Ibland behövs det inte alls mycket här i livet. Cyklade ned till Dr Spoke med min Salsa Caballero för det behövs bytas vevlager. De 12 minutrarna eller 3 kilometrarna var en härlig känsla. Helt underbar känsla som jag längtat efter. Wow, jag cyklade nästan i en hel kvart!
Det är egentligt rätt tragiskt i all glädje, att det i min nuvarande livssituation inte alls behövs så mycket för att jag ska bli överlycklig.
Beställde en snugg cykeltröja från Vintage Velos. De skickade den till mig den 28 augusti, men efter lite mer än en vecka började jag sakna den och undrade när den skulle komma. Idag kom avin till kontoret med två postitlappar på, som sade att avin gått som en jojo mellan postkontoret och vårat kontor i två veckor!
Det visades sig att avin legat kvar i Den Gula Postväskan i 16 dagar. Men då väskan inte var plomberad, så kollade inte vår vaktmästare i den, det gör han bara om den är plomberad. Och plomberar Den Gula Väskan gör bara Posten om det är värdeförsändelser i den.
Så min tröja kom till Posten redan den 5 september, efter bara åtta dagar, men har sedan legat där i 16 dagar och väntat. Iochförsig gör det ju inget, jag har inte varit cykelbar under tiden. Men jag var på vippen att reklamera försändelsen till Vintage Velos. Vår vaktmästare har nu lärt sig att titta djupt i Den Gula Väskan varje dag efter små avier.
Tröjan? Jo den satt som en smäck och är i det helrätta materialet merinoull som inte sticks. Den kommer att sitta som en smäck till SSSM07. Så det blir som vi säger i Lattefarsornas Cykel Förening: ullimull!
Såg precis IKEA:s reklam på tävä, hur en kvinna är omgiven av yra höns på kontoret, på tåget hem och till och med i sitt eget kök. Precis så känns det för mig också när jag är ute på stan. Det vimlar av yra höns, som springer kors och tvärs hursomhelst utan kontroll. I övriga fall går jag rakt fram, den ende som verka göra så, går rakt fram dit jag ska, inte springa slalom hit och dit. Men nu med en vek axel vågar jag inte, är rädd att minsta knuff på fel ställe ska ställa till det. Så jag undviker hönsgården, flåt, menar City. Orkar bara inte med alla hönshjärnor som egotrippat springer kors och tvärs utan hänsyn till andra.
Inte förrän jag satt på t-banan till jobbet imorse, kom jag på att jag hade glömt ta mina citodon igår kväll. Har de senaste veckorna tagit dom i förebyggande syfte vid sänggående för att inte vakna mitt i natten med värk.
Sådan glömska är bara positiv, för inte behövde jag de där värktabletterna. Det går åt rätt håll, även om det går långsamt.
Satte mig med kaffe på träkajen vid Munkbroleden nedanför Slussen och sakta gled jag ned. Som huvudkudde fick jag kajens kant av granit och det var bekvämare än vad man kan tro, för jag slumrade till några minuter med tidningen över ögonen. Det var nära jag kom försent till sjukgymnasten, så skönt var det att ligga där i den värmande solen. Än är det sommar, även om jag tyvärr gått över till långbyxor.
Som jag tidigare nämnt skulle jag figurera i en tidning med anledning av en hemsida jag gjort. I torsdags fick jag inte bara halva sidan två i Karlstads Tidningen, jag hamnade även på första sidan högst upp. Bilden är tagen av Elin i Malmköping, och är väldigt bra. Artikeln finns att läsa här i pdf-format.
Anledningen till detta är att Karlstadsbuss idag får ett nytt busslinjenät och journalisten på tidningen hade snokat upp min hemsida om Karlstadsbussar. Själv tycker jag den är medioker, bara massa inskannade tidtabeller, kartor och andras bussbilder. Men tycker andra den är bra, så är den väl det.
Som om inte det vore nog, var jag alldeles nyss med i P4 Radio Värmland i direktsändning. Känns konstigt att få massa konstiga frågor som varför man samlar på tidtabeller och vad man gör med dom. Mitt svar var att människan var samlare innan den blev jägare och att jag har mina tidtabeller i en låda. Vad ska jag annars svara, höll på och säga att jag gör nåt riktigt kinky med dom? Nu har jag iallafall fått mina 15 minuter av kändisskap.
Ni vet hur det är, man lägger saker på ett bra ställe, så man ska hitta dom igen. Ett bra ställe där man brukar lägga alla viktiga saker som inte får försvinna. Jag har nu glömt bort var det där bra stället är någonstans!
Så är det någon som är synsk, och kan säga mig var jag lagt originaldreven från min Peugeot? Köpte nytt 50T på ECI och lade de två originaldreven på ett bra ställe. Så är det någon som kan säga mig var det där bra stället är någonstans blir jag skitglad!
Samma sak är det med skruvarna till plastskärmarna till Tampicon och skruvarna till plåtskärmarna till Peugeoten. De ligger också på något bra ställe. Kan någon teleportera fram dom skruvarna åt mig, vore jag tacksam.
Hållit på hela dagen nu å letat överallt. Börjar bli smått tokig. Men någon dag ska jag hitta det där bra stället där allt har hamnat som jag inte hittar. Någon dag ska jag hitta det!
Vad är det som får över 30 personer att gå upp före sex på en lördagsmorgon för att bege sig till Nynäshamn och sedan cykla 10 mil grusväg tillbaka till Stockholm på enväxlade cyklar?
Jag har ingen aning. Luxationen har återigen satt hinder för min personliga tillfredsställelse då jag inte kunde ställa upp på andra upplagan av Tour de Retard. Så jag och Klonen fick åka i kvastbilen och dricka öl (jag, inte han!), samt hjälpa till vid start och mål vid de olika etapperna.
Kan det vara blandningen av cyklister och cyklar som får oss att göra så här? Det var tjugoåtta cyklister, unga som gamla, män som kvinna, frihjul som fixed, 28 som 26 tums hjul. Internationellt var det, förutom från Stockholm var de från Göteborg, Danmark och Storbritannien. Jag har ingen aning varför vi gör det här.
Kanske det kan vara depåmaten som det bjöds på som lockade alla? Vad sägs om två sorters skinka, salamikorv, brieost, franska, mera öl, vindruvor, tomater, juice osv. Eller kan det vara den blåsiga motvinden? Eller var det efterfesten på M-bargo med tillhörande prisutdelning?
Jag har ingen aning vad det är som får oss att göra det här. Men jag vet att alla hade skitkul, och alla vill göra det igen. Det vill jag också göra. Men nästa år så ska jag vara med och cykla. Så det så!
– Du är inte riktigt klok, du är inte som andra pappor
Det var orden Klonen yttrade när jag mötte honom vid bussen. Kanske det berodde på att jag bar omkring på en kvast. Det är inte vilken kvast som helst, utan kvasten som satt på kvastbilen på Tour de Retard förra gången, 2005. Den ska imorgon sitta på kvastbilen på andra upplagan av Tour de Retard.
Sökte stöd hos Elin, men hon höll med Klonen att jag är konstig. Är jag konstig bara för att jag gillar att göra saker jag gillar att göra?
I brist på bröd får man äta limpa, brukade alltid min pappa säga. Nu var det dags för ett sådant tillfälle: surrogatcykling. Redan när jag drog på mig skorna och drog åt kardborrbanden kom känslan smygande. När jag sen klev in i lokalen och började ställa in cykeln, pirrade det lätt. När spinningpasset började kändes det som en befrielse. Vågade dock inte hänga för mycket på högerarmen. Stod upp gjorde jag bara några gånger, utan att belasta armen alls.
Det hela gick bra. Kände mig dock stel i axeln efteråt. Inte så konstigt, när man ligger ned med utsträckta armar framåt. Det blev mycket armviftande i omklädningsrummet efteråt för att få upp rörligheten igen. Det här var bara början. Nästa vecka ska jag börja köra två till tre spinningpass, ett corepass och en benstyrketräning per vecka. Nu är jag är på gång!