Det brinner, det bränns, det gör ont
Lågorna slår mot mina ögon
hornhinnan förångas
blint rusar jag vidare
Det rinner, det droppar, det blir fuktigt
Tårarna sprutar ur mina ögon
ögonen svämmas över
drunknad simmar jag vidare
Det klibbar, det klipper, det svider
Torkan dränerar min längtan
hjärtat skrumpnar ihop
jag förblöder av torrhet
Nackdelen med besök av damer med långt hår som duschar uppdagades när jag hemkommen efter dagens tur med cyclocrossen satte på vattnet i badkaret för att det skule bli varmt. Det var en smärre sjö i badrummet när jag tittade in efter bara några minuter.
Det är viktigt att emballera ordentligt så det inte går sönder vid ovarsam hantering. För mycket utrymme runt omkring gör att det kan röra sig fritt och gå sönder. Sova i en säng för två ger för mycket luft. Det blir för mycket utrymme runtomkring för rörelse så det rör sig fritt och lättare går sönder. Kom hit och emballera mig, jag har för mycket utrymme runtomkring. Kom hit och fyll ut tomrummet i sängen. Kom hit och skydda mig så jag inte går sönder. Emballera mig!
Har du problem med att bli av med gamla dejter? Inga problem, gör bara såhär: skicka en trevlig julhälsning och god fortsättning på det nya året via exempelvis Facebook, så inte bara låter dom bli att vara hövliga och svara, de till och med blockar dig från all framtida kommunikation och sökning.
Trots det, önskar jag er alla en god och trevlig jul, även ni som inte vill bli önskade en god och trevlig jul!
Det finns gränser för vad jag tål. Mycket skit har jag fått, både oförskyllt och förskyllt, men det finns gränser. Efter en natts orolig sömn vet jag inte riktigt på vilket ben jag ska stå på, hur jag ska hantera situationen. Jag tolererar helt enkelt inte att bli grovt förolämpad och dessutom få höra att det är mitt eget fel! Jag tar ansvar för mina handlingar, och begär då i gengäld att alla andra gör det samma, tar ansvar för sina egna handlingar. Jag kan inte ta ansvar för vad andra gör, det får de själva göra. Att skylla sina förolämpningar på mig är inte bara ännu en förolämpning, det är fegt. Ett tecken på dålig självinsikt över vilket ansvar man har för sina handlingar. Vill jag verkligen umgås med sådana människor, ska jag behöva stå ut med att bli behandlad som skit? Det enkla svaret är nej, men så enkelt är det tydligen inte. Det får inte vara för lätt inte. Jag har en del att fundera på över julen. Tack för den julklappen, den visste visste precis var den tog.
När vi igår kväll satt och drack kaffe, konjak, whisky och åt choklad efter det trevliga årligt återkommande hjulbordet på museispårvägen i Malmköping, inledde Magnus en insamlingskampanj. Han tyckte att fröken S varit så duktig på att äta, städa och allmänt ökat kvoten av kvinnor på hjulbordet till två, att han ville skramla ihop till en medlemsavgift för henne. Eftersom jag har insyn i medlemsregistret och tillgång till vårt kommenderingssystem Mubs, var det snabbt fixat imorse att både få fram ett nytt medlemsnummer, få henne registrerad som familjemedlem, samt få in henne som aktiv på museispårvägen. När hon vaknade imorse hälsade jag henne med ”Godmorgon 3721”. Hon log försynt överseende.
Känns som jag sovit i ett kafferosteri inatt. Fröken S hade för min skull köpt nymalet kaffe och en presso. Själv dricker hon varken te eller kaffe – egendomlig människa. Inköpen var hon tvungen att göra för att jag skulle sova över hos henne, en morgon utan kaffe existerar inte för mig. Gröten åt jag på jobbet som vanligt, men hade jag inte fått kaffe innan jag gick till jobbet, så hade jag varit kinkig resten av dagen. Och det var vad jag gjorde imorse, gick! Hade det inte varit för att hon bor i en garderob, hade jag och och mina cyklar flyttat in. Fast vad ska jag då med cyklarna till, när det bara tar 15 minuter att promenera från henne till kontoret?
Helt oförhappandes har jag infört tredagarsvecka i mitt arbetsliv. Inte sen oktober har jag varit på kontoret fem dagar en hel vecka. Det började då i oktober, med en febrig vecka. Sen lyckades jag vara frisk någon vecka, sen blev jag förkyld igen med bihåleinflammation. Och var det inte jag, så var det Klonen som låg här hemma i feber i flera dagar som jag gjorde en egen variant av VAB. Han är för stor för att jag ska få vabba, så jag fick jobba hemifrån. Nu är det dags igen. Jag hann vara frisk i hela tre dagar! Tar det aldrig slut? För några år sen var jag aldrig sjuk, nu åker jag på allt hela tiden. Sjuk en vecka, frisk en vecka, så håller det på varannan vecka. Beror det hela på att hon jag skedar med tar med sig jobbet hem, dagisfröken som hon är?
När är man tillsammans? Verkar finnas fler definitioner än det finns kärlekspar. Vad är din favorit, har jag glömt någon?
Eller är det helt enkelt så, att man är tillsammans när hon inte lämnar tillbaka nycklarna hon fick för att kunna låsa ytterdörren när hon sov längre hemma hos en, och sätter dom på sin egen nyckelknippa tillsammans med sina egna nycklar?
