Etikettarkiv: tomheten

Karaktärsdanande

Tålamod är inte min grej. Jag vill att saker ska ske nu, med en gång. Skulle jag ha något valspråk eller motto, så kulle det vara nu! Hade någon för ett år sen sagt att jag skulle vänta på en kvinna i sex veckor hade jag tagit det som ett dåligt skämt. Att jag klarat av det här så länge är ett under. Det är nog för att allt känns så “rätt”. Men kul är det inte. Det har snart gått fyra veckor och det är bara lite mer än två kvar. Men det sliter det här, jag lider. Och jag är inte ensam. En liten tröst är att vi är två om det här.

Jocke sammanfatter det på ett bra sätt med en kommentar i Elins blogg:

Långresor är karaktärsdanade. Både för den som reser och för den som sitter hemma och väntar.

Bara gott kan komma ut ur det här, det är jag övertygad om. Vi lär oss både bra och dåliga saker. De bra är att vi lär oss hantera de dåliga. Med andra ord dubbelt bra! Men roligt är det inte.

Hårborttagning

För några år sen jobbade jag i Sundbyberg. Brukade då klippa mig hos frisören på Järnvägsgatan. Först efter några års besök, tog hon fram spegeln så jag kunde se hur det blev där bak. Då fick jag se tomheten. Tycker det oerhört fult med frisyrer där håret är långt och flinten lyser igenom på toppen. Så det var bara att gilla läget och jag bad frisören ta bort allt hår. Hon protesterade med att hon lagt ned en halvtimma med att klippa håret. Men jag gav mig inte, så tillslut körde hon med trimmern inställt på tre millimeter.

Senare köpte jag mig en egen trimmer och kör numera helt utan distansen. Så håret brukar vara max en millimeter. Mycket praktiskt, lättskött och billigt.

När vi idag målade Malmakvarns hållplatskur var jag glad att jag har stubbat hår med en tomhet på skulten. Fick en färgklick mitt på flinten, så det var bara att torka av. Praktiskt och lättskött var det.

Välkomna tröttheten

Det blev inte mycket sova inatt. Långa nattliga samtal sista kvällen med tidig uppstigning. Lägret ska på utflykt och Elin ska flyga iväg. Vid Östra station följer jag med henne ned i tunnelbanan, så hon kommer iväg åt rätt håll. Medvetet missar hon ett tåg så vi får tio minuter extra för avsked. Tio långa minuter. Tio tunga minuter.

Utfärden gick med gammal trävagn på Roslagsbanan. Sakta smygande kom Tomheten och avväpnade mig och jag välkomnade Tröttheten. Jag slumrade in. Besöket på den jättefina trädgårdsjärnvägen var tyvärr en mellanakt, en lång väntan på att spelet skulle börja igen. Väl tillbaka på vårt utfärdståg, återkom Tomheten och Tröttheten. Jag somnade in stenhårt ända ned till Östra.

Ikväll ska jag välkomna Tröttheten och förvalta Tomheten. Njuta av ensamheten och ladda upp inför återföreningen om sex veckor.

Inställd ångest

Det blev ingen ångestsöndag igår. Den blev inställd.

Gårdagen var intensiv och det var fullt upp hela tiden. Ta emot artisterna och hälsa dom välkomna. Presentera artisterna för publiken. Tacka artisterna och hälsa dom välkomna nästa år. Blev absolut ingen tid för eftertanke eller reflektion under hela gårdagen. Men vad hade jag att reflektera över? Ingenting! Klonen var ju med hem igen på kvällen, han åkte inte iväg som brukligt på söndagarna. Vem kan då känna ångest?

Gårkvällen avslutades sedan på ett klargörande och utredande sätt. Tog chansen att bränna mina skepp, men många gotiska knopar löstes istället. Vakumet hade imploderat och jag somnade med ett leende i bröstet. Vem kan då känna ångest?

Likadant var det idag med tidig uppstigning, klonavvinkning och massage på jobbet. Sen träffade jag L i Gamla stan för att rekognisera för Nattkatten. Vi kände oss som turister när vi fikade på Chokladkoppen i den värmande solen. Vem kan då känna ångest?

Ångestsöndag inställd på grund av bristande intresse – skulle det kunna stå på dörren. Vem fan har tid och lust att känna ångest efter en sådan trevlig och upplyftande veckoövergång?!

Det är några timmar kvar av måndagen…