I påskas när vi var i Karlstad, tröttnade jag på att trängas med Klonen i en smal säng. Jag tog då en vanlig skumgummimadrass och la mig direkt på golvet. Vad hårt och skönt det var! Likadant gjorde jag och Elin i Malmköping, madrass direkt på hårt golv. Sov som en stock. Hård säng är nog grejen?
Min säng är gammal, välanvänd och och alldeles för mjuk, rena hängmattan. Har länge funderat på ny säng som är fastare. Men jag har inte kommit till riktigt än. Men nu när vi är två, märker jag verkligen vad dålig sängen är, så nu är läget lite mer akut. Så vi drog till IKEA, dit alla nyförälskade åker.
Men det var inte lätt att välja säng, många kriterier att ta ställning till. Vilken prisklass; billigaste, mellandyr eller dyr? Vilken hårdhetsgrad; mellanmjuk, halvhård eller fast? Vilken bäddmadrass; sju eller nio centimeter? Vilken bredd; hundrafem eller hundratjugo?
Ranta runt mellan sängarna, släpade på madrasser och låg och låg och låg. Det var svårt. Min vikt och längd föreslog en medelhård säng, mellanprisklassen hade separata fjädrar, så det var nog bättre om man var två. Men efter rådgivning med en kunnig kille så tror jag att jag bestämt mig. Det blir mellanprisklass, mellanhård och sju centimeters bäddmadrass.
Men så var det bredden. Hundrafem eller hundratjugo bred? Innan jag fick omkull Elin, var jag inne på en smalare säng än vad jag har idag. Men om det här utvecklas som hittills, är det nog lika bra att ta en hundratjugosäng. Vi vill väl inte ligga på varandra varje natt?