Trevliga saker som börjar på M i Öresundsområdet
- Mumsig fröken
- Metro i Köpenhamn
- museispårväg i Malmö
- mögelost i kylskåpet
- Martini Bianco i glaset
- mörkrost från Zoega
- mjölk på plastdunk
Etikettarkiv: kvinnor
Onödig väntan
Nittio minuter försenad kom jag fram till ett rapsfältslysande Skåne. Fröken Mumsig mötte upp och äntligen efter sex timmar på ett tåg fick jag mat samt hångel efter en månads väntan. Den som väntar på något gott väntar alltid för länge!
Klonk
Klonk lät det, så blev det alldeles tyst, svart och stilla. Hela huset var utan ström. Inga datorer som surrar, inga fläktar som låter, ingen kaffemaskin som bubblar. Vad göra, jag kan varken jobba eller fika? Efter en halvtimmes väntan cyklade jag hem för att förbereda min resa till fröken Mumsig imorgon.
Frustrerad
Har gjort massa taktiska fel den här veckan. Borde cyklat i onsdags men då hade jag ont i huvudet. Så det blev torsdag. Därmed tog jag vilodag på fredagen. Och lördagen var det dumt att träna, då jag tänkte ställa upp på Roslagsvåren idag. Kloka Johanna tyckte det var dumt att cykla i spöregn, ösregn, åskregn och spyregn och riskera bli sjuk bara några veckor före Vätternrundan. Cykla 13 mil blöt och i kyla är som gjort för att bli sjuk.
Vi struntade därför i Roslagsvåren och avvaktade. Vid 12 tittade solen fram, och påklädda och taggade var vi redo att ge oss ut. Jag kom till Skogskyrkogården innan himlen öppnades, och hon kom från sitt håll till Odenplan. Sittande hemma på varsin sida om stan med full cykelmundering väntade vi. Vid fyra blev jag för hungrig, hade bara ätit frukost vid sex. Efter den sena lunchen rann all vilja att cykla av mig. Hela dagen hade gått åt till väntan. Och väntan gör mig frustrerad! Avskyr att vänta. Jag vill göra saker spontant och nu!
Hade jag vetat det här, hade jag iallafall gett mig ut och cyklat igår när det var så fint väder. Detvar kalr himmel och säkert 24 grader. Ännu ett förlorat träningspass. En förlorad träning kan aldrig tas igen. Förra helgen gick det bort minst två pass då jag var i Malmköping och kommande helg är jag sex dagar i Helsingborg hos fröken Mumsig. Trevligt i och för sig. Men på dessa tre veckor kommer det bara blivit fem träningspass, mot planerade åtta till tio! Om en vecka har jag alltså förlorat tre till fem träningspass som jag aldrig kan ta igen.
Nu är jag frustrerad och stressad. Jag tar allvarligt på det här. Mycket allvarligt. Det handlar inte om att jag ska cykla Vätternrundans 30 mil. Det handlar om att jag ska cykla runt sjön under 11 timmar. Vårt rullsnitt ska ligga över 29 km/h i elva timmar. Det är inte att leka med! Och då måste jag få träna mina tre till fyra pass per vecka!
Sitter här och är stressad och frustrerad. För att jag får cykla för lite. För att jag längtat och väntat i en månad på att få träffa Sara. Tolamåd är inte min starka sida, jag kan inte ens stava till det! Och när jag är stressad och frustrerad är jag inte rolig att umgås med. Har därför stänkt av mobilen och andra möjligheter att kontakta mig. Risken är för stor att min frustration kommer gå ut över nästa som hör av sig. Nu tar jag en whisky till för att lugna ner mig. Skål!
55 mil
Det är 55 mil mellan oss. Men om fyra dagar får det inte ens plats luft mellan oss. Så tätt kommer vi att slingra ihop oss i en vakumiserad omfamning i våra försök att kompensera den långa väntan.
Olustigt komihåg
Har ännu inte lyckats skaka av mig den olustiga känslan jag vaknade av imorse. Ni vet, man drömmer nåt och vaknar med en olustig känsla som dröjer sig kvar hela dagen.
Skillnaden för mig den här gången, är att jag minns min dröm, vilket jag inte brukar göra. Därmed vet jag varför jag känner mig olustig. Känner på mig att det här kommer bli en lång dag…
SM i flin
Då var det dags för SM i att le mest i en videochat. I Helsingborg har vi den förtjusande fröken Mumsig och i Stockholm har vi den snygga Bruse. Båda sitter nu och värmer upp inför starten som… DÄR gick starten! Mumsig skiner upp i ett enormt leende och Bruse returnerar ett glatt tillrop. Fröken fortsätter med att visa sina fina tänder och herrn lägger huvudet på sne och inser sin skevhet.
MEN VAD HÄNDER?! Publiken rusar in på planen och stör den kvinnliga spelaren genom att kräva uppmärksamhet och att att få bli killad under hakan. Eftersom det här är en gentlemannasport, utnyttjar motspelaren inte situationen utan avvaktar tills publiken blivit avlägsnat ned på golvet.
Matchen återupptas och mannen tar till ett fulknep – dock helt enligt regelboken – och säger smickrande saker så fröken blir lätt förlägen. Matchen verkar jämn, det är ingen som verkar få något övertag och det finns chans för att matchen slutar oavgjort. DÄR gick slutsignalen och kombattanterna tackar för sig med en puss och återgår till sitt någorlunda normala liv utan för spelplanen. Om det går att vara normal med distansmatcher i flin.
Det instinktiva tågtänket
Rent instinktivt bokade jag tågbiljetter för min resa till Fröken Mumsig i Helsingborg om cirka tre veckor. Jag är så van att alltid åka tåg, så tanken slog mig aldrig att kolla med andra trafikslag. När jag bokade biljetterna kom förvisso Swebus Exptress med i resultatet, men det var bara något billigare, och skulle ta sju timmar. Sju timmar på en trång buss? Nej tack.
Idag vakande jag av en ingivelse att kolla med Malmö Aviation. Ajdå, det skulle kosta ungefär 800 kronor att flyga fram och tillbaka mellan Bromma och Malmö, mot tågbiljetternas 1400 kronor. Restiden med flyget skulle bli cirka en timme mot tågets fem timmar. Oj! Gjort är gjort, jag valde bort tillägget återköp på tågbiljetterna. Får tänka att jag iaf inte bidrar till jordens undergång, och jag hinner kolla på många filmer på min nya dator på tåget.
Fingerfärdighet
Spännande med ett nytt operativsystem. Windows 7 som egentligen är version 6.1 – logiskt eller hur – har för mig som inte ens kört Vista ett helt nytt gränssnitt. Lite rörigt, lite nytt, lite spännande, lite utmanande. En ny bärbar dator har inhandlats, och nu gäller det att få den att fungera som jag vill.
Koolast är fingeravtrycksläsaren som jag kan logga in med, bara dra med ett finger så slipper jag knappa in lösenord. Fröken Mumsig var väldigt skeptisk till att det fungerar. Jag får väl helt enkelt åka ned till henne och demonstrera hur jag loggar in med mitt finger. På min dator alltså.
Strängbetong
Har lite för mycket att fundera på och känna efter. Det märktes om inte annat för att jag flera gånger cyklade förbi Skatteverket och glömde stanna och lämna in deklarationen. Men till slut blev det gjort.
Tänk att få leva utan känslor, så jag slipper sakna, längta, vara ledsen och känna mig glömd. Tänk att bara få vara hård, sträng och kall så världens förändringar passerar mig oberört. Det är väl bara ett önsketänkande. Tyvärr lär jag väl förbli känslosam, mjuk och känslig.