Kategoriarkiv: gudarnas betraktelser

Är det allvarligt?

I påskas när vi var i Karlstad, tröttnade jag på att trängas med Klonen i en smal säng. Jag tog då en vanlig skumgummimadrass och la mig direkt på golvet. Vad hårt och skönt det var! Likadant gjorde jag och Elin i Malmköping, madrass direkt på hårt golv. Sov som en stock. Hård säng är nog grejen?

Min säng är gammal, välanvänd och och alldeles för mjuk, rena hängmattan. Har länge funderat på ny säng som är fastare. Men jag har inte kommit till riktigt än. Men nu när vi är två, märker jag verkligen vad dålig sängen är, så nu är läget lite mer akut. Så vi drog till IKEA, dit alla nyförälskade åker.

Men det var inte lätt att välja säng, många kriterier att ta ställning till. Vilken prisklass; billigaste, mellandyr eller dyr? Vilken hårdhetsgrad; mellanmjuk, halvhård eller fast? Vilken bäddmadrass; sju eller nio centimeter? Vilken bredd; hundrafem eller hundratjugo?

Ranta runt mellan sängarna, släpade på madrasser och låg och låg och låg. Det var svårt. Min vikt och längd föreslog en medelhård säng, mellanprisklassen hade separata fjädrar, så det var nog bättre om man var två. Men efter rådgivning med en kunnig kille så tror jag att jag bestämt mig. Det blir mellanprisklass, mellanhård och sju centimeters bäddmadrass.

Men så var det bredden. Hundrafem eller hundratjugo bred? Innan jag fick omkull Elin, var jag inne på en smalare säng än vad jag har idag. Men om det här utvecklas som hittills, är det nog lika bra att ta en hundratjugosäng. Vi vill väl inte ligga på varandra varje natt?

Yra höns

Vi tog ledigt från ledigheten och begav oss ut i verkligheten. Råkade hamna på Skeppsbron för att se på alla fina båtar som är med på Tall Ship Race. Men det var inget trevligt. Folk yrar omkring som halshuggna höns, utan koll på sig själva eller omgivningen. Mitt i vimlet fick E träffa sin kamrat K och jag kände mig som femte hjulet. Med alla människor överallt blev det för mycket för oss, så det var en mentalt trött matros jag fick bädda ned när vi kom hem.

Extra cykelträning

Med endorfinet sprutande ur öronen, var det maxfart till jobbet som gällde. Trots tung motvind så höll jag god fart och klockan 7 på morgonen är det inte så mycket cykelblåbär ute, så det rullar på bra. Vad ska man med massa växlar till, enväxlad hoj är perfekt istan, är det tungt är det bara att stå upp.

Kommen till jobbet väntar jag ett tag på att någon av de två hissarna ska komma. Men ingen av hissarna reagerar överhuvudtaget. Den ena stod kvar på våning 2 och den andra på 3. Så det var bara att langa upp stålcykeln på axeln och börja gå i trapporna. Sju våningar upp fick jag traska med cykeln. Ställde cykeln utanför kontorsrummet och sen var det bara att traska ned igen till omklädningsrummet och nu behövde jag verkligen duscha. Sen upp till kontoret igen.

Så nu har jag fått massa extra cykelträning utan att överhuvudtaget cykla.

Omkullkastade cykelplaner

Hela veckan har värdelösa SMHI lovat regn. Och jag som vill ut och fincykla! Men ska det regna vågar jag inte chansa och ta ut räcern för en långrunda. Så jag har tagit pendlarhojen och packat väskan för inomhusaktiviteter och regn. Men efter det mulna vädret på morgonen har himlen varje dag spruckit upp. Så min extrastora packning med regnkläder och ombyte har känts väldigt onödig. Cykelabstinensen sprutar ur öronen!

Men så ikväll gjorde jag iordning räcern och plockade fram kläder. Nu har de lovat sol för imorgon, och kvällshimlen sa samma sak. Äntligen ska jag få äntra min landsvägscykel för en längre tur. Men så fick jag ett telefonsamtal som omkullkastade alla mina cykelplaner. Det var Elin som ringde och sa att hon mönstrar av redan på fredag. Det är ju redan i övermorgon det! Blev så glad att jag direkt fick träningsvärk i mungiporna.

Så nu blir det ingen räcercykling imorgon heller. Men det gör absolut inget. Min matros kommer ju hem. Hem till mig. Till bara mig! Då är räcercykling bara blaha blaha!

Landet mitt i stan

Det stack upp ett litet huvud bakom buskarna vid trottoaren. Jag vred på huvudet å kollade igen och och såg massa små röda saker. Tvärnit! En liten u-sväng tillbaka med cykeln och där stod en tant mitt inne bland buskarna och plockade hallon. Mums, gott med hallon på väg hem från jobbet.

Tänk, att mitt inne i storstan, bara några meter från en tunnelbaneviadukt, växer det hallonbuskar. Det är ju rena landet. Mitt i stan. Vem behöver då bo på landet när allt finns här, både storstadens puls och landets lugn?

Kör naturellt

De flesta som ringer mig, ringer på mobilen, inte den stationära telefonen. Finns undantag, som mamma och pappa och så Elin, för att satelittelefonspengarna ska räcka längre. Och så är det dessa försäljare som tappert aldrig ger upp.

Då dessa telefonförsäljare stör mig och stjäl min tid, försöker jag slösa deras dyrbara tid och driva med dem. Dagens försäljarsamtal blev lite lustigt. Det ringer och jag lyfter luren och svarar:

Jag (B): – Bruse
(tystnad)
Jag igen: – Hallå…
Säljaren (S): – Jag söker br… bru… bruce…
B: – Nej, Bruse, rättar jag honom
S: – Jaha, är Bruse hemma?
B: – Ja
S: – Får jag prata med honom?
B: – Visst, varsågod
S: – Tack
(tystnad)
B: – Ja, varsegod
S: – Tack
(tystnad igen, jag väntar)
B: – Ja, varsegod
S: – Tack
(tystnad igen, börjar bli tjatigt det här, får ändra mitt svar)
B: – Ja, vad vill du?
S: – Jasså är det du som är Bruse…
B: – Ja, jag svarade ju det när du ringde
S: (något besvärad) – Förlåt hörde inte

Redan nu börjar det bli riktigt kul och jag väntar med spänning på fortsättningen.

S: – Jag ringer från Front, ett företag som säljer kalsonger och strumpor
B: (snabbt hugger jag av) – Nej tack, jag kör utan kalsonger och strumpor
S: (först tystnad) – Utan strumpor också?
B: – Ja, jag kör helt naturellt
S: (längre tystnad) – Då får jag tac…
B: (jag vill avsluta samtalet nu och avbryter) – Tack och hej

Återigen har jag lyckats slösa med en provisionskåt säljares dyrbara tid!