Visst kunde det bli värre än i söndags. Igår morse kunde jag spegla mig i kedjan. Nu hemmavid är vit den färg cykeln minst besitter.

Det var certifieringsdags med min grupp Sub 10A med samling vid Brostugan. Precis när vi började öppnade sig himlen i ett skyfall som var på gränsen till hagel. När vi svängde in i en svag uppförsbacke tilltog vinden ordentligt och mitt i allt sken solen rakt framifrån så den våta vägbanan bländade oss. Det var så många härliga naturupplevelser på en gång, som regn, vind, backe och sol, så jag såg inte ens mitt eget framhjul av alla intryck. Och redan där blev det mjölksyrakänning.

De utmärkta ledarna Jonas och Anders beslöt att vi skulle köra några varv på FRA-öglan. En klart annorlunda upplevelse, då det hela blev en ny slags form av intervallträning. Det var länge sen jag körde i en så ojämn grupp. Det visade sig att flera aldrig kört i klunga förut, vilket förklarade en del. Alla är vi barn i början och jag var säkert lika haspig, ojämn och felplacerad som de en gång i tiden. Det kan med andra ord bara bli bättre.

Begåvad som jag är, har jag tvättstuga ikväll. Måste även köpa dammsugarpåsar så jag kan få upp grustaget som är i halva lägenheten.