Idag skulle vi köpa födelsedagspresenter till Klonen. Ny hjälm och nya skor för cykling stod på önskelistan. Då han inte vill ha spd-pedaler utan plattisar, dög ett par skäjtskor alldeles utmärkt. Rea var det på dom också så min plånbok blev glad. Mindre glad var den när hjälmen skulle betalas. Huvudsaken är att hjälmen i första hand är säker, men minst lika viktigt är att den är snygg också. Jag hittade en mattsvart med skärm som jag tyckte var skitsnygg. Men han valde en olivgrön Giro Xen istället. Vilket självklart var butikens dyraste. Men vad gör jag inte för att få Klonen att cukla?
Kategoriarkiv: cykel
Säkraste vårtecknet av dem alla
Det absolut säkraste vårtecknet i Stockholm de senaste 17 åren, är när spårvagnarna på Djurgårdlinjen börjar rulla igen efter sitt vinteruppehåll. Fast nu när jag tittar ut så ser det mindre vårigt ut än det var igår. Nu är det tillochmed snö eller frost på vägarna. Undrar om jag vågar cykla till gymmet idag? Nå, för att ta tillvara vårkänslan ordentligt, ska det såklart åkas spårvagn! Men vi flyr stan och gör premiärturen på museispårvägen i Malmköping istället. Och passar på att fira påsk och fixa lite med nätverket. Sånt är viktiga saker i livet.
Jämn fördelning
Vi går mot ljusare tider! Det är ljust när jag cyklar till jobbet och det är ljust när jag cyklar därifrån. Det är nästan ljust när jag sen lämnar gymmet. Om inte många dagar behöver jag inget cykelljus alls. Imorse slog mig dock tanken när termometern visade på minus 2, att det vore nog bra med ett par dubbdäck. Men gatorna var torra inte bara från väta och is, utan även från damm. Det var rena sommarföret! Våren har dock tagit en liten paus, den gick nog ut för hårt och gick in i väggen. Men snart är den på väg igen, kortbyxorna är ju framlagda och väntar.
Utmana ödet
Ett bra sätt att be om regn, är väl att göra som indianerna, dansa en regndans. Vill man att det ska bli vinter och börja snöa, ska man ta av dubbdäcken. Fröken Elin var hos mig i fredags för lite mekhjälp, då passade vi på att svida om hennes pendlarhoj till sommarsulor. Och det hjälpte! Det har snöat i flera dagar nu, men bara så det blivit vitt på gräsmattorna. Men inatt har det snöat så mycket att även cykelbanorna har blivit snöbeklädda. Det fungerar alltid, det där knepet med att ta av dubbdäcken.
* Nej, ni kan vara lugna, det här är en annan Elin
Äntligen, vintern är här
Den kom sent, men nu är vintern äntligen här! Precis vad jag anpassat cykeln för i däckväg. Jag har tre par dubbdäck, men bara för 26-tums hjul, och alla är i källaren. Ska bli en intressant känsla att cykla till jobbet imorgon på 28 mm breda blanka däck utan mönster på en cykel utan bromsar.
Det kom ett paket
Tomten kommer sent! Fick pengarna runt julen och bestämde mig i januari men först i februari beställde jag den. Så idag när jag kom till jobbet på morgonen stod det en kartong på skrivbordet. Det var min nya väska från Bagaboo i Budapest. Självklart i den korrekta färgen svart, med den smarta färgen vit på insidan. För att spegla mitt stora intresse, som är större än cykling, så designade jag den med en spårvagn lånad från Vägverkets skylt.
Den var verkligen välkommen! Märkte imorse när jag cyklade att nuvarande väskan från Timbuk2 är proppfull med det som jag behöver. Som träningskläder, matlåda, pump, slang, lås, vattenflaska, tvål osv. Den nya från Bagaboo är mycket rymlig och risken är väl att jag nu när det finns mer utrymme, fyller också den här till bristningsgränsen
Andra vårtecknet
Ett tydligt vårtecken är när gatukontoret börjar spärra av och gräva upp cykelbanorna. Ett lika bra tecken på att vintern är på gång, är när groparna fylls igen och täcks med gôrbillig dretasfalt och avspärrningarna tas bort i november-december.
Första vårtecknet
Förra veckan började det bli varmare, solen sken och fåglarna kvittrade. Det verkade som våren började göra sitt intåg en månad för tidigt. Samtidigt i torsdags gick mitt SL-kort ut och vad är då mer lämpligt än att börja cykelpendla igen? Två kandidater gjorde anspråk på att vilja föra mig till jobbet på premiärturen, så jag gick över båda två, pumpade däck, kollade lampor, smekte sadlarna osv. På kvällen hade jag bestämt mig, men Johan lurade mig att sätta på Race Blade på Crescenten, så det blev den.
Imorse när jag vaknade och tittade ut, kände jag mig riktigt lurad. Det var alldeles vitt på marken och temperaturen var bara en plusgrad. Och jag som hade förberett mig mentalt på att cykla i varm vårsol. Var tog våren vägen? Försvann den samtidigt som lönen tog slut i fredags på Pelikan? Jag börjar ana ett samband.
Det vete katten det
Det kanske var för att bakdämparens bussningar glappade, som gjorde Caballeron lite oredlig. På tio minuter var dock bussningarna bytta av Phil aka Dr Spoke. Sedan gick jag omkring med dämparen i benfickan hela dagen när vi var både på Sjöhistoriska museet och på Tekniska museet. Där låg den i tryggt förvar hela dagen. Tills jag kom hem och upptäckte att den inte var med hem. Ett snabbt samtal till konditori Vetekatten och jodå, den låg kvar i den blåa soffan. Precis där jag hade lagt den ifrån mig när vi fikade.
Det börjar nu komma sakta, att jag lägger ifrån mig saker och glömmer bort dom. Denna gång kostade det bara tiden för den extra resan fram och tillbaka till stan. Nästa gång kostar det säkert pengar för en ny bortglömd pryl.
Min svaga manlighet
Karaktärslös och svag, det är vad jag är. Kan absolut inte motstå kvinnlig frestelse.
Dagen började med nästan 3 mil stigcykling med J som ciceron. Och då brukar det alltid bli massa nya roliga stigar som jag aldrig varit på. Väl hemma efteråt var jag trött i benen och det kändes inte som jag skulle orka med kvällens Alleycat som var döpt till Fyrklövern. Hur som helst trampade jag ändå in till Stureplan på fixen och stod där efter ett tag med ett startnummer. Tänkte att jag kör så länge benen orkar och bryter sen.
Fyrklövern gick ut på att cykla i de fyra väderstrecken i fyra olika etapper med etappmål och byte av manifest vid Stureplan. I ett rasande tempo for vi långt ut på Kungsholmen och redan där började höftböjarmusklerna protestera av allt bromsande med benen. Efter andra vändan längst söderut på Södermalm började jag tappa orken rejält. Åter vid Stureplan satte jag mig ned och käkade lite och sa att jag bröt. Men Jojo var på mig och tyckte jag skulle fortsätta, och som tidigare budcyklist, tipsade hon mig om bästa vägen till de sista adresserna.
Svag som jag är, lät jag mig övertalas av denna kvinna. För vem säger emot en världsmästarinna i budcykling? Suck, jag är hopplös… De sista två klöverbladen avverkade jag i ett väldigt lugnt temp och benen höll ända in i mål och inte kom jag sist heller! Efterfesten skulle avhållas i vanlig ordning på M-Bargo längst västerut på Södermalm, så det var bara att pinna dit. En öl, lite snack sen trampade jag hem de tio kilometrarna. Fort gick det inte, men hem kom jag.
Jag är svag. Jag faller till föga för kvinnornas minsta lilla vink. Är jag desperat eller bara manligt mänsklig? Inte konstigt att det känns i höftböjarmuskeln, det blev totalt cirka 50 kilometer på fixen, plus de tre milen i skogen.
* fixed, fixed gear: enväxlad cykel utan frihjul, måste trampa trampa hela tiden, och bromsa genom att hålla emot
* alleycat: informell tävling för budcyklister och fakenger inne i stan