tog han från en kanna som stod utan värmning på en kall diskbänk. På fråga om ”det fortfarande var varmt när det stod där”, fick jag det spydiga svaret ”det är personalens kaffe”. Åh! Skulle jag känna mig hedrar, att få dela personalens kalla kaffe och känna mig som en jämlike? ”Då kan jag få rabatt på ert kalla kaffe” försökte jag skämta. Då fick jag den trevliga frågan ”är du socialist?” Hoppsan, nu blev jag minsann en socialist för att jag inte vill betala fullt pris för personalens kalla kaffe! Vilken servicenivå! Hade det inte varit för fröken J och kuddarna hade jag gått därifrån.
Skumma förslag
Under lägrets första dagar, lärde Maria mig att skumma mjölken först och micra den sen, istället för tvärtom som jag gjort innan. Latten blir då både skummigare och sötare. Alltså godare. Det hela blev till en frukostramsa som jag skanderade för mig själv: skumma först, micra sen, skumma först, micra sen
Tryggt med gummi
Råkade hamna på Kaffamaskinen och började kolla lite på espressomaskiner och kvarnar. Ställde då frågan om gummipackningen uppe i brygghuvudet behöver bytas efter 8 år. Jodå, tyckte killen, den blir torr efter ett tag varvid det läcker vid filterhållaren närman brygger kaffe. Vilket ju stämmer. Kom därifrån med en ny gummiring för sextio kronor och instruktionen att det bara är att knacka bort den gamla försiktigt med en mejsel.
Nästan så lätt var det, fick dock använda en hammare och en Klon som mothåll, sen lossnade gummipackningen. Den nya ringen var som en bitring, mjuk och fin när den pressas ihop. Den gamla gick i tre delar när jag försiktigt böjde på den. Så bytet var behövligt. Torkade rent med en trasa där den suttit, diskade brygghuvudet, satte ihop det och nu är min Gaggia som ny. Den är gjord av stål och gjutjärn, inget plast som går sönder efter bara något år, så nu bör den väl hålla åtta år till, minst.
Grusade förhoppningar
Kroppsarbete borde förbjudas! Som bekväm statlig tjänsteman med egen dator och två skärmar är jag inte van att använda hela kroppen flera timmar i sträck. Började dagen efter frukost med att skyffla runt makadam mellan sliprarna i Hosjöslingan uthälld från en makadamvagn. Efter lunch skulle vi byta sliprar under en växel i Östersjön. Ja, hållplatsen heter så efter sjön som ligger bredvid. Eftersom det var berg runtomkring, gick det inte att dra ut de gamla sliprarna åt sidan, så fick skotta rent under rälerna från allt grus och makadam, och därefter vrida sliprarna och sedan lyfta ut dom. Skottandet och vridandet och lyftandet gick bra tills kroppen skrek KAFFE! Vi hade inte med oss fika, så efter fyra timmars skottande och lyftande var alla krafter som bortblåsta. Orkade inte ens ta en enda bild med den medhavda kameran. Bara två dagar kvar, sen är jag tillbaka till min kontorsstol och cykel. Cykla 13 mil är ingenting mot att skyffla makadam, rena semestervilan.
Gräddfil
Blev lite mer ledighet än vad jag räknat med. Tyvärr. Hade sett fram emot att vara ledig och börja träna styrketräning och köra spinning. Men förkylningen som inleddes med feber några dagar för en vecka sedan, satte stopp för det. Kunde lika gärna jobbat, men det är svårt när det är massa helgdagar som störande inslag. Fördriver dagarna med att ränna på stan och fika med trevliga människor. Trodde jag skulle få göra det idag med, men till och med mjölken i min macchiato surnade till av sällskapet idag.
Andra försöket
Det blev glögg och lussekatter till frukost, med Tom & Jerry som underhållning. Tydligen en tradition här, förutom att glöggen andra år inmundigas i verkstaden. Vet inte hur dom gör med Tom & Jerry i verkstaden, men jag hade klarat mig utan dom. Som tur hade jag grundat med både gröt och kaffe innan glöggen. Annars hade det gått lika illa som med Tom när Jerry spränger honom i luften.
Färdigbunkrat, kasta loss
Nu har jag fyllt frysen och kylen med massa mat. Har inte räknat med att komma utanför dörren på minst en vecka efter morgondagen. Så det gäller att vara förberedd. Men jag höll på och glömma det viktigaste: kaffe och toapapper! Det hade sett ut det, om jag fick dricka te och torka mig med gamla DN i en vecka och därmed blivit både grinig av abstinens och svart i rôva.
Gnälliga tedrickare
Det finns folk och folk. Vissa som nöjer sig med det lilla, och så finns det de som ska särbehandlas och inte nöjer sig med det som finns. Tedrickarna är sådana, bortskämda och krävande. Det är nämligen dags att köpa in te tyckte kollegorna, earl grey är slut. Jag inventerade snabbt vårt teförråd och det finns massor kvar av andra sorter. ”Drick upp det vi har först, innan jag beställer mer”, föreslog jag. ”Men vi vill ha flera tesorter att välja på…”, förkunnade de.
De nöjer sig alltså inte med de tesorterna vi har, de ska ha fler att välja på. Vi kaffedrickare får minsann nöja oss med en enda sort. Jag vill också ha flera sorters bönor från olika länder och rostningar att välja på. Det vore något det. Men nej, en enda kaffesort får vi stå ut med. Tedrickarna är bortskämda och gnälliga och ska bara ha mer och mer. Kan de inte lära sig dricka kaffe så det blir fôlk av dom?
Kontraster
Var väl det jag sa, det är inte höst ännu. Sommaren bara tog lite vila, efter att ha startat hårt redan i april. Eftermiddagsfikat intogs på altanen i strålande sol och kortärmad tröja. Nere på gatorna ser det lite lustigt ut när en del går runt i tjocka dunjackor i sjutongradig värme. Jag som fortfarande har kortbyxor.