Nu går det det undan minsann. Det var inte bara kortbyxor som var det rätta klädesplagget idag. Dagens sommarvärme framkallade även många bara armar. Kanske lite drastiskt, men cykelpolopremiär blev det iallfall. Provade en ny spelplan i Gamla stan, vilken var perfekt att spela på. Inga kryphål för bollen att smita under. Om det inte vore för att den var den enda lekparken i Gamla stan. Men barnen blev säkert glada att få en handsopad basketplan av oss.
Kategoriarkiv: cykel
Varför våren dröjer
Vi cyklister försöker förtvivlat frammana våren genom att skrämma iväg Kung Bore med våra cyklar ute på vägarna. Idag mötte jag en del som cyklade och trevligt hälsade när jag cyklade runt via Ekerö. Och där var därute på Ekerö som jag fann anledningen till varför Fröken Tö är så blyg och försiktigt och inte vågar sig fram. Ekebyhovsbacken är fortfarande öppen och är full av både snö och slalomåkande människor! Klart att det inte blir vår då! Sluta genast upp med de där dumheterna, det blir aldrig vår så länge ni håller på och åker skidor.
Sila mygg och svälja elefanter
Det är vad du gör de andra 8759 timmarna på året som avgör vår planets hälsa, inte vad du inte gör en enda timme en lördag kväll. Mitt eget samvete är väl hyfsat rent under denna så kallade Earth Hour. Jag har ingen bil för jag cyklar istället, flyger aldrig flygplan utan jag åker tåg, har ingen diskmaskin för jag diskar hellre för hand. Och så vidare. (Usch vad präktig jag lät).
Den här timmer ger helt fel signaler. Folk tror att om de bara släcker lamporna under en enda timme, så kan de sedan resten av året fortsätta slösa med energi, kasta skräp i skogen, köra sina mördarbilar i tid och otid överallt över alla. De köper sig ett rent samvete väldigt billigt. Det enda de säljer är sin själ till reklamdjävulen som lyckats lura i alla denna PK-timme. Vill ni göra riktig nytta för vår planet, sluta köra bil, sluta flyga, sluta använda elektriska manicker och istället börja göra saker för hand. Då kan vi snacka om Earth Hours i pluralis! Om och om igen, året runt hela vårt liv. Det kommer att ge resultat det. Inte en enda timme.
Och hur ska jag kunna se på VM i bancykel på Eurosport om jag stänger av teven? Bara en sådan sak.
Frihet i en liten ask
Äntligen fri från slaveriets bojor. Igår sprängde jag beroendet och inställsamheten från husbonden och lever nu som en fri man på stadens gator. SL-kortet gick ut och idag har jag äntligen börjat cykelpendla på allvar igen. Friskt och skönt med underbara fem minus.
Grädda medans järnet är varmt
Om nu Jungfru Marie Bebådelsedag har förvanskats till vårfrudagen och sedan våffeldagen, betyder det det är vår idag. Jaja, titta inte på termometern nu. Alltså en sådan dag när SL-kortet tar slut och pendelcyklingen hägrar. En sån dag tar vi och blandar ett halvt paket frasiga våfflor, hårt vispad grädde, hallonsylt med hallon, trevlig dryck, trevligt sällskap och vad får vi då? En vårvåffelfest! Svårare än så är det inte och det som gjorde det hela var den fransk cidern med vidhängande verbal rolig kvinna.
Långtbortistan
Förvisso cyklade vi långt från stan. Ända ned till färjan över till Mörkö och sen till fiket vid Saltå kvarn. I varje uppförsbacke skrek mina ben och i varje nedförsbacke pep de lite lätt av att inte få frihjula. Totalt blev det 10 mil idag, och vi var långt hemifrån. Så långt att det saknades täckning för mobilen, vilken inte återkom förrän jag var hemma i Stockholms kommun igen. Södertälje måste vara världens ände.
Magiskt ljus
I min stadsdel finns det ett enda trafikljus och det är för ett övergångsställe. Det är magiskt på något sätt, på något egendomligt vis slår det alltid om till rött när jag rullar ned från utfarten ut på gatan. Överdrev lite, men det tillhör undantagen att det är grönt när jag närmar mig. Är det någon som står och lurpassar vid tryck-för-grönt-knappen, eller sitter det sensorer vid min port när jag går ut med cykeln? Klart magiskt är det, att jag påverkar ett trafikljus 50 meter bort med bara min existens. Helt magiskt.
Vad jag gör på gymmet
Nu ska jag avslöja en sak. Jag går inte på gymmet och tränar för att bli starkare, eller för att bli snyggare, eller uthålligare eller ens större. Jag går till gymmet för att duscha! Japp, så är det. När jag ändå är där, passar jag på att lyfta lite skrot mest för syns skull. Så det känns att de där 500 kronorna per månad gör nån nytta.
Men vad i all fridens dar gör han på det viset, undrar ni. Jo så här är det. Det är alltid någon av mina sju cyklar som står i badkaret nytvättad efter den senaste cykelturen. Och de behöver stå där någon dag för att rinna av sig och torka. Så jag kan helt enkelt inte duscha hemma för att badkaret är ockuperat. Kanske lite onödigt dyrt kan tänkas, 500 kronor per månad för att duscha, men vad gör man när cyklarna dräller omkring överallt i lägenhetens alla rum?
Kilt och kult
Fick mina kortbyxor idag som jag beställde från Irland. Ja, tydligen har dom annat än kilt där. För säkerhetsskull tog jag två par. Så nu är de vår. Det har jag bestämt. Basta!
Den som väntar på något gott
… väntar alltid för länge! Suget efter cykelpolo har tilltagit, och jag har hittat en ny basketplan med sarger i Gamla stan som jag vill testa. I lördags låg där en liten oansenlig snöhög kvar, och vi väntade med spänning att den skulle smälta bort vilken dag som helst. Men vi kan glömma att cykelpolosäsongen börjar nu till helgen som planerat. Inatt och idag har det kommit nästan 10 centimeter snö. Nu har nog den där snöhögen växt rejält i storlek.