Etikettarkiv: Stockholm

cykel, känslan, kärlek

Söndagstempo på en lördag

Lämna en kommentar

Ånyo körde vi hennes träningsrunda via Ekerö och Slagstafärjan och tillbaka till stan cirka fem mil. För att ge henne en chans att hänga med mig, tog jag min fixie. Alltså en enväxlad cykel utan frihjul. Likförbannat fick jag stanna och vänta på henne varje kilometer. Försökte hetsa henne att ta i, att kämpa sig upp för backarna, att bli lite flåsig. Men förjäves. För mig kändes det här inte som en träningsrunda. Träning för mig är när pulsen går upp, och musklerna och hjärtat blir belastat. Det är då de utvecklas och blir starkare till nästa gång. Det här var mer som en lugn söndagstur. Och i denna söndagslunk tänkte hon köra Vätternrundan! Lycka till säger jag.

Själv funderar jag på hur vi ska kunna gå vidare, göra mer än att bara cykla tillsammans. Mitt tålamod börjar tryta. Det går för sakta, både med cyklingen och med dejtandet. Alldeles för sakta för mig. Känns som jag har punka och det går fruktansvärt segt och sakta. Låt mig pumpa upp och dra iväg innan jag växer fast.

cykel

Snorhalt i Sörmland

Lämna en kommentar

Trots alla sina datorer för flera miljoner, klarar inte SMHI av att ställa en korrekt väderdiagnos. De skulle ha mer tur om de istället spådde väder med att kasta benbitar, kasta tärning eller spå i kaffesump. Det var lovat uppehållsväder för söndagen, men det regnade hela tiden. Mer eller mindre. Men det var inte så farligt, i skogen med lite fart märks inte regnet av alls. Värmen i kroppen och skogens skyddande växtlighet skyddar bra. Fuktigheten märks bara när man står stilla, då glasögonen immar igen och tröjornas kylande väta gör sig påminda. Men det avhjälps enklast med att låta bli att stanna helt enkelt.

Vi var tretton tappra själar som klev av pendeltåget i Mölnbo för att cykla Sörmlandsleden tillbaka till Södertälje via Järna. Det var lite äventyrligt på hällarna och på rötterna, då vätan gjorde dom snorhala. Men med rätt sorts däck med lägre lufttryck samt lite fart, var det aldrig någon fara tyckte jag. Kände mig trygg hela tiden så länge jag hade fart och cyklade. Enda gångerna jag hade problem med halkan, var när jag gick på de såphala spängerna. Halkade omkring som Bambi på is. Vid ett tillfälle halkade jag till med båda fötterna och landade raklång på rygg, så där snyggt som på film. Jag riktigt kände vad kul det såg ut. Vilket jag fick bekräftat av den skrattande omgivningen. Såhär efteråt inser jag ändå vad härligt det är med regn, det är riktigt roligt! Särskilt med trevligt sällskap.

cykel, hälsa

Snabbare utan bil

1 kommentar

Nya arbetsskor skulle inhandlas på Jula i Kungens kurva. Enklast, snabbast, hälsosammast och miljövänligast är ju såklart att cykla. Enkel resa tog cirka 45 minuter i maklig takt med fixien. Cyklade inte exakt som Eniro föreslog med sina 16 km, men nästan.

Hade jag istället rest med SL hade enkel resa tagit mig 53 minuter! Med andra ord sparade jag totalt 16 minuter och 40 kronor för biljetterna. Fast jag blev blöt om rumpan, då det regnade och jag hade glömde stänkorna.

Blev det några arbetsskor då? Näe, min storlek var slut, så det blev en kudde från Ikea istället.

cykel, känslan, kärlek

Svarta moln på klar himmel

1 kommentar

På något sätt lovade jag att bli fröken E:s (populär initial det där) tränare inför hennes Vätternrunda. Vi började redan i fredags med att känna på varandra över några glas vin. Känslan när vi skiljdes åt på krönet av Götgatsbacken var skön. Det här var en trevlig, söt och verbal kvinna. Tyvärr blev den efterföljande nattens känsla ambivalent pga cykelstölden. Det var svårt att inte låta de negativa tankarna över stölden ta överhanden, så de positiva tankarna av dejten drunknade. Det var en orolig natt med mörka moln.

Vi möttes vid Karlberg och trampade utåt Ekerö och tog en längre paus vid det vackra Ekebyhovs slott. Vädret var perfekt, hyffsat vindstilla, över tjugo grader varmt och solen sken från en klar himmel. Vidare med Slagstafärjan och tråcklandet genom söderförort till Nyfiken gul. Där käkade vi och samtalade och hade hur trevligt som helst i vårsolen. När vi kollade cykelpolon vid Mariatorget satt vi och småpratade samtidigt som jag var lite avis att jag inte hade någon fixie och kunde vara med. Återigen ambivalenta känslor: glädje och sorg på en gång.

Det är en söt trevlig snäll tjej, allt verkar perfekt. När vi skiljdes åt vid Slussen kramades vi mitt ute i gatan och hon ville cykla med mig igen! Det är ju för bra för att vara sant! Eller hur? Men allt förmörkas av min irritation över cykelstölden i fredags. Jävla dret att det ska ske samtidigt. De mörka hotfulla molnen förmörker effektivt mitt sinne och hindrar den leende och skinande solen att tränga in. Finns det någon omvänd regndans för att skingra molnen eller är det whisky som hjälper?

cykel, fôlk, hälsa

Vems cykel sitter du på?

1 kommentar

Roligare lördag har jag haft. Det var ju kalasväder med 25 grader och alla var ute och cyklade antingen i skogen eller på landsväg. Men inte jag. Irrade runt på Södermalm istället, gata upp och gata ner. Varenda språng, trappa, bro, cykelställ och park på cirka tre kvarters avstånd från Medborgarplatsen rekade jag imorse. I fyra timmar irrade jag omkring och försökte vara så metodisk som möjligt. Var inne i tre cykelbutiker där jag har blivit lite tjenis och bad dom hålla utkik. På Happymtb.org har många beklagat sig och de kommer hålla korpgluggarna öppna. Många har börjat ledsna på alla cykelstölder och den frustrationen kommer att göra det direkt ohälsosamt och smärtsamt att sitta på fel cykel ett tag framöver. Så tänk på vems cykel du sitter på. Egentligen.

Bilden visar hur min Peugeot såg ut senast i måndags. Ser du den, lägg beslag på den och kontakta mig. Hittelön utlovas.

cykel, fôlk, känslan, kärlek

Mitt och inte ditt, ditt jävla as!

2 kommentarer

Det var nog för att dagen var för perfekt, som den även skulle sluta så. Solen sken, det var över 20 grader och jag slutade tidigt. Åkte förbi Hattbaren och köpte en ny sommarkeps i linne, beställde ett nytt bakhjul till Klonens nya fixie, träningen gick bra och dejten på Medborgarplatsen var både söt och trevlig. Vi satt och snackade i fem timmar och drack vin och tiden bara rann iväg. Vi pratade om dit och datt, allt mellan himmel och jord. När vi skiljdes åt spikade vi tiden för söndagens cykeldejt, då vi ska cykla sex mil tillsammans inför hennes Vätternrunda. Då kändes det bra, att det här kan bli nåt. Men den braiga känslan försvann illa kvickt när jag upptäckte att min Peugeot var borta! Nån jävel hade stulit min sköna fixie! Chockad irrade jag omkring planlöst på Medborgarplatsen för att se var tjuven eventuellt kan dumpa en fixie med bara frambroms och som saknar vanliga pedaler som det är svårt att cykla på med vanliga skor och utan erfarenheter.

Det är inte en cykel som jag blivit stulen på, det är min älskade! Det är en del av min själ. Jag har lagt ned massor av tid och kärlek för att fullända cykeln med olika delar och egenskaper. Visst, det mesta går att ersätta, men inte själva stålramen från 1980. När jag sitter här känns det tungt, det känns tomt. Det är inte en cykel som jag blivit bestulen på, det är samma känsla som när en flickvän gjort slut efter ett långt och kärleksfullt förhållande. Det är bara tomt, fullständigt tomt. Samtidigt är skallen är full av tankar som ”tänk om jag ställt cykeln där istället” eller ”tänk om jag tagit det andra låset istället” och så vidare. Det snurrar.

Livet är ironiskt, här försöker jag träffa en kvinna att leva med. Men istället blev jag av med min älskade cykel. Vad är värst, rida en gudomlig cykel och vara singel, eller behöva åka tunnelbana med en livskamrat?

cykel, fôlk, kärlek, livet

Queen of the Slakmota

2 kommentarer

Sextio cyklister med varierande skick på cyklar stod förväntansfullt nedanför backen vid Haga norra. Det var finräcers, mountainbikes, fixies, pendlarhojar, det var barn i barnstolar, ja alla dess varianter på temat cykel. Det var backtävling som gällde, och de 30 första som kom upp, skulle gå vidare till nästa heat, där hälften åkte ut Och så vidare tills två var kvar i sista heatet. Den halvan i varje heat som kom sist, fick stanna på toppen och grilla, dricka öl och umgås. Så frågan var, hur många gånger orkar jag cykla uppför, eller vill jag grilla istället?

Vädret var strålande, sommaren hade redan kommit i grönskan och så gick starten. Redan efter några hundra meter märkte jag vad jag redan befarat. En fixie med utväxlingen 42/16 och 28 millimeters slicks var inte det optimalaste för en brant grusväg, där underlaget var allt mellan lösgrus och grov makadam. De som tog sig upp utan att behöva gå, körde med växlade mountainbikes med grovmönstrade däck. Så får det bli nästa år. Men det är inte att vinna som är huvudsaken. Det är att tävla och ha kul. Och det hade jag. Många gamla bekanta att språkas med, och en del nya bekantskaper. Riktigt trevlig tillställning.

Var jag trött i benen i tisdags är jag inte ett dugg piggare nu när jag kommit hem. Det blev lite rejsigt genom stan uppför Götgatsbacken påväghem. Med några öl i kroppen, blev vi lite som korna i hagen första vårdagen. Lite spattiga i benen. Det ska bli intressant att se hur helgens planerade cykelturer avlöper. Särskilt på söndag då jag har en cykeldejt på sex mil. Undrar om hon blir imponerad när mina vader krampar?

Filmen är kreerad av kollegan Micke

hälsa

Familjär styrka

Lämna en kommentar

Det måste vara Sveriges minsta gym, iallafall i förhållande till antalet besökare. Bara det att när jag ska köra inåt- och utåtrotation med kabelmaskin, måste jag nästan ställa mig på bänken för sittande rodd. Trängseln skapar en viss familjär gemytlighet och vi börjar prata med varandra lättare än på andra gym. Man blir så att säga tjenis med många. Det visar sig då att många bor i närheten och inte bara i samma stadsdel som jag, utan tom i samma kvarter. Så där träffas vi på gymmet fyra kilometer hemifrån, men aldrig sett varandra ens på den gemensamma gården. Världen är allt bra stor.

cykel, dryck, kärlek, livet

Solig insida

2 kommentarer

Det var trängsel på Medborgarplatsen, alla ville ta något att dricka i vårvärmen. Sålunda gjorde även Pär och jag. Där stod vi och drack, och samtalade om livets väsentligheter; kvinnor och cykling. Några världsproblem löste vi inte, vi försökte inte ens. Men vi var ense om att 42/16 är en bra utväxling på fixie, som skulle klara vilken Götgatsbackecertifiering som helst. Hemresan blev dock inte så rak som den hade blivit om jag cyklat hem utan att passera Gå. Förty var det vårvärme även på insidan.

cykel

Vinden har vänt

1 kommentar

Vädrets makter är inte på min sida. Igår var det grym motvind när jag cyklade hemåt. Så hård att flaggorna stod rakt ut. Då är det tungt när det bara är uppför i åtta kilometer, med mer än 35 meters klättring. Imorse hade vinden vänt, så det var motvind till jobbet. Typiskt. Inte lika tungt, det är ju i stortsett nedför hela vägen. Men hur ska jag göra för att alltid få medvind, istället för att alltid få motvind? På vilket sätt ska jag kunna blidka vädergudarna? Ska jag behöva offra något? Vad sägs om ett litet gulligt fluffigt lamm som jag skär halsen av så blodet rinner ut på cykelbanan? Då borde de bli nöjda, de vresiga vädergudarna.