Kategoriarkiv: gudarnas betraktelser

cykel, gudarnas betraktelser, hälsa, livet

Ålderdomen ringer på

2 kommentarer

Mycket av anledningen till att jag började cykla för några år sen, var just för att hålla mig frisk och leva länge utan sjukdomar. Att leva länge och klara mig själv utan att behöva vara beroende av andras hjälp. Därför känns det lite som ett nederlag att behöva be om hjälp en sån enkel sak som att diska.

Till slut fick jag en firma att skicka någon att diska åt mig. Det kom en ung tjej och ställde sig och diskade min disk. Helt plötsligt kände jag mig oerhört gammal. Är det så här det kommer att kännas om fyrtio år, när en ung, snygg men okänd tjej ringer på dörren för att göra det jag är oförmögen till?

Så gick det i min iver att hålla mig ung och frisk. Jag blev fyrtio år äldre i ett nafs så fort jag öppnade dörren och släppte in den unga tjejen. Undrar vem som ringer på nästa gång…

gudarnas betraktelser, hälsa, livet

Enehanda fattningsförmåga

1 kommentar

Verkar som jag klarar det mesta med en hand, som att borsta tänderna, tvätta mig (om man bortser från att vänsterarmen bli oren), klä på mig, göra espresso, koka gröt och äta densamma. Är även fullt kapabel att äta lagad mat på lokal. Jag till och med lyckades fylla två tvättmaskiner, torktumla kläderna efteråt och hänga upp dom på torkställningen med bara vänsterhanden.

På dagens besök hos sjukgymnasten fick jag tillsägelse att inte använda högerarmen till nånting alls överhuvudtaget på en vecka. Vilket innebär att jag bli hemma från jobbet en vecka till. Men nu får jag lite hushållspraktiska problem. Jag behöver diska. Idag! Och för det behöver jag verkligen två händer.

Ingen kompis kan hjälpa mig, och hur kul är det, att diska någon annans disk? Provade att ringa socialtjänsten, men det var så byråkratiskt. Först måste de göra hembesök, sen en utredning, sen ta ett beslut. Hembesöket kunde de göra tidigast nu på måndag. Sen ska då byråkratin ha sin gång. Jag lär väl få hjälp från dom när jag är fullt återställd i oktober.

Provade att ringa några privata hemtjänstserviceföretag, bland annat ett som finns i mina kvarter. Jag är villig att betala, bara jag får det diskat idag. Men ingen kunde komma redan idag. Trodde privata företag ville tjäna pengar. Så fel jag hade.

Imorgon bitti åker jag till min Elin. Därför kan jag inte beställa diskning imorgon. Så när jag kommer hem på söndag lär jag väl mötas av ett morrande monster i diskbaljan.

cykel, gudarnas betraktelser, hälsa

Svälja prestigen

2 kommentarer

Ett år cykelpendlade jag hela vintern, i ur och skur, i snö och slask. Det gick bättre än vad jag trodde det skulle göra. Men det slet på både kropp och cykel, så jag gör det inte nåt mer. Utan jag köper SL-kort cirka tre månader på vintern och åker tunnelbana istället. Men mellan mars och december cyklar jag alltså till och från jobbet varje dag. Med få undantag, cyklar jag även alltid och överallt om jag ska nånstans varsomhelst i Storstockholm. Oftast går det fortare än med kollektivtrafiken och det är både billigare, hälsosammare och miljövänligare.

Hos sjukgymnasten idag, frågade jag när jag får börja cykla igen. Troligen kommer det att dröja två veckor innan jag överhuvudtaget kan börja cykla igen trodde han. Men vi får se kommande vecka hur det artar sig, fortsatte han och gav mig en ny tid för återbesök om två dagar.

Med tunga steg och med svansen mellan benen gick jag därefter och köpte mig ett 30-dagars SL-kort. Vilken prestigeförlust, köpa ett SL-kort mitt i augusti!

gudarnas betraktelser, livet

Vilse i pannkakan

2 kommentarer

Efter sexton år i Stockholm tycker jag att jag hittar bra i stan. Tycker mig känna till de flesta gatorna, många av busslinjerna och alla tunnelbaneuppgångar. Men idag på väg till sjukgymnasten vid Östermalmstorg, insåg jag att jag hade fel. Satt försjunken och läste och märkte inte att jag var framme förrän tåget började åka vidare. Fick åka en station för långt och ta nästa tåg tillbaka. Kände mig som en turist, i min egen stad.

cykel, fôlk, gudarnas betraktelser, hälsa, livet

En bagatell i jämförelse

1 kommentar

Oskar ringde och frågade hur jag mådde. Jag berättade det, samt hur det gick till och att det var på stigen Traktormakt det hände.

– Ah, det var där jag bröt armen, utbrast Oskar

Stigen verkar vara otursförföljd. Men undrar vad som är värst, bryta armen eller få axeln ur led, tänkte jag tyst för mig själv?

Oskar fortsatte och berättade om andras cykelöden. Ett gäng hade varit söderut för att cykla. M hade vurpat så illa så de stelopererade dennes halskotor och H hade brutit båda armarna.

Helt plötsligt känns en axel ur led som en bagatell, som ett litet myggbett bara. Nu känns det hela lite mer uthärdligt.

gudarnas betraktelser, hälsa, livet

Vänstervriden espresso

2 kommentarer

Högerhänt är jag ända ut i fingerspetsarna. Så det är ett helt projekt att bara borsta tänderna med vänsterhanden. Då ska jag inte nämna de andra toalettbestyren som är svåra att utföra med fel hand.

– Du ska bära slynan i 2-3 dagar, tyckte jag läkaren sa inatt på akuten
– En slyna? utbrast jag, småhög på morfin
– Nej, en slynga, svarade hon på knacklig svenska

Den kallas så numera, slynga, det vi andra kallar mitella. Sån har jag nu högerarmen i, för att avlasta axeln. Det otroliga är att jag inte har det minsta värk sen axeln kom tillbaka i led inatt. Bara lite öm när jag rör axeln i vissa lägen.

Jag övar vänsterhandens finmotorik genom att bland annat skriva små lappar. Det går inte fort när jag skriver, men det är faktiskt läsligt, trots att allt blir vänstervridet. Elins enda undran var hur jag bär mig åt för att göra espresso med bara vänsterhanden. Också ett sett att se på saken, att det måste vara det det värsta som skulle kunna hända, att jag inte får mitt kaffe.

cykel, gudarnas betraktelser, hälsa, känslan

Ingen lyx

2 kommentarer

Riktig värk har jag upplevt många gånger, särskilt efter ett otal ögonoperationer. Värk som maler och gnager och där starka värktabletter hjälpt. Men jag har aldrig tidigare upplevt riktig smärta. Nu har jag det. Det är inget jag kan rekommendera.

Happyrajd inklusive bad och grillning. Bara en kilometer kvar till ölen i Sjöstaden. Då tog det tvärstopp och jag landade rakt på högeraxeln. Smärtan inföll direkt. Försökte ställa mig upp, men var tvungen att sätta mig ned. Kände att jag var på väg att svimma. De andra anslöt och synade skadan och tejpade ihop mig med armarna i kors där vänsterhanden stödde högerarmen. Sen var det bara att knalla någon kilometer på den knixiga stigen ned till Lilla Sickla. Hade jag ramlat hade jag ingen hand att ta emot mig med, men det gick bra. I väntan på taxin försökte vi med gemensamma krafter och idéer sätta eller lägga mig i olika positioner för att minska smärtan i högerarmen. Först i taxin blev det lite bättre när jag satt dubbelvikt och hade armbågarna i knät så axeln avlastades.

Väl på Södersjukhuset började de pumpa mig med morfin. Mycket morfin, smärtan ville inte ge med sig i första taget. Somnade till slut hög av morfinet men lyckades emellanåt ringa några svamlande samtal till Elin. Efter några timmar fick jag komma in till röntgen. De vred och vände på mig för att få bra bilder. Och jag kontrade med att skrika av smärta. Sen ny väntan på resultatet från röntgen. Läkaren konstaterade att axeln var ur led och skulle hämta hjälp. I väntan gjorde jag någon hastig rörelse i sängen och det högg till två gånger, så försvann all smärta som i ett trollslag. Bara minuten efter kommer två läkare in för att lägga axeln på plats. De konstaterade att den redan var på plats och de inte kunde göra något.

– Varför ska jag vänta flera timmar, när jag fixade det själv, försökte jag skämta
– Nu ska du inte vara så aggressiv, svarade läkaren bitskt tillbaka

En del saknar verkligen humor.

Sen en ny väntan på röntgen för att se att allt var på plats och inget var trasigt. Efter att axeln hade hoppat i sitt läge och all smärta hade försvunnit, var jag så pigg att jag orkade stå upp utan problem. Inget trasigt, allt såg ok ut, så jag blev hemskickad med en veckas sjukskrivning.

Åtta timmar på akuten, och inget gjorde de. Jag fixade det ju själv. Det är absolut ingen lyx med axelluxation.

gudarnas betraktelser, livet

Utveckligen går framåt

1 kommentar

Någon gång på åttiotalet spelade Twice A Man på Saluhallen i Karlstad. Deras scenshow var minimal. När första låten började, klättrade ena killen upp på en stege och satte upp en naken glödlampa i taket. När spelningen sedan var slut, klättrade han upp igen och plockade ned den. Denna enda nakna glödlampa var allt de hade som belysning på scenen. Minimalistisk och effektfullt ljusshow.

Nu ikväll, nästan exakt tjugo år senare, spelar de på Stockholm Kulturfestival. De spelar några gamla bekanta låtar, men även några obekanta. De har senaste tiden mest gjort teatermusik och liknande, men är nu på väg med ett ”songalbum” som det heter på deras hemsida. Ljusshowen ikväll var lika effektfull som förra gången, men nu med flera lysande lampor i kulörta färger. De har verkligen utvecklats på dessa tjugo år.

fôlk, gudarnas betraktelser, resa

Kunden i centrum

Lämna en kommentar

Vissa företag vet verkligen hur man sätter kunden i centrum. Inför köpet av cykelramen Surly 1×1 skickade jag några frågor till Cyclecomponents. Jag kanske ställde mina frågor på ett obegripligt sätt, för vi missförstod varandra, jag och killen på CC. Helt plötsligt ringer det i telefonen, och det är han på Cyclecomponents som hellre ville ta det på telefonen än via epost. Så vi redde ut allting. Hur många företag gör så, ringer upp sina kunder oombett för att reda ut saker? Det är seriöst!

Imorse ringde jag Dr Spoke för att höra när de öppnar. Fick beskedet att de öppnade tolv och då klockan bara var elva var det tyvärr för sent för min plan, så jag tänkte att jag tar det nån annan gång. Klockan sjutton ringer Phil på Dr Spoke. Han var på väg hem och undrade om jag var på väg, så jag inte skulle komma till en låst cykelverkstad. Det är verklig och äkta omtanke om sina kunder! Jag blev riktigt rörd av omtanken.

En del företag vet verkligen hur man gör för att sätta kunden i centrum. Gynna dom, jag gör det!