Kategoriarkiv: gudarnas betraktelser

cykel, gudarnas betraktelser, känslan, livet

Mod

Lämna en kommentar

Mod är att lita på någon annan. Allt helt och hållet lägga sitt liv i händerna på någon annan. Idag anförtrodde jag mitt liv till Fredrich på Cykelcity. Iallafall mitt cykelliv. Vi skulle göra en bikefitt på min nya Columbus Capo i kolfiber.

Han ändrade på allt! Till och med klossarna under skorna flyttade han maximalt bak. Bromshandtagen flyttade han en aning upp. Att han flyttade sadeln bakåt en centimeter var inte överraskande, det var väntat. Jag vet att jag sitter långt fram. Kanske för långt fram. Egentligen ville han flytta den bakåt två centimeter, men vill inte chocka min kropp för mycket på en gång. Däremot förvånade det mig att han sänkte sadeln en hel centimeter. Efter noggrant mätande av vinkeln i knät att den var cirka 30 grader, var han nöjd med allt. Jag har med andra ord cyklat i fyra år på den här cykeln med för hög sadel. Se där!

Det hela tog en timme med cykeln på en trainer i en varm lokal utan AC. Det var som ett mindre träningspass kändes det som när svetten rann ned för pannan.

På hemvägen kändes det inte alls obekvämt. Bara ovant att sitta lite längre bak, men även så lågt. Jag kommer absolut inte röra en inställning i första taget. Jag litar på Fredrich till 100%. Jag är världens modigaste idag.

gudarnas betraktelser, hälsa

Tio

Lämna en kommentar

Somnade framför datorn halv nio igår och tre minuter senare hade jag somnat i sängen. Uppenbarligen var jag trött och behövde sova eftersom det blev tio timmars sömn inatt. Till och med Gunilla märkte min trötthet, hon ansåg att jag inte alls var lika snabb i tanken och rapp i käften som vanligt. Vad menar hon?! Att jag blir normal när jag är trött?

gudarnas betraktelser, känslan, kärlek, livet

Osunt leverne

2 kommentarer

Gunilla föreslog att vi skulle gå på en guidad tur av Operahuset. Jag gillar att gå på visningar av gamla hus av diverse slag, så jag tvekade inte en sekund. Och det är kul när någon annan tar initiativ, för jag är lite dålig på att få iväg mig själv på sånt här. Det var ett underbart vackert hus och det som slog mig mest att scenen var så djup. Samt att den hade en lutning på 4%, vilket var för att öka synbarheten för publiken. Intressant tanke.

Det var när vi gick omkring där, och guiden livfullt berättade om dansare, sångare och sextimmars föreställningar av Nibelungens ring, som en känsla och en tanke började gro i mig. När vi klev ut från Operan hade idén slagit sig rot ordentligt inne i mig. Jag vill gå på en operaföreställning! Något större fan av opera har jag aldrig varit, nästan tvärtom. Så det ska helst vara något som jag så att säga redan hört förut. Iochförsig skulle det vara intressant att gå på just Nibelungens ring, men sex timmars opera kanske är att fresta för mycket på nybörjarturen. Nej, någon lättare opera, som Nötknäpparen eller Figaros bröllop.

Det här kan inte vara nyttigt. Får jag vuxenpoäng för det här?

gudarnas betraktelser, kärlek

Jakten på en försvunna pizzerian

Lämna en kommentar

Det var svårare än vad jag trodde att hitta en pizzeria som är öppen efter 21 en lördagskväll. För nog borde det vara just lördagskvällar som kundtillströmningen är som störst till en pizzeria? Tycker iallfall jag. Pizzerian i mitt hus var stängd, vi fortsatte bort mot Dalens sjukhus; stängt. Likaså vid korsningen Sockenvägen och Gamla Tyresövägen. Vid Skogskyrkogården var pizzerian borta, vid Sofiaplan obefintlig. Äntligen! Vid Finn Malmgrens plan var Hammarby Pizzeria öppen och det var en ljus och fräsch pizzeria. Inte sådär mörk, murrig och lite sliten som de flesta är. Hade vi åkt runt åt andra hållet, hade vi hittat denna med en gång. Noterar i bakhuvudet dess öppettider. Dock var det nog sömnpiller i min pizza, för jag blev så trött att gästen fick åka hem med oförrättat ärende. Hon får hålla på sig lite.

cykel, fôlk, gudarnas betraktelser

Sagan om cykelköpet på postorder

4 kommentarer

Detta är sagan om mina försök att köpa en cykel via postorder från Sveriges framsida Göteborg. Allt är sant och har hänt på riktigt. Inga djur eller barn har kommit till skada under denna händelse.

1. försöker lägga order på cykeln på Cykelcitys hemsida med leverans från Göteborg, med betalkortet så det levereras till jobbet med DHL
2. efter fjärde försöket ger jag upp, kortet ej giltigt, saknar täckning (cykeln kostar 21.000 och jag har minst 50.000 på kontot)
3. väljer postförskott med leveransadress till min bostad
4. ska få sms-avisering, men det får jag inte
5. ett helt dygn ligger paketet i Globen innan jag förstår att jag får hämta det själv, de levererar alltså till fel ”postkontor”
6. närmaste buss är en kilometer från posten i Globen, bilsamhället gör sig påmind
7. krånglar iväg med tunnelbanan till posten vid Globen
8. försöker betala postförskottet med mitt kort
9. posten vägrar ta emot kortet, får bara betala max 10.000!!!!!
10. går till Nordeakontoret och vill ta ut 21.000 kontant för cykeln
11. Nordea vägrar ge mig mer än 15.000 i kontant
12. resten får jag ta ut på närmaste Bankomat som tack och lov fungerar!!! kors i taket
13. tillbaka till posten (nu har det gått två timmar)
14. får mitt paket och kånkar till tunnelbanan
15. utan mackelmang byter jag tåg i Skanstull
16. på väg hem från tunnelbanan i Kärrtorp passerar jag min post där mitt paket borde hamnat, 50 meter från min bostad… tack Posten för er fina logistik
17. packar upp den nya fina cykeln
18. blir INTE glad!
19. trots att jag sa till att INTE kapa gaffelröret för kort, kapade de på Cykelcity i Göteborg det minst fyra centimeter för kort
20. styret sitter för jävla lågt, går inte att höja
21. cyklar till Cykelcity på söder för assistans
22. upptäcker att styret är inihelvete för smalt
23. bakväxeln är fan INTE justerad som utlovat, knakar, hoppar och kuggar över hela tiden (ingen big deal för mig, men ändå)
24. lunch på Cykelcity söder, jag gör likadant – god thai
25. mäter styret, det är bara 38 cm!!! jag ska ha 42! 38 cm är fanimej ett barnstyre! inte ens Johanna har 38!
26. möter upp Gunilla på ett fik på söder, jag är nog inte på mitt bästa humör
27. försöker i en timme komma fram till Cykelcity Göteborg och till slut… är min kontaktperson M inte anträffbar
28. ber M ringa upp
29. M i Göteborg ringer upp, han pratar med chefen på Cykelcity söder och tre minuter senare lovas jag att Göteborg skickar ny gaffel och styre så de på söder byter på måndag
30. jag lämnar min nya cykel på Cykelcity söder – hej då, ha en trevlig helg utan mig
31. planerar att gå barfota hem, då jag inte hade med extraskor
32. snälla Otto på Cykelcity lånar ut sina löpardojjor till mig
33. kvar hemma står en tom cykelkartong, men ingen ny cykel att premiärcykla på…

Förklaring: cykeln jag skulle ha var slut på Cykelcity på Söder, därav köp från Göteborg.
Kontentan: köp lokalt
Kom-ihåg: köp med en påse från muffinsfabriken till de schyssta killarna på Cykelcity!

gudarnas betraktelser, träning

Pladder i Brunstviken

Lämna en kommentar

Har paddlat kajak för första gången. Det var både lätt och svårt. Trodde jag skulle vurpa med en gång, men de verkade ganska stabila trots allt. Att paddla sig framåt var inget svårt, svärare var att få in lite fart och att hushålla med resurserna.

Det var Hans på singelforumet på Funbeat som kallade till träff och klart jag kommer när det vankas singeltjejer. Från Brunnsvikens kanotklubb paddlade vi ut genom Ålkistan och upp genom Edsviken till Kaninholmen. Där käkade vi lite medhavd matsäck och jag dopade mig med vin.

Trodde jag skulle få världens träningsvärk i axlar, skuldra rygg och armar. Men inte då. Hade exakt samma träningsvärk som innan, den jag fick i underarmarna efter gårdagens styrketräning. För det var begåvat att träna styrka dagen innan tyckte jag.

Hur blev det med pladdret då? Inte mycket, det var inte gemensam paddling som gällde, som jag trodde. Syftet med att träffas massa singlar var väl ändå att umgås. Inte sitta i varsin kajak utspridda utöver de sju haven. Kändes det som. Vi satt alla i varsin kajak och hade fullt sjå att komma framåt. Det här tänker jag göra om, men vill lära mig lite mer teknik, veta hur jag paddlar rätt på bästa sätt. Och jag kan nog glömma att försöka ligga på rulle eller bilda belgisk kedja med kajak. Gick sådär med ickecyklister i kajakerna.

fôlk, gudarnas betraktelser, känslan

Storm i ett vattenglas

Lämna en kommentar

Juli brukar normalt sett vara en lugn månad på jobbet. Det kanske kommer in två till tre ärenden på en hel vecka. Det är med andra ord en lugn period. När jag gick på semester vid midsommar, hade vår grupp ungefär 30 ärenden som skvalpande omkring i ärendehanteringssystemet. Det brukar vi ha när det är lugnt. Kommer vi upp i 40 ärenden är det fullt upp och stressigt som fan. När Lilian och jag kom tillbaka från semestern idag fanns det 70 ärenden! Så många ärenden har vi aldrig någonsin förut haft, inte ens när det var som överjävligast i våras, när vi knappt han fika.

När vi sedan går igenom de ärenden som är assignade på kollegan som jobbat de här veckorna, är det i princip ingenting noterat. Har han gjort något, och vad har han gjort? Hur ska vi veta vad som gjorts eller om han gjort nåt alls? För det är frågan som uppstår, vad har han gjort under de tre veckorna Lilian och jag varit lediga? Ingenting om vi läser loggarna. Vi får börja på noll med alla 70 ärenden, och fråga användarna vad som gjorts. Hur jävla oprofessionellt som helst.

Juli är allt annat än lugn nu, mer hektisk än i våras när Banverket och Vägverket gick ihop till Trafikverket. Men jag sitter på ett kontorsrum med både AC och luftfuktare. Mycket trevligare klimat än vardagsrummet hemma med nästan 30 grader och torr luft.