Kan det jävlas så kan det

Idag har det strulat till max. Började på vår mtb-tur i skogen, då Klonen halkade omkring som ett skollat troll. Vet inte hur han bar sig åt, för enligt mitt och många andras tycke, borde han ha marknadens bästa grepp på våta rötter med Fat Albert. Så det blev en kort tur. Sen när vi skulle träna lite cykelpolo, gjorde han en oberiplig vurpa med sig själv, och slog sig illa.

På den sena tisdagsrajden fastnade bakväxeln vid en växling i kassetten och blev skadad. Det visade sig att klåparen som satt ihop cykeln på Cykloteket hade gjort kedjan för lång. Så när jag bland annat körde på lilla klingan fram och mitten bak, så slog bakväxeln i kassetten och hakade sig fast där. Dock blev den inte värre skadadinte värre än att jag kunde fortsätta cykla, men med ett begränsat växlingsregister.

När jag kom hem sent, visade pulscykeldatorn att jag bara cyklat i 10 minuter. Hade glömt slå på den när vi startade vid Hammarbybacken. Så där missade jag att logga cirka 3 timmar. Även gps:n hade lagt av efter cirka 2 kilometer, av de uppskattningsvis 3 milen.

Så nu är morgondagen räddas. Ska till Cykloteket och reklamera cykeln. De får byta den trasiga bakväxeln samt kassetten då bakväxeln tuggat på den. Jag litar inte på den kassetten något mer, den kan ju ha blivit hur skadad som helst i närkontakten med bakväxeln. Och när man byter kasset ska man även byta kedja. Allt detta får de stå för, då de satt ihop cykeln felaktigt. Och jag kommer kräva att de gör det medans jag väntar. Tänker inte lämna ifrån mig cykeln mer än så lång tid det tar att byta och justera grejerna. De ska vara glada att jag inte gör det som konsumentköplagen säger jag kan göra, kräva ”rätt till ersättning för alla utgifter och förluster som du drabbas av på grund av fel på varan”. Det vore ju trevligt och ta taxi dit och hem med cykeln!

Aldrig mer

Ska aldrig mera ha cykeluppehåll i två veckor! En vecka går bra, då tappar jag inte så mycket snabbhet, styrka och kondition. Men två veckor. Det är förödande. Det blev mer än tre mil på fixien igår, plus två timmars cykelpolo. Ganska lite egentligen, men i morse kändes det i låren, och när jag senare gick ned för trapporna till affären, smärtade träningsvärken ordentligt. Nu sitter vi och väntar på att ösregnet ska sluta. Det sägs att det bästa botemedlet mot tränignsvärk, är just att träna. Och jag vill ju ut på nya cukeln. Nu!

Gröna faror

Efter cykelpolon var det min tur att ta med klubborna hem. Lyckades packa ned alla tio klubbarna i väskan och langade upp den på ryggen. Helt plötsligt blev jag nästan en halvmeter bredare och en halvmeter högre när klubborna stack ut. Fick tänka på att inte cykla för nära stolpar eller folk så jag skulle fastna. Vid Skanstullsbron blev det tajt, då Hammarbysupportrarna var på väg till någon fotbollsmatch, och på ren jävelskap ställde de sig i vägen, fast vi plingade på dom. Värre blev det vid Söderstadion, där cykelbanan var fullsmäckad med massa fulla idioter. Var är vakterna eller polisen som ska hålla ordning? Är det meningen att vi ska behöva cykla på en sexfilig motorväg för att komma hem? Tror inte det, men polisen har väl semesterstängt, och då gäller djungelns lag. Eller fotbollsidioternas lag.

Fixiepremiär

Så var det dags för Klonens fixiepremiär. Vi började med en alley cat, och redan där fick jag vända hans bakhjul, han ville köra med frihjul och inte fixed. Men det hjälpte inte, två veckors ätande och spårvagnsmekande hade satt sina spår på konditionen. På båda oss. Vi bröt halvvägs och tog en shoppingrunda istället och stack direkt till cykelpoloplanen. Han var lite blygsam i början, men när han väl började spela hade han full bollkontroll hela tiden han spelade. Han tyckte det var så roligt, att han ville spela cykelpolo nästa söndag också, och därmed åka hem till modern en dag senare.

Inget bildminne längre

Äntligen hemma börjar vi packa upp, men först efter att den 13 dagar gamla mjölken blivit avpoleterad. När jag är i den fasen av uppackningen då bilder från kameran och mobilen ska föras över till datorn, blev det fel. Hittar inte kameran! Är helt säker på att jag packade ned den, men nu är den borta. Den kan ha trillat ut ur väskan på tåget från Strängnäs. Det var ingen speciell dyr kamera eller några speciell unika bilder, så det är ingen katastrof. Men det är inte likt mig att förlägga och glömma saker på det här sättet. Grymt pinsamt.

Solsting

Brukar alltid ha en huvudbonad på mig, även under hjälmen när jag cyklar. Men av någon outgrundlig anledning har jag varit barhuvad hela veckan i Malmköping. Troligen är det solsting jag åkt på, känner mig het och varm. Huvudvärktabletter hjälper inte, ligger bara i soffan å vilar. Men jag är inte ensam om krasslighetens tillstånd. Flera har varit sjuka i omgångar. Är det värmen eller är det fröken M:s bittermandel i kakan?

Den nya mästaren

Varje morgon har två av ungarna kökstjänst. Det innebär att ställa fram frukost, tallrikar och koka gröt. Vilket alla inte är så vana att göra, särskilt inte när det ska kokas cirka 10 portioner. Därför har jag bistått med min kunskap. Fröken M har gett mig epitetet grötmästaren. Inte mig emot.

Omvänt svart hål

Verkstan i Malmköping är ett omvänt svart hål; därinne finns allt! Men det går inte att hitta det man söker, det är för mycket grejer därinne. Men snart kommer jag knäcka systemet och hittar då allting. Det dröjer nog bra ett par dekader.

Chokladbussen

Dagens utfärd gick till Norrköping, där vi åkte runt på spårvägsnätet i två timmar med vagn 1. Därefter styrdes bussen från 1967 till Linköping med besök i gamla Linköping och Chokladboden. Då blev alla choglada och det smaskades choklad så det stod härliga till. Som om inte det räckte, gjorde vi även ett besök på Chokladfabriken vid Cloettafabriken i Ljungsbro efter ett besök på Museihuset vid Göta kanal. Nu lastades bussen med ännu mer choklad, vilket bussen luktade av hela vägen hem. Kanske vår förare blev påverkad av all fenyletyl, för det var inte snabbaste och kortaste vägen hem som valdes. Det var de mest slingrande vägarna så vi vaggades tills sömn.