Kategoriarkiv: resa

resa, velo noir

#vårnu

Lämna en kommentar
cykelkepa från H&M på skäggig gubbe

Om exakt två veckor åker jag och hundra andra Fredrikshofare till Mallorca och omfamnar våren. Jag tycker det ska vara vår nu, och till det finns det flera skäl. Låt mig räkna upp några:

  • jag åker till Mallorca om två veckor
  • det är härligt värmande sol på dagarna, även om termometern säger annat
  • Katja har fått sin nya fina räcer
  • jag vill raka bort vinterpälsen på benen och i ansiktet
  • Klonen fyller år på lördag
  • blänger och smeker räcern lite väl perverst ofta
  • en del cykelbanor är redan sopade inne i stan
  • Valentina har blivit med räcer
  • jag har ställt undan skidorna
  • H&M nya cykelkollektion är redan är slutsåld i butikerna
  • om två veckor åker jag till Mallorca
Så snälla kung Bore, schas med dig och välkommen fröken Tö, allt är förlåtet! Vi vill ha vår.nu!
resa, teknik, velo noir

Utan Raphset på Mallorca

1 kommentar
Mallorca 2012

Det är sexton dagar kvar tills vi åker till Mallorca och jag skickade häromdagen iväg ett mäjl till Rapha för att fråga om de kommer ha sin butik därstädes öppen och om den är belägen på samma ställe. Svaret jag fick var inte upplyftande:

Sadly this year we will be unable to have our pop-up store in Mallorca, we do not have enough staff free to run it as well as we would like. Hopefully we will return next year!

Jaha, vad ska vi nu till Mallorca att göra? Vi kan ju lika gärna ställa in hela resan.

resa, velo noir

Apelsinklyftor och strulande powerpoint

Lämna en kommentar
andäktigt lyssnande

Idag är det tjugoen dagar, eller för den delen exakt 3 veckor, tills vi åker till Mallorca. Därav hade vi ikväll en kickoff på Östermalms föreningsråds lokaler och det var många som slöt upp. Kanske inte alla 100 Hofvare som ska flyga ned, men en stor del av den. För så är det, vi kommer vara cirka 100 cyklister från Fredrikshof som iår ska ned till Mallorca för en veckas cykling. Vi fick Norwegian att sätta in ett extra flygplan bara för oss, då de inte börjat flyga på den rutten så tidigt på året. Vi tycker det hör till en av självklarheterna att varje cykelklubb med aktning, har ett eget flygplan till Mallorca.

gudarnas betraktelser, resa, spårvagnar

Riga

1 kommentar

Hundra kronor för en hel hytt tur och retur Riga tyckte jag var ett bra pris. Men sedan tillkommer ju frukost och middag för två, och genast blev de där hundra kronorna minst 800 kronor per person. Och i tax-freen va sortimentet skralt och priserna var inte någon höjdare. Lettland är med i EU och vi mellanlandar inte på Åland, så det är ingen tax-free alls.

Riga är en relativt stor med runta 700 000 invånare. Fler än Stockholm som har virka 600 000 invånare. Det märktes på husen, stora höga stenhus från sekelskiftet i varierande skick. Allt från nyrenoverat till fallfärdiga. Fanns en hel del hus i stilar som art deco och jugend. Runt gamla stan går en gammal vallgrav och massa parker och boulevarder.

Gamla stan blev jag lite besviken på. Trodde den skulle vara lika Hansalik som Vana Linn i Tallinn och Gamla stan i Stockholm. Som jag förstått, blev Riga bombad under kriget, så det var mycket kulisshus. Hus som inte var mer än 50 år gamla men som skulle se äldre ut. Några trånga gränder och 500 åriga hus såg vi aldrig.

Det enda som inhandlades förutom fika, var ett par vantar och två spårvagnsbiljetter för 24 timmar. Med dessa tog vi oss ut lite i förorterna med spårvagn och trådbuss för att kunna studera lite sovjetiska betonghus och baltiska trähus. Vi får nog åka ända till någon ändhållplats nästa gång för att se sånt. Jo, Gunilla köpte par bärnstensörhängen. Sånt såldes överallt, och naturligtvis var vi inne i alla de butikerna hon kunde hitta…

Hösten gör ingen stad rättvisa, men det var gott om parker, boulevarder och andra grönområden så jag kan tänka mig att staden blir otroligt vacker och grön på sommaren, så ett återbesök har redan format sig i min tanke.

cykel, fôlk, gudarnas betraktelser, kärlek, resa

Två ton frihet

Lämna en kommentar

Det är när jag krypkör i makliga 20-30 km/h på Frösundaleden, Huvudstaleden, Essingeleden, Södra länken, Nynäsvägen osv, som jag undrar var den där friheten att köra bil är någonstans. Den där friheten att äga bil som alla bilägare talar om. Är det frihet att sitta fast i bilköer, oförmögen att ta sig framåt, bakåt eller någon annanstans? Med cykeln kommer jag fram fortare, friskare, billigare och miljövänligare. Och jag kan stanna när jag vill. Men nu är det så att våra kära politiker, som med största sannolikhet är köpta av oljeindustrin, bestämt att i u-landet Sverige får vi inte ta med oss cyklar på tåg. Alltså är vi som vill cykla, hänvisade till att köra bil. Imorgon är det SM i singlespeed i Linköping, och jag har därför fått låna kära Gunillas bil. Ännu en fördel med att osingla sig.

familjen, gudarnas betraktelser, resa

Tråkigt besked

Lämna en kommentar

Tyvärr, sa hon med eftertryck på engelska, det är fullt i ekonomiklass, går det bra att sitta i bussinesklass? Det tog några sekunder innan jag fattade vid incheckningsdisken på Prags flygplats och svarade ja, vi får väl stå ut. Istället för halvtråkiga torra baguetter som vi fick på nedresan, fick vi varm mat, med sallad och efterrätt. Till det var det vin samt till kaffet fick jag en liten whisky. Värst var väl den vita linneduken de lade på det lilla nedfällbara bordet. Klonen var alldeles till sig i upphetsning där vi satt som små kungar på tredje raden med extra breda säten. En värdig avslutning på en underbart trevlig resa till Prag.

gudarnas betraktelser, livet, resa

De gör nåt

Lämna en kommentar

Hela tiden hör vi någon siren från mestadels polisbilar men även ambulanser. Ofta ser vi poliser som är ute och fotpatrullerar eller står uppställda med bilen i någon korsning. Vid en större korsning var trafikljusen avstängda, då stod två poliser och dirigerade trafiken. Det skulle vi aldrig få uppleva i Stockholm. Inte heller får vi uppleva att polisen skriver ut böter till en bil som står parkerad på trottoaren på en lugn gata utan att vara ivägen varken för bilar eller gående. Här gör polisen det, skulle aldrig ske hemmavid.

Funderade på om kriminaliteten är större i Prag än i Stockholm, då det är poliser överallt. Men vi kom fram till att här arbetar polisen, de gör sitt jobb. Som vi hela tiden uttryckte det “de gör nåt“. Till skillnad från svensk polis som gärna gömmer sig på polisstationen istället för att slippa jobba, istället för att vara ute i verkligheten bland medborgarna där det händer.

familjen, gudarnas betraktelser, känslan, resa, spårvagnar

Alltid något

Lämna en kommentar

Vi brukar säga att det är alltid någon som vi glömmer när vi reser. Vi har det på känn redan i trappan men kommer inte på det. Det dröjde ända till Arlanda innan jag kom på var det var. Mobilen ligger kvar på köksbordet! Hade laddat över musik att ha att lyssna på när jag väntar på att Klonen ska vakna. Men det som kan bli mest kritiskt är om vi tappar bort varandra i Prag och inte kan nå varandra. Så vi drog upp några riktlinjer. Tappar vi bort varandra i ett hus, så möts vi vid samma entré vi gick in genom. Om någon åker iväg med en spårvagn och den andre blir kvar, så hoppar den som åker iväg av vid nästa hållplats och väntar in den som blev kvar. Om inget av detta fungerar, möts vi vid hotellet. Nu återstår att se hur stor absintens jag får av att vara utan telefon i tre dagar.