Till slut kom kallelsen till operationen jag väntat på i snart ett år. Det började redan i januari då jag besökte min vårdcentral. Sen var det remisser, väntan, röntgen och ännu mer väntan med tio månaders kötid för att få komma till specialistläkaren. Det tog inte tio månader, det tog ”bara” 4 månader. Sjukvårdsgarantin säger 30 dagar, jo tjena tjena vad fin sjukvård vi har. Sen ville dom sätta kniven i mig mitt i sommaren. ”Aldrig i livet att jag förstör en sommar till” sa jag, och så ville dom kasta ut mig från kön. Måste varaa härligt att få jobba inom sjukvården och känna makt över andra människors liv?
Det känns att det är dags, det värker i tån bara jag sitter. När jag går ska vi inte tala om vad ont det gör. Går snett så knät börjar ta stryk. Det är skönt att det äntligen blir av. Till helgen ska jag fylla frysen och skafferiet, för jag räknar med att inte komma utanför dörren på minst en vecka. Foten kommer att vara i paket i några veckor och lagomt till jul kommer jag att kunna gå. Undrar när cykelabstinensen sätter in? Jag gissar att den kommer efter fem dagar. Senast, troligen tidigare.
