Kategoriarkiv: resa

Riga

Hundra kronor för en hel hytt tur och retur Riga tyckte jag var ett bra pris. Men sedan tillkommer ju frukost och middag för två, och genast blev de där hundra kronorna minst 800 kronor per person. Och i tax-freen va sortimentet skralt och priserna var inte någon höjdare. Lettland är med i EU och vi mellanlandar inte på Åland, så det är ingen tax-free alls.

Riga är en relativt stor med runta 700 000 invånare. Fler än Stockholm som har virka 600 000 invånare. Det märktes på husen, stora höga stenhus från sekelskiftet i varierande skick. Allt från nyrenoverat till fallfärdiga. Fanns en hel del hus i stilar som art deco och jugend. Runt gamla stan går en gammal vallgrav och massa parker och boulevarder.

Gamla stan blev jag lite besviken på. Trodde den skulle vara lika Hansalik som Vana Linn i Tallinn och Gamla stan i Stockholm. Som jag förstått, blev Riga bombad under kriget, så det var mycket kulisshus. Hus som inte var mer än 50 år gamla men som skulle se äldre ut. Några trånga gränder och 500 åriga hus såg vi aldrig.

Det enda som inhandlades förutom fika, var ett par vantar och två spårvagnsbiljetter för 24 timmar. Med dessa tog vi oss ut lite i förorterna med spårvagn och trådbuss för att kunna studera lite sovjetiska betonghus och baltiska trähus. Vi får nog åka ända till någon ändhållplats nästa gång för att se sånt. Jo, Gunilla köpte par bärnstensörhängen. Sånt såldes överallt, och naturligtvis var vi inne i alla de butikerna hon kunde hitta…

Hösten gör ingen stad rättvisa, men det var gott om parker, boulevarder och andra grönområden så jag kan tänka mig att staden blir otroligt vacker och grön på sommaren, så ett återbesök har redan format sig i min tanke.

Två ton frihet

Det är när jag krypkör i makliga 20-30 km/h på Frösundaleden, Huvudstaleden, Essingeleden, Södra länken, Nynäsvägen osv, som jag undrar var den där friheten att köra bil är någonstans. Den där friheten att äga bil som alla bilägare talar om. Är det frihet att sitta fast i bilköer, oförmögen att ta sig framåt, bakåt eller någon annanstans? Med cykeln kommer jag fram fortare, friskare, billigare och miljövänligare. Och jag kan stanna när jag vill. Men nu är det så att våra kära politiker, som med största sannolikhet är köpta av oljeindustrin, bestämt att i u-landet Sverige får vi inte ta med oss cyklar på tåg. Alltså är vi som vill cykla, hänvisade till att köra bil. Imorgon är det SM i singlespeed i Linköping, och jag har därför fått låna kära Gunillas bil. Ännu en fördel med att osingla sig.

Tråkigt besked

Tyvärr, sa hon med eftertryck på engelska, det är fullt i ekonomiklass, går det bra att sitta i bussinesklass? Det tog några sekunder innan jag fattade vid incheckningsdisken på Prags flygplats och svarade ja, vi får väl stå ut. Istället för halvtråkiga torra baguetter som vi fick på nedresan, fick vi varm mat, med sallad och efterrätt. Till det var det vin samt till kaffet fick jag en liten whisky. Värst var väl den vita linneduken de lade på det lilla nedfällbara bordet. Klonen var alldeles till sig i upphetsning där vi satt som små kungar på tredje raden med extra breda säten. En värdig avslutning på en underbart trevlig resa till Prag.