Så var det dags för Klonens fixiepremiär. Vi började med en alley cat, och redan där fick jag vända hans bakhjul, han ville köra med frihjul och inte fixed. Men det hjälpte inte, två veckors ätande och spårvagnsmekande hade satt sina spår på konditionen. På båda oss. Vi bröt halvvägs och tog en shoppingrunda istället och stack direkt till cykelpoloplanen. Han var lite blygsam i början, men när han väl började spela hade han full bollkontroll hela tiden han spelade. Han tyckte det var så roligt, att han ville spela cykelpolo nästa söndag också, och därmed åka hem till modern en dag senare.
Kategoriarkiv: cykel
Moraliskt dilemma
Klonen konfirmeras imorgon och då blir det konfirmationspartaj. Han önskar sig inga smycket eller dylikt, utan pengar till en moppe. Detta ställer till lite bryderi för mig. Ett moraliskt dilemma.
För det första är jag emot konfirmation över huvudtaget, det vet han om. Han är inte troende så jag tycker det är hyckleri att stå i kyrkan och lova sin trohet till gud. Men han vill konfirmera sig, och då ska han göra det tycker jag. Mina åsikter ska inte hindra honom att fatta sina egna beslut. Konfirmationslägret hade de på Gotland där de cyklade en hel vecka. Han hade roligt, och det är viktigare än min åsikt om kristendomen.
För det andra tycker jag inte man ska få presenter för att man konformerar sig. Det vet han också om. Många konfirmerar sig bara för att få presenter. Även det ett hyckleri tycker jag.
För det tredje är jag emot moped över huvudtaget, det vet han också om. Det är inte bara inköpet som kostar pengar, utan även drift och underhåll. Det vet han också om. Några inkomster har han inte för att bekosta sådant. Sen blir han förslappad och kommer inte orka cykla någonting om han jäser omkring i Västervik på en moppe. Jag vill att han ska cykla och hålla sig frisk och sund.
Ett svårt dilemma detta, hur ska jag göra? ”Kollektivet” på Happymtb har kommit fram till att han får pengar till körkortet när han blir 18. Börjar jag spara nu, så blir det en rejäl summa om tre år. För körkort tycker jag absolut att han ska, även om han inte har en bil. Det är en merit att ha körkort när han söker jobb.
Detta vet han också om, så frågan är vad hans morsa tycker? Det skiter jag i, jag vet bara att hon kommer ha åsikter. Men hon har inget att komma med om hon anser jag är snål. För det handlar inte om pengar. För mig. Så jag är helt trygg i mitt val: ingen moped utan bidrag till körkort om tre år.
Fem tum rakt upp i rôva
Upptäckte att baksvingen på Salsan började glappa. Frågan var då om det var lönt att renovera lagren för nån tusenlapp, eller köpa ny cykel. Salsan är begåvad med 4 tums slag och är mer anpassad för crosscountry, men min cykling har gått mer åt all mountain (hela berget) och då känns inte Salsans fyra tum inte optimalt. Har kollat runt lite och tyckte Commencal Meta 5.5.2 med fem och en halv tums slag var fin. Den var ju svart! Men velade runt lite, kollade på Sunn Evo ett tag, men den var så dåligt specad för samma peng som Metan. Giant Trance X dök upp som en kandidat. Men varför nöja sig med 120 mm slag när man kan få 140?
Sagt och gjort, igår trampade jag hem en Meta med fem och en halv tums slag rakt upp i röva! Idag var det dags för första turen i skogen. Vilken skrattfest! Men det blev det lite tråkigt att cykla på den. Det var ju bara å trampa å trampa! Rötterna och stenarna var som bortblåsta. Bara flöt fram på ett stort hav av konstiga saker som stack upp och försökte vara ivägen. Men de lyckades inte. Dämparna jobbade på riktigt bra! Vilken härlig känsla att bara flyta fram! På hemvägen på grus och asfalt testade jag att låsa framdämparen och sätta bakdämparen på Propedal. Oj, vad det gick fint att trampa utan gung!
Nu står cykeln på balkongen å luktar bajs! En bit bajs av okänt ursprung hade fastat i länkaget. Uärgh! Min nya fina cykel är redan besudlad.
Bilden tagen i sunksoffan som står ovanför koloniträdgårdarna vid Hammarbybacken.
Känsligt läge
Det kändes direkt, att något fattades. Väskan kändes lite för lätt och det tog mig fem kilometer innan jag kom på vad det var. Kroppen är en känslig manick, den känner skillnad på 580 gram mer eller mindre i en väska på ryggen. Det är vad cykellåset väger som ligger kvar hemma i hallen.
Offerkoftan på
Åh det är så synd om många Stockholmare pga busstrejken. Nu måste de ta bilen, annars kommer de ju inte till sina jobb. Men herregud va trist! Mest synd måste det vara om Andréa då Aftonhoran blåser upp hennes hemska historia. Hur ska hon hinna transportera sig 10 km på en timme när det inte går några bussar till Hökarängen (tunnelbanan är avstängd pga arbete, så ersättningsbussar går istället… normalt sett…). Taxi är för dyrt tycker Andréa och det har hon rätt i. Men lilla slappa fröken, det är bara 10 kilometer till Hökarängen! I lugn och maklig takt hinner du cykla de där 10 kilometerarna och lite motion behöver du säkert. Jag cyklar mina 9 kilometer till jobbet i lugn takt på 22 minuter. Så vad gnäller du för? Skyll dig själv om du inte får jobbet, vem vill anställa en slö idiot utan egen iniativförmåga?
Storstadens sällsamheter
Idag var jag med om nåt högst ovanligt. Det var en kvinna som stannade till och vred på huvudet åt båda hållen innan hon klev ut i cykelbanan. Var på väg och stanna för att krama henne. Ja ni vet, man ska kramas i trafiken!
Musik för kameleonter
När en kameleont sväljer en humla, bekänner den färg. Vissa kameleonter behöver svälja många humlor för att bekänna färg. För eller senare gör de alla det, visar sitt rätta jag, visar sitt låga EQ. Där de i sin totala brist på empati och i sin egen förträfflighet inte visar någon hänsyn till andra, inte bryr sig om hur andra har det eller vägrar ta till sig andras synpunkter.
Värsta kameleonterna är de som i sin trångsynthet inte drar sig för att öppet håna och förlöjliga de som har andra åsikter eller vågar opponera sig. På grenen under sitter svansen av ryggradslösa larver som inte vågar säga vad de tycker, som inte vågar säga emot, utan bara (tyst) håller med och tycker kameleonten är en cool typ. Lika barn leka bäst heter det ju.
Som tur är står det mig fritt att välja vänner och bekantskapskrets. Välja sådana som man kan lita på, sådana som finns där man behöver dom. Riktiga vänner helt enkelt.
Titeln lånad av Gary Numan (Music for Chameleons)
Garvande pulsåder
Det lät som en ettrig geting hela Götgatan fram där jag hade vinden i ryggen. Vid Folkungagatans rödljus gled en Vespa upp bredvid och jag frågade garvande: ”Ligger du på rulle?” Han flinade tillbaka med ”ja, det är ju mindre luftmotstånd, men det gick ju bara i 30” och knackade lite lätt på sin hastighetsmätare. Vi skrattade båda två och jag replikerade ”jag får väl ta i lite så du blir avhängd”. När det slog om till grönt svängde han vänster istället.
Befriande känsla
Den första halvtimman var jobbig. Det var tungt, det var segt och det värkte i ländryggen. Ett ”gott” tecken på att jag behöver cykla på singlespeeden oftare. Efter den där första halvtimman så släppte det. Ryggen slutade värka, benen pinnade på och jag fick bra flyt på alla stigarna de resterande timmarna.
Äntligen var den där jobbiga känslan borta, och den där spärren som får mig att fega hela tiden har släppt. Rädslan för att cykla själv i skogen, rädslan för att vurpa och rädslan för att luxera – som borta! Visst vurpar jag ibland, men det händer ju inget farligt. De sista timmarna i skogen var som en befrielse, jag log och njöt för fullt. Precis så härligt avslappnat som cykling en sommardag ska vara.
Ny inriktning
Sakta sakta ökar mina cykelmekningskunskaper. Förra gången vågade jag mig på att ta isär vevlagret på fixien, det med franska gängor. Rengjorde, fettade in och justerade in lagren så det slutade glappa. Det gick bra, inga ivägsmittande lagerkulor eller liknande hemska missöde.
Nu var det dags för nästa steg i min självutbildning. Det gick lite vilt till för min del på cykelpolon i söndags, så bakhjulet fick sig en liten smäll och blev lite vint. Varför då inte passa på att lära sig rikta själv tänkte jag, när jag kom hem? Läste på teorin i några böcker och började lugnt och metodiskt skruva på ekernipplarna. Och ta mig tusan om jag inte fick hjulet rakt igen! Nästan så jag inte såg var det var skevt förut, om det inte vore för de två tejpbitarna. Snart ger jag mig väl på och byter olja i dämparna också.