Vissa behöver lång tid på sig för att bli klara. Andra skippar förspelet och går pang på direkt. Antagligen räckte det med att skrämmas med byte av diverse delar som pump eller packning. Det var inget större fel på henne, antagligen behövde hon bara lite omvårdnad av en specialist. En dag var hon hemifrån, men nu står hon här hemma på diskbänken och glänser, min älskade Gaggia. Förty, så har jag nu fått mig en dubbel espresso, direkt från min älskade.
Etikettarkiv: kaffe
Min älskling är sjuk
Sakta sakta blev hon svagare och orkade inte riktigt med längre. Försökte med att ge henne lite pulver, men hon blev inget piggare av det. Till slut fanns ingen annan utväg än att åka iväg och lämna in henne. Jag kommer och sakna hennes brummande sällskap på morgonen och hennes lena doft på eftermiddagarna. Undrar om de har besökstider?
Om en vecka är hon klar för hemfärd. Då borde hon vara lika pigg och allert som förr. Då kan jag få mina espresso till frukost igen. Saknar dig redan min älskade Gaggia, min sköna espressomaskin! Snart är det vi två igen.
Onsdagsdröm istället
Hon förstod vinken. Snabb som en vessla klev hon upp och råddade ihop en dubbel espresso och serverade den på sängen. Det blev iochförsig inte på en söndagsmorgon som jag drömt om. Det blev en onsdagsmorgon. Men det spelar ingen roll, det var min älskade som kom med den på sängen. Det är det som spelar någon roll.
En söndagsdröm
Mina söndagar brukar vara fyllda av tomhet. Det brukar vara dagen då man skiljs åt. Dagen då jag ska åka ifrån någon jag älskar eller dagen då någon jag älskar ska åka ifrån mig. Det är tungt, mycket tungt på söndagskvällarna. Därför avskyr jag söndagar.
Men jag har en söndagsdröm. En dröm om hur söndagarna skulle kunna börja på ett trevligare sätt. Och det är att få kaffe på sängen!
Elin lärde sig snabbt hur man gör en dubbel espresso i min espressomaskin. Så det bådar gott. Klonen behöver öva lite mer, så det kanske kommer där med. Men det hjälper inte, det kommer nog ändå alltid att bara vara en dröm. För det mesta vaknar jag ensam, ingen annan är här. Och då är det svårt att få kaffe på sängen. Men när någon väl är här, är det ingen som vaknar före mig. Jag vaknar långt före den andre. Så det lär stanna vid en dröm.
Frågan är alltså hur jag ska kunna få någon att vakna före mig, eller hur jag ska kunna ligga kvar i sängen några timmar och låtsas sova, för att kunna få kaffe på sängen?
Även här ute i Söderort
Utvecklingen går framåt även härute i Söderort. Men det började illa för några år sen, när Systembolaget stängde. Från att haft ett systembolag bara två minuters promenad bort, tar det numera en timme tur och retur in till Söder om jag ska handla sprit. Netto öppnade i systemets lokaler och det blev billigt att handla mat. Väldigt billigt. Men utbudet var därefter också, det var ofta som många varor var slut. Men så köpte Ica upp Netto och nu är det Ica nära i lokalerna. Kvalitén och utbudet höjdes rejält, liksom priserna. Tyvärr.
Imorse blev jag glad när jag var och handlade. Hittade baristamjölk i kylen! Perfekt till morgonlatten. Det är trivsamt även här ute i Söderort.
Vänstervriden espresso
Högerhänt är jag ända ut i fingerspetsarna. Så det är ett helt projekt att bara borsta tänderna med vänsterhanden. Då ska jag inte nämna de andra toalettbestyren som är svåra att utföra med fel hand.
– Du ska bära slynan i 2-3 dagar, tyckte jag läkaren sa inatt på akuten
– En slyna? utbrast jag, småhög på morfin
– Nej, en slynga, svarade hon på knacklig svenska
Den kallas så numera, slynga, det vi andra kallar mitella. Sån har jag nu högerarmen i, för att avlasta axeln. Det otroliga är att jag inte har det minsta värk sen axeln kom tillbaka i led inatt. Bara lite öm när jag rör axeln i vissa lägen.
Jag övar vänsterhandens finmotorik genom att bland annat skriva små lappar. Det går inte fort när jag skriver, men det är faktiskt läsligt, trots att allt blir vänstervridet. Elins enda undran var hur jag bär mig åt för att göra espresso med bara vänsterhanden. Också ett sett att se på saken, att det måste vara det det värsta som skulle kunna hända, att jag inte får mitt kaffe.
Glömma det viktigaste
Alltid är det nåt man glömmer. Det känner jag direkt när jag låser hemmadörren och reser iväg någonstans. Vad kommer jag på först försent.
Klonens ville att jag skulle komma ner och hälsa på honom i Västervik. Bokade vandrarhem för en natt och tog bussen ned. Hade packat reselakan, en portion havregryn till gröt i en påse, UHT-mjölk, färdiga knäckemackor och en liten juice. Allt för en god frukost bortavid. Det var vid frukosten jag kom på vad jag glömt. Det viktigaste av allt. Kaffe! Jag fixar inte en dag utan kaffe till frukosten. På resande fot får frystorkat kaffe duga, men det stod kvar hemma.
Det var med skepsis jag gav mig ut i staden på jakt efter ett morgonöppet fik. Efter lite letande hittade jag Kafékoppen som var öppet och där fick jag äntligen mitt kaffe. Jag var inte ensam i jakten på en tidig kopp, där satt ett gäng gubbar och fikade. Tydligen stammisar för alla käkade samma sak till kaffet; våfflor med grädde och sylt. Utom jag, jag nöjde mig med en påtår.
Fibrer åt folket!
Känsliga läsare varnas för denna text! En kontinental hotellfrukost i Paris innehåller inga fibrer och knappt något protein alls. Bara vitt bröd och massa socker. Och det märktes, magen svullnade upp, avföringen var nästan obefintlig och blodsockret åkte berg-och-dalbana.
Väl hemma käkade vi idag gröt och ätbara ägg till frukost. Mmmm, skönt för magkänslan. Och efteråt kom den andra goa känslan; ordentlig avföring. Ordningen är återställd, välkommen hem!
Avprickat och klart
När vi var i Paris för sex år sen, fanns det bara två spårvägslinjer. Men T1 var avstängd, så det blev bara diggning av linje T2. Nu har RATP öppnat två linjer till. Linje T3 går i en boulevard i södra Paris och ersätter ringlinjebuss PC1. Samt linje T4 som går på en gammal järnväg i österförort. I måndags åkte vi T3 följt av T2 och i onsdags T1, men den var tråkig. Det är många som ska åka med T1, så hållplatsuppehållen blir mordiskt långa och sega. Linje T3 var både vacker och geschwindt. Åkandes på linje T4 utbrister Klonen:
– Nu har gjort allt vi skulle göra!
Det vi gjort är besökt Effeltornet, Montmartre, Triumfbågen, köpt souvernirer och absint, ätit crêpes, druckit espresso, åkt massa metro och de fyra spårvägslinjerna samt mycket mer.
– Avprickat och klart, vi drar till flygplatsen och flyger hem.
Favorit i repris i Paris
Vi har alla våra favoriter, sådana vi återkommer till vid tillfälle. När vi var i Paris för sex år sen, var vi två gånger på Le Sarah Bernard vid Châtele. Redan idag är vi här för andra gången. Tidigare idag tog jag en dubbel espresso och Klonen en cappuchino med en enorm gräddtopp! Nu är vi här för att äta. Mitt i rusningen. Kyparen jäktar runt och känner inte igen oss förrän vi beställer kaffet. Nu är han bara korrekt, förut skämtsam och glad. Klonen filosoferar:
– Jag gillar Paris, de är så vänliga här