Etikettarkiv: kvinnor

cykel, fôlk, kärlek, livet, vänner

Musik för kameleonter

1 kommentar

När en kameleont sväljer en humla, bekänner den färg. Vissa kameleonter behöver svälja många humlor för att bekänna färg. För eller senare gör de alla det, visar sitt rätta jag, visar sitt låga EQ. Där de i sin totala brist på empati och i sin egen förträfflighet inte visar någon hänsyn till andra, inte bryr sig om hur andra har det eller vägrar ta till sig andras synpunkter.

Värsta kameleonterna är de som i sin trångsynthet inte drar sig för att öppet håna och förlöjliga de som har andra åsikter eller vågar opponera sig. På grenen under sitter svansen av ryggradslösa larver som inte vågar säga vad de tycker, som inte vågar säga emot, utan bara (tyst) håller med och tycker kameleonten är en cool typ. Lika barn leka bäst heter det ju.

Som tur är står det mig fritt att välja vänner och bekantskapskrets. Välja sådana som man kan lita på, sådana som finns där man behöver dom. Riktiga vänner helt enkelt.

Titeln lånad av Gary Numan (Music for Chameleons)

cykel, kärlek

Gänga sig på franska

Lämna en kommentar

Ju mer jag mekar med cyklar, ju mer trasslar jag in mig i termer, företeelser och konstigheter. Som det här med gängor. Har hitintills i hela mitt liv trott att alla följde standard, ISO-standard. Men icke sa nicke. Det är en jäkla massa olika gängor där ute, en hel djungel av olika gängor. Värst är det med vevlager, där förekommer de mest skilda gängstandarder. Är det inte engelska gängor på vevlagren, så är det italienska gängor. Så långt är allt väl, det finns nya lager med dom gängorna att få tag på. Värre är det med vevlager med franska gängor. Verkar vara hopplöst att få tag på om de skär ihop. Självklart köper jag bara gamla stålramar med franska gängor. Varför ska jag göra livet enkelt för mig som att välja ramar med engelska gängor eller italienska? Nej, det ska vara franska gängor såklart. Snart är väl jag expert på franska gängor. Viva la France! Men fransk massage har jag faktiskt aldrig provat. Nån som ställer upp?

kärlek

Komma undan

2 kommentarer

Ibland kommer jag undan lättare än vad jag är beredd på. Ställde lite klargörande frågor till fröken om vad hon egentligen ville med mig och inte var det ett förhållande iallafall. Hon tycker jag är rolig att umgås med, att jag har humor och har en snygg kropp (hon har inte sett min mage utan tröja). Så nu slapp jag säga de där jobbiga sakerna, hon skötte det bra åt mig. Så praktiskt.

kärlek

Slående likheter

1 kommentar

Likheterna med en för mig närstående person är alldeles för slående. Det är inte det att hon inte hör, det kan vara lite bullrigt på lokal, utan hon lyssnar inte. Hon är inte uppmärksam på vad jag säger, utan är helt självupptagen med vad hon själv ska säga i nästa andetag. Det märks så väl när hon inte lyssnar, och mina ord bara passerar henne utan notis. Om jag retar mig på de här egenheterna redan innan vi har ett förhållande, kommer jag inte klara av det i ett förhållande. Därför kommer jag att lägga ned det här snarast, troligen redan imorgon. Jag är värd bättre helt enkelt.

cykel, känslan, kärlek

Söndagstempo på en lördag

Lämna en kommentar

Ånyo körde vi hennes träningsrunda via Ekerö och Slagstafärjan och tillbaka till stan cirka fem mil. För att ge henne en chans att hänga med mig, tog jag min fixie. Alltså en enväxlad cykel utan frihjul. Likförbannat fick jag stanna och vänta på henne varje kilometer. Försökte hetsa henne att ta i, att kämpa sig upp för backarna, att bli lite flåsig. Men förjäves. För mig kändes det här inte som en träningsrunda. Träning för mig är när pulsen går upp, och musklerna och hjärtat blir belastat. Det är då de utvecklas och blir starkare till nästa gång. Det här var mer som en lugn söndagstur. Och i denna söndagslunk tänkte hon köra Vätternrundan! Lycka till säger jag.

Själv funderar jag på hur vi ska kunna gå vidare, göra mer än att bara cykla tillsammans. Mitt tålamod börjar tryta. Det går för sakta, både med cyklingen och med dejtandet. Alldeles för sakta för mig. Känns som jag har punka och det går fruktansvärt segt och sakta. Låt mig pumpa upp och dra iväg innan jag växer fast.

cykel, kärlek

Frieri i källarförrådet

Lämna en kommentar

Hon ledde mig ner två våningar till källaren i det gamla huset och låste upp sitt källarförråd. Därinne stod cykeln jag skulle titta på som jag sett på Blocket. Men mina blickar föll istället på den stora arbetsbänken och verktygstavlan ovanför.

– åh, ett sånt här stort förråd med arbetsbänk vill jag också ha

Jag hann inte riktigt med, som vanligt slank det bara ur mig, men hon fann sig snabbt:

– kan inte jag få flytta ihop med dig, frågade jag
– neeej, jag har nyss blivit av med en, svarade hon med ett förskräckt leende

Det blev ingen kärleksaffär den här gången heller. Men det blev ett cykelköp. Nu igen. Det börjar bli dyrt med alla cykelköp, så en kvinna vore bättre. De är lite billigare i drift och underhåll.

cykel, känslan, kärlek

Svarta moln på klar himmel

1 kommentar

På något sätt lovade jag att bli fröken E:s (populär initial det där) tränare inför hennes Vätternrunda. Vi började redan i fredags med att känna på varandra över några glas vin. Känslan när vi skiljdes åt på krönet av Götgatsbacken var skön. Det här var en trevlig, söt och verbal kvinna. Tyvärr blev den efterföljande nattens känsla ambivalent pga cykelstölden. Det var svårt att inte låta de negativa tankarna över stölden ta överhanden, så de positiva tankarna av dejten drunknade. Det var en orolig natt med mörka moln.

Vi möttes vid Karlberg och trampade utåt Ekerö och tog en längre paus vid det vackra Ekebyhovs slott. Vädret var perfekt, hyffsat vindstilla, över tjugo grader varmt och solen sken från en klar himmel. Vidare med Slagstafärjan och tråcklandet genom söderförort till Nyfiken gul. Där käkade vi och samtalade och hade hur trevligt som helst i vårsolen. När vi kollade cykelpolon vid Mariatorget satt vi och småpratade samtidigt som jag var lite avis att jag inte hade någon fixie och kunde vara med. Återigen ambivalenta känslor: glädje och sorg på en gång.

Det är en söt trevlig snäll tjej, allt verkar perfekt. När vi skiljdes åt vid Slussen kramades vi mitt ute i gatan och hon ville cykla med mig igen! Det är ju för bra för att vara sant! Eller hur? Men allt förmörkas av min irritation över cykelstölden i fredags. Jävla dret att det ska ske samtidigt. De mörka hotfulla molnen förmörker effektivt mitt sinne och hindrar den leende och skinande solen att tränga in. Finns det någon omvänd regndans för att skingra molnen eller är det whisky som hjälper?