familjen, spårvagnar

Älskade klon

2 kommentarer

Funderade lite under våren på vad vi skulle göra i sommar, en utlandsresa vore ju fint. Men det har varit lite väl mycket cykelköp, så kassan är skral. När vi var i Malmköping över valborg, kom lösningen. Det var Klonen som när han lufsade runt i min overall frågade:

– Pappa, det är så roligt här, kan vi inte vara här på semestern?

Till svar fick han en stor fet kram. Det är klart vi kan vara i Malmköping en vecka, utöver lägerveckan som är i juli. Så det blir två hela veckor ute på landet i den lilla orten Malmköping, Sörmland, Sverige, Världen. Han är briljant, Klonen.

cykel, familjen, resa

Moraliskt dilemma

2 kommentarer

Klonen konfirmeras imorgon och då blir det konfirmationspartaj. Han önskar sig inga smycket eller dylikt, utan pengar till en moppe. Detta ställer till lite bryderi för mig. Ett moraliskt dilemma.

För det första är jag emot konfirmation över huvudtaget, det vet han om. Han är inte troende så jag tycker det är hyckleri att stå i kyrkan och lova sin trohet till gud. Men han vill konfirmera sig, och då ska han göra det tycker jag. Mina åsikter ska inte hindra honom att fatta sina egna beslut. Konfirmationslägret hade de på Gotland där de cyklade en hel vecka. Han hade roligt, och det är viktigare än min åsikt om kristendomen.

För det andra tycker jag inte man ska få presenter för att man konformerar sig. Det vet han också om. Många konfirmerar sig bara för att få presenter. Även det ett hyckleri tycker jag.

För det tredje är jag emot moped över huvudtaget, det vet han också om. Det är inte bara inköpet som kostar pengar, utan även drift och underhåll. Det vet han också om. Några inkomster har han inte för att bekosta sådant. Sen blir han förslappad och kommer inte orka cykla någonting om han jäser omkring i Västervik på en moppe. Jag vill att han ska cykla och hålla sig frisk och sund.

Ett svårt dilemma detta, hur ska jag göra? ”Kollektivet” på Happymtb har kommit fram till att han får pengar till körkortet när han blir 18. Börjar jag spara nu, så blir det en rejäl summa om tre år. För körkort tycker jag absolut att han ska, även om han inte har en bil. Det är en merit att ha körkort när han söker jobb.

Detta vet han också om, så frågan är vad hans morsa tycker? Det skiter jag i, jag vet bara att hon kommer ha åsikter. Men hon har inget att komma med om hon anser jag är snål. För det handlar inte om pengar. För mig. Så jag är helt trygg i mitt val: ingen moped utan bidrag till körkort om tre år.

cykel, känslan

Fem tum rakt upp i rôva

2 kommentarer

Upptäckte att baksvingen på Salsan började glappa. Frågan var då om det var lönt att renovera lagren för nån tusenlapp, eller köpa ny cykel. Salsan är begåvad med 4 tums slag och är mer anpassad för crosscountry, men min cykling har gått mer åt all mountain (hela berget) och då känns inte Salsans fyra tum inte optimalt. Har kollat runt lite och tyckte Commencal Meta 5.5.2 med fem och en halv tums slag var fin. Den var ju svart! Men velade runt lite, kollade på Sunn Evo ett tag, men den var så dåligt specad för samma peng som Metan. Giant Trance X dök upp som en kandidat. Men varför nöja sig med 120 mm slag när man kan få 140?

Sagt och gjort, igår trampade jag hem en Meta med fem och en halv tums slag rakt upp i röva! Idag var det dags för första turen i skogen. Vilken skrattfest! Men det blev det lite tråkigt att cykla på den. Det var ju bara å trampa å trampa! Rötterna och stenarna var som bortblåsta. Bara flöt fram på ett stort hav av konstiga saker som stack upp och försökte vara ivägen. Men de lyckades inte. Dämparna jobbade på riktigt bra! Vilken härlig känsla att bara flyta fram! På hemvägen på grus och asfalt testade jag att låsa framdämparen och sätta bakdämparen på Propedal. Oj, vad det gick fint att trampa utan gung!

Nu står cykeln på balkongen å luktar bajs! En bit bajs av okänt ursprung hade fastat i länkaget. Uärgh! Min nya fina cykel är redan besudlad.

Bilden tagen i sunksoffan som står ovanför koloniträdgårdarna vid Hammarbybacken.

cykel, känslan

Känsligt läge

Lämna en kommentar

Det kändes direkt, att något fattades. Väskan kändes lite för lätt och det tog mig fem kilometer innan jag kom på vad det var. Kroppen är en känslig manick, den känner skillnad på 580 gram mer eller mindre i en väska på ryggen. Det är vad cykellåset väger som ligger kvar hemma i hallen.

hälsa, spårvagnar

Långt på en lång dag

1 kommentar

Det var ovant, det var instängt, det var lite äckligt. Att ha långbyxor på sig för första gången sen april. Först ett par brandgula arbetsbyxor för att härja runt med lite datakablar i ett par timmar. Sedan i ett par uniformslångbyxor i något hemskt syntetmaterial från 70-talet.

Det var Spårvägsgladjazz i metropolen Malmköping och jag skulle vara konduktör. Det svängde riktigt bra med för mig ovanlig musik. Med några spårvagnar skulle vi inom 30 minuter transportera över 500 på åskådare till Östersjön (ja, hållplatsen heter så). Och sedan därifrån när konserten var över. Alla var glada och trevliga, det var en hörig stämning i vagnarna. Efteråt förplägnades all personal med god mat. Det blev en lång dag och jag kom sent i säng.

På söndag konfirmeras Klonen, och trots vad etiketten säger, tänker jag inte ha långbyxor på mig i kyrkan. Ingen mer tortyr för min del tack, kristendomen har torterat tillräckligt många människor genom tiderna.

cykel, fôlk

Offerkoftan på

1 kommentar

Åh det är så synd om många Stockholmare pga busstrejken. Nu måste de ta bilen, annars kommer de ju inte till sina jobb. Men herregud va trist! Mest synd måste det vara om Andréa då Aftonhoran blåser upp hennes hemska historia. Hur ska hon hinna transportera sig 10 km på en timme när det inte går några bussar till Hökarängen (tunnelbanan är avstängd pga arbete, så ersättningsbussar går istället… normalt sett…). Taxi är för dyrt tycker Andréa och det har hon rätt i. Men lilla slappa fröken, det är bara 10 kilometer till Hökarängen! I lugn och maklig takt hinner du cykla de där 10 kilometerarna och lite motion behöver du säkert. Jag cyklar mina 9 kilometer till jobbet i lugn takt på 22 minuter. Så vad gnäller du för? Skyll dig själv om du inte får jobbet, vem vill anställa en slö idiot utan egen iniativförmåga?